Nobbe:
Hållas igång så mycket som möjligt under året. Stärkas i galopp, stopp och spin.
Har en önskan att han blir så stärkt i galoppen att vi kan påbörja sidförande galopparbete och förbättra byten i språnget, vilket är vår svagaste länk.
Willies:
Grundridas i skritt och trav och även bli så stark i de gångarterna så han kan lära sig de olika sidvärtsrörelserna innan årets slut. Inga planer på galoppträning under året.
Jag själv: ta mig i kragen och satsa på hästträningen - även om det är mörkt, blött och kallt ute!
Så nu säger jag bara GOTT NYTT ÅR 2013! Ta det lugnt i nyårsnatten och håll för guds skull smällare och raketer så långt borta från djur som möjligt.
Tack och god natt. :)
söndag 30 december 2012
Året som gått del 3
Ja, här kommer fortsättningen på år 2012. Ingen tvingas läsa, sammanfattningen är för min egen skull. :)
Willies:
Oktober - promenader och markträning vid hand på volt + sidepass. Stegrar sig eller bockar när han blir frustrerad för att han inte förstår direkt vad man menar.
Stora framsteg i markträningen trots att han jobbats så sällan. En äkta Quarter. ;)
November - socialträning i ridhuset i sällskap av tre främmande unghästar. Koncentration? ;)
Longeras utan problem med ryttare i alla gångarter.
Markträning vid hand med bommar i skritt och trav + ryggning och sidepass.
Samarbetsstopp med hovslagaren igen. :( går ej att sko utan sedering.
December - skos under sedering igen, denna gång med oralpasta, funkar finfint.
Matte rider Willies med ledare i skritt och trav. Får testa rodeo då Willies blir för sprallig....
Rids på volt runt matte utan lina i alla gångarter. Försöker dock klättra med upp på läktaren om matte lämnar manegen....
Jag själv:
Jaa, hur har mitt år varit? Lite frustrerande då det går så trögt med regelbundenheten i hästarnas träningoch därav även Willies inridning. Tittar stadigt mot 2013 då Willies ska ridas in. At last. Behöver några gånger till hjälp med någon som leder honom medan jag rider, så jag känner mig säkrare på att han inte drar iväg i vilda bocksprång igen innan hjälperna sitter. ;) önskar även hålla ing Nobbe regelbundet då han annars blir för het och bockar mycket men inser att jag inte hinner träna honom 6 dagar i veckan, speciellt inte under vintern... Och medryttare är uteslutet. Så jag fortsätter väl longera innan ridning och vänta på våren, då han alltid är lugnare (utan att tappa gnistan) i mars-september. :)
Har varit sjukskriven hela hösten pga en bakterieinfektion i nervsystemet, vilket har påverkat mitt år negativt både psykiskt och fysiskt (och även mina hästars träning förståss). Hoppas innerligt 2013 blir ett bra träningsår med stor framgång på träningsfronten. :))
Willies:
Oktober - promenader och markträning vid hand på volt + sidepass. Stegrar sig eller bockar när han blir frustrerad för att han inte förstår direkt vad man menar.
Stora framsteg i markträningen trots att han jobbats så sällan. En äkta Quarter. ;)
November - socialträning i ridhuset i sällskap av tre främmande unghästar. Koncentration? ;)
Longeras utan problem med ryttare i alla gångarter.
Markträning vid hand med bommar i skritt och trav + ryggning och sidepass.
Samarbetsstopp med hovslagaren igen. :( går ej att sko utan sedering.
December - skos under sedering igen, denna gång med oralpasta, funkar finfint.
Matte rider Willies med ledare i skritt och trav. Får testa rodeo då Willies blir för sprallig....
Rids på volt runt matte utan lina i alla gångarter. Försöker dock klättra med upp på läktaren om matte lämnar manegen....
Jag själv:
Jaa, hur har mitt år varit? Lite frustrerande då det går så trögt med regelbundenheten i hästarnas träningoch därav även Willies inridning. Tittar stadigt mot 2013 då Willies ska ridas in. At last. Behöver några gånger till hjälp med någon som leder honom medan jag rider, så jag känner mig säkrare på att han inte drar iväg i vilda bocksprång igen innan hjälperna sitter. ;) önskar även hålla ing Nobbe regelbundet då han annars blir för het och bockar mycket men inser att jag inte hinner träna honom 6 dagar i veckan, speciellt inte under vintern... Och medryttare är uteslutet. Så jag fortsätter väl longera innan ridning och vänta på våren, då han alltid är lugnare (utan att tappa gnistan) i mars-september. :)
Har varit sjukskriven hela hösten pga en bakterieinfektion i nervsystemet, vilket har påverkat mitt år negativt både psykiskt och fysiskt (och även mina hästars träning förståss). Hoppas innerligt 2013 blir ett bra träningsår med stor framgång på träningsfronten. :))
Året som gått del 2
Det finns gränser för hur långa inlägg man kan göra med en i-pad märkte jag just. ;) så här kommer fortsatt sammanfattning av det gångna året 2012.
Willies:
Januari - kommunikationen på topp! Börjar flytta sig sidförande vid lös markträning.
Insittningen fortsätter i luuuugn takt. Skritt, halt och styrning med hjälper av Therese på ryggen och matte som ledare. Är inte rädd längre, bara ivrig och busig.
Februari - hoppning och sidepass lös "vid hand".
Skrittas med Therese på ryggen och mig som ledare. Funkar ej på longervolt med ryttare än.
Gillar INTE tygeltag (kastar då med huvudet).
Börjar travas med lyttare + ledare.
Jag sitter på honom för andra gången. Willies försöker backa till mig.......
Mars - vårkänslor!
Rids i skritt och trav med små hjälper, Therese på ryggen och matte leder på ca 2 meters håll... Läskigt att inte ha samma stöd från matte mer...
Matte funderar över hur Willies ska förstå att han inte kan "bo" i mattes knä hela livet....
Carro kommer och filmar när matte löslongerar Willies. Var en av våra sämre träningsdagar men filmen blev bra ändå. :)
Willies skickar hovslagaren genom luften. "Ge fan i att banka på mina hovar!"
April - rids i skritt och trav på longervolt, vill dock "ramla in" mot matte som står i mitten.
Första "uteritten". :) dock med matte som ledare och endast i skritt.
2 hovslagare "avverkade", ingen lyckas sko Willies. Hans nernötta bakhovar behöver skor!
Sederas av veterinär och lyckas på så sätt bli skodd.
Kiropraktor Håkan Lundell känner igenom Willies pga problemen vid skoning. Den gamla låsningen i bäckenet spökar tydligen fortfarande...
Avmaskas med Eguimax vilket ger honom dålig mage (noteras till nästa avmaskning)
Njuter av vårens första grässtrån. :)
Hoppar till i stallgången och landar på mattes fot. Matte får åka till akuten och gå med kryckor 5 dar.
Når en enorm milstolpe i insittningen. Longeras med ryttare i galopp + skrittas självständigt. :))
Maj - skrittas ut med sällskap (mig på Nobbe) utan ledare för första gången. :)
Fotomodell med matte då Jenny Karlsson kom och fotograferade oss.
Otroligt gosig och kramas jättemycket med matte alla dagar. såååå skönt att bli avkliad vinterpäls!
Juni - markarbetas vid hand. Förstår ej tryck från hand (=skänkel) och blir sur om den används.
I övrigt har Willies SEMESTER!
Juli - promenader och miljöträning. Gömmer sig bakom matte om det blir läskigt.
Vill alltid med ut och smiter in nosen i grimman när matte ska hämta Nobbe, och får på så sätt komma ut lite oftare. ;)
Augusti - årlig vaccination, denna gång endast mot hästinfluensa.
Sotis när matte tränar Nobbe, vill ha ALL uppmärksamhet själv!
Promenader med matte, även med sällskap av främmande sto. :)
Tränar mycket på styrning från marken samt att flytta undan för tryck i skänkelläget.
Skos utan sedering!!! :))
September - jag skrittar honom ute med ledare längs vägen för första gången.
Jag skrittar honom även med ledare i ridhuset. Han backar för att komma till mig, men går fram när vi ber honom.
Avmaskas, med Noromectin denna gång. Inga problem med magen efteråt.
Oktober
Willies:
Januari - kommunikationen på topp! Börjar flytta sig sidförande vid lös markträning.
Insittningen fortsätter i luuuugn takt. Skritt, halt och styrning med hjälper av Therese på ryggen och matte som ledare. Är inte rädd längre, bara ivrig och busig.
Februari - hoppning och sidepass lös "vid hand".
Skrittas med Therese på ryggen och mig som ledare. Funkar ej på longervolt med ryttare än.
Gillar INTE tygeltag (kastar då med huvudet).
Börjar travas med lyttare + ledare.
Jag sitter på honom för andra gången. Willies försöker backa till mig.......
Mars - vårkänslor!
Rids i skritt och trav med små hjälper, Therese på ryggen och matte leder på ca 2 meters håll... Läskigt att inte ha samma stöd från matte mer...
Matte funderar över hur Willies ska förstå att han inte kan "bo" i mattes knä hela livet....
Carro kommer och filmar när matte löslongerar Willies. Var en av våra sämre träningsdagar men filmen blev bra ändå. :)
Willies skickar hovslagaren genom luften. "Ge fan i att banka på mina hovar!"
April - rids i skritt och trav på longervolt, vill dock "ramla in" mot matte som står i mitten.
Första "uteritten". :) dock med matte som ledare och endast i skritt.
2 hovslagare "avverkade", ingen lyckas sko Willies. Hans nernötta bakhovar behöver skor!
Sederas av veterinär och lyckas på så sätt bli skodd.
Kiropraktor Håkan Lundell känner igenom Willies pga problemen vid skoning. Den gamla låsningen i bäckenet spökar tydligen fortfarande...
Avmaskas med Eguimax vilket ger honom dålig mage (noteras till nästa avmaskning)
Njuter av vårens första grässtrån. :)
Hoppar till i stallgången och landar på mattes fot. Matte får åka till akuten och gå med kryckor 5 dar.
Når en enorm milstolpe i insittningen. Longeras med ryttare i galopp + skrittas självständigt. :))
Maj - skrittas ut med sällskap (mig på Nobbe) utan ledare för första gången. :)
Fotomodell med matte då Jenny Karlsson kom och fotograferade oss.
Otroligt gosig och kramas jättemycket med matte alla dagar. såååå skönt att bli avkliad vinterpäls!
Juni - markarbetas vid hand. Förstår ej tryck från hand (=skänkel) och blir sur om den används.
I övrigt har Willies SEMESTER!
Juli - promenader och miljöträning. Gömmer sig bakom matte om det blir läskigt.
Vill alltid med ut och smiter in nosen i grimman när matte ska hämta Nobbe, och får på så sätt komma ut lite oftare. ;)
Augusti - årlig vaccination, denna gång endast mot hästinfluensa.
Sotis när matte tränar Nobbe, vill ha ALL uppmärksamhet själv!
Promenader med matte, även med sällskap av främmande sto. :)
Tränar mycket på styrning från marken samt att flytta undan för tryck i skänkelläget.
Skos utan sedering!!! :))
September - jag skrittar honom ute med ledare längs vägen för första gången.
Jag skrittar honom även med ledare i ridhuset. Han backar för att komma till mig, men går fram när vi ber honom.
Avmaskas, med Noromectin denna gång. Inga problem med magen efteråt.
Oktober
Året som gått
Tänkte här göra en sammanfattning av det gångna året 2012.
Amiral:
Lever livets lugna pensionärsdagar med sina kompisar, vilket han trivs alldeles utmärkt med. Knälederna hålls i skick med MSM, vilket har visat sig funka bättre än både glucosamin och back on track. Han är lugn, snäll och lätthanterlig. En vänlig och klok gammal herre.
Nobbe:
Januari - nyårsnatten gick bra. Tuggade sitt hö och brydde sig inte nämnvärt.
Impar på åskådare i ridhuset vid longering.
Glad och samarbetsvillig.
Brallar-fnatt efter kortare vila.
Februari - Matte inser att Nobbe inte kan handmatas med godis.......
Tittig både vid uteritter och gällande saker i ridhuset.
Mars - tömkörs och miljötränas en hel del.
Den stora fjolårsmagen är borta. Så även bockandet. :)
April - slidestoppar och ökar tempot i sina spins.
Michelle rider flera gånger, vilket Nobbe tycker är jättetrevligt. :)
Avmaskas och är lycklig över årets första grässtrån
Maj - slutar gå och ropa på sina kompisar vid uteritter. :)
Fotomodell med Matte och fotograf Jenny Karlsson. Nobbe var en riktig linslus. :)
Mycket uteritter i det fina vårvädret.
Matte njuter av att det är den bästa tiden på året för att rida Nobbe (han är alltid lugnare på våren, till motsats från många andra hästar. Misstänker att det beror på pälsfällning).
Ökar tempot i sina spins lite till. :)
Imponerar på mattes kompis med sin ridbarhet och talang inom westernridning. ;)
Juni - njuter av bete, sol och grönt gräs. SEMESTER!
Juli - semestern har gjort sitt och Nobbe börjar bli tjock igen. :/
Sköna kvällspromenader med matte.
Augusti - årlig vaccinering, denna gång endast mot hästinfluensa.
Badad. Läskigt i början men guuuud, så skönt efter en stund. :)
"Smällfet"! Mycket uteritter. Har dålig kondis efter sommaren med den stora magen.
September - matte långtidssjukskriven. Står därför största delen av månaden.
Oktober - rids igen men bara lugnt, då matte ordinerats ridning som sjukgymnastik av läkaren.
Lugna uteritter och arbete i ridhuset med snake-trail, voltarbete, halter och sidepass.
Förbättrar sina spin lite till. :)
November - höstrusk och dags för Nobbes pigga period på året... Nu blir det livat till mars ungefär.....
Börjar få mycket päls och klipps på hals och bogar, vilket ger en ÄNNU piggare Nobbe med fler bocksprång... Måste longeras innan han rids.
December - mycket longering under vilda bocksprång. Skulle behöva mycket mer motion under vinterhalvåren när matte inte riktigt hinner med...
Sommarmagen borta, fin i hullet igen. :)
Har ridits igenom med grunder av matte under hösten och fokuserar för tillfället på voltarbete i galopp... Samt att göra av med all överloppsenergi på longervolten samt lös i ridhuset.
Amiral:
Lever livets lugna pensionärsdagar med sina kompisar, vilket han trivs alldeles utmärkt med. Knälederna hålls i skick med MSM, vilket har visat sig funka bättre än både glucosamin och back on track. Han är lugn, snäll och lätthanterlig. En vänlig och klok gammal herre.
Nobbe:
Januari - nyårsnatten gick bra. Tuggade sitt hö och brydde sig inte nämnvärt.
Impar på åskådare i ridhuset vid longering.
Glad och samarbetsvillig.
Brallar-fnatt efter kortare vila.
Februari - Matte inser att Nobbe inte kan handmatas med godis.......
Tittig både vid uteritter och gällande saker i ridhuset.
Mars - tömkörs och miljötränas en hel del.
Den stora fjolårsmagen är borta. Så även bockandet. :)
April - slidestoppar och ökar tempot i sina spins.
Michelle rider flera gånger, vilket Nobbe tycker är jättetrevligt. :)
Avmaskas och är lycklig över årets första grässtrån
Maj - slutar gå och ropa på sina kompisar vid uteritter. :)
Fotomodell med Matte och fotograf Jenny Karlsson. Nobbe var en riktig linslus. :)
Mycket uteritter i det fina vårvädret.
Matte njuter av att det är den bästa tiden på året för att rida Nobbe (han är alltid lugnare på våren, till motsats från många andra hästar. Misstänker att det beror på pälsfällning).
Ökar tempot i sina spins lite till. :)
Imponerar på mattes kompis med sin ridbarhet och talang inom westernridning. ;)
Juni - njuter av bete, sol och grönt gräs. SEMESTER!
Juli - semestern har gjort sitt och Nobbe börjar bli tjock igen. :/
Sköna kvällspromenader med matte.
Augusti - årlig vaccinering, denna gång endast mot hästinfluensa.
Badad. Läskigt i början men guuuud, så skönt efter en stund. :)
"Smällfet"! Mycket uteritter. Har dålig kondis efter sommaren med den stora magen.
September - matte långtidssjukskriven. Står därför största delen av månaden.
Oktober - rids igen men bara lugnt, då matte ordinerats ridning som sjukgymnastik av läkaren.
Lugna uteritter och arbete i ridhuset med snake-trail, voltarbete, halter och sidepass.
Förbättrar sina spin lite till. :)
November - höstrusk och dags för Nobbes pigga period på året... Nu blir det livat till mars ungefär.....
Börjar få mycket päls och klipps på hals och bogar, vilket ger en ÄNNU piggare Nobbe med fler bocksprång... Måste longeras innan han rids.
December - mycket longering under vilda bocksprång. Skulle behöva mycket mer motion under vinterhalvåren när matte inte riktigt hinner med...
Sommarmagen borta, fin i hullet igen. :)
Har ridits igenom med grunder av matte under hösten och fokuserar för tillfället på voltarbete i galopp... Samt att göra av med all överloppsenergi på longervolten samt lös i ridhuset.
lördag 29 december 2012
Ååh, min lille gulleWillies. <3
Snart ett år sen detta filmades nu. Och äntligen kan man åka på honom. :))
2013 ska han ridas in. I nuläget skrittar och travar jag honom med ledare. Galoppera med ryttare går också bra, även utan ledare, men då måste han ha matte som stöd på marken. Går jag upp på läktaren är det kört, då vill han följa med upp... :)
Just nu är det glashalt ute, blank is på vägarna, hästarna halkar trots broddar. :( men förr eller senare kan vi fortsätta och då är denna "evighetsinsittning" klar. Några gånger till med ledare nu bara... Sen rider jag äntligen själv på lille Willies - hästen som enligt kiropraktor och massör kanske aldrig skulle gå att sitta på.
torsdag 15 november 2012
Bloggen är i nuläget vilande...
... Pga tidsbrist...
Det betyder dock inte att det inte är full rulle här! :) tränar hästar för allt vad benen håller, även om jag inte alltid hinner och orkar skriva om det. ;) kommer nog igång med skrivandet igen när kroppen blir bättre och har energi över till bloggen när den hållit igång en hel dag.
Tja då! :)
Det betyder dock inte att det inte är full rulle här! :) tränar hästar för allt vad benen håller, även om jag inte alltid hinner och orkar skriva om det. ;) kommer nog igång med skrivandet igen när kroppen blir bättre och har energi över till bloggen när den hållit igång en hel dag.
Tja då! :)
tisdag 6 november 2012
Islänningar vs westernhästar
Har varit ledig från jobbet idag, så jag tänkte passa på och träna båda hästar. Kroppen tänkte dock bara gå med på att träna en, så Nobbe var den enda som fick komma ut... Willies verkade som vanligt riktigt ledsen över att jag tog ut Nobbe istället för honom; försökte påta ner nosen i Nobbes grimma, drog i Nobbes grimskaft osv. Mer arbetsvillig häst har jag då aldrig träffat...
Idag fick Nobbes träning, efter skritt till ridhuset, börja med en kort promenad längs vägen, för ridhusets ägare hade lösa hästar där som busade av sig. Vi gick iväg en sväng och på vägen tillbaka spontanstack Nobbe i vilda bocksprång från skritt bredvid mig, begriper inte vad han får för fnatt ibland...
Väl i ridhuset hade vi sällskap av två främmande 3-åriga islänningar på inridning samt två lika främmande människor. Nobbe tyckte hästarna var väldigt intressanta och intresset var såklart ömsesidigt; de hade nog mycket hellre hälsat på varandra och busat runt än att tränas just då. Nobbe hade än en gång bråttom i skritten och var trög i traven. Sen skulle jag ta en galopp med bockbus som resultat. Det var ett jävla bockande på honom nuförtiden... Tror jag måste börja longera honom en stund innan jag rider, han verkar ha betydligt mer energi än jag hinner göra av med.
Vi hann i alla fall med en hel del skänkelvikningar i skritt och trav, lite perfekt utförd snake-trail, några spins och ett antal halter från trav utan tygelkontakt som imponerade på de andra i ridhuset. :) innan jag gick kunde jag inte låta bli att yttra orden: "en stor fördel med westernhästar: de tvärnitar på ett whoa från alla gångarter".
Islänningar får glassa bäst de vill med sin tölt. Min bromssträcka är och förblir kortare, mina tygeltag är och förblir mindre och min kärlek till westernridningen kommer aldrig att upphöra. En ökad tölt på en kraftig islänning med mycket vilja är verkligen inte illa det heller, jag har jobbat med islänningar i många år, ägt, haft på foder etc.
Men det var westernridningen jag fastnade för. Och om jag sen är Ålands enda "cowgirl" må jag vara det. Tycker bara synd om de som aldrig har suttit på en välriden westernhäst. För de kan omöjligt förstå vad jag pratar om.
För övrigt har hästarna varit glada och nöjda med nyförstorad hage idag igen. Jäkla bra granne man har! :)
Idag fick Nobbes träning, efter skritt till ridhuset, börja med en kort promenad längs vägen, för ridhusets ägare hade lösa hästar där som busade av sig. Vi gick iväg en sväng och på vägen tillbaka spontanstack Nobbe i vilda bocksprång från skritt bredvid mig, begriper inte vad han får för fnatt ibland...
Väl i ridhuset hade vi sällskap av två främmande 3-åriga islänningar på inridning samt två lika främmande människor. Nobbe tyckte hästarna var väldigt intressanta och intresset var såklart ömsesidigt; de hade nog mycket hellre hälsat på varandra och busat runt än att tränas just då. Nobbe hade än en gång bråttom i skritten och var trög i traven. Sen skulle jag ta en galopp med bockbus som resultat. Det var ett jävla bockande på honom nuförtiden... Tror jag måste börja longera honom en stund innan jag rider, han verkar ha betydligt mer energi än jag hinner göra av med.
Vi hann i alla fall med en hel del skänkelvikningar i skritt och trav, lite perfekt utförd snake-trail, några spins och ett antal halter från trav utan tygelkontakt som imponerade på de andra i ridhuset. :) innan jag gick kunde jag inte låta bli att yttra orden: "en stor fördel med westernhästar: de tvärnitar på ett whoa från alla gångarter".
Islänningar får glassa bäst de vill med sin tölt. Min bromssträcka är och förblir kortare, mina tygeltag är och förblir mindre och min kärlek till westernridningen kommer aldrig att upphöra. En ökad tölt på en kraftig islänning med mycket vilja är verkligen inte illa det heller, jag har jobbat med islänningar i många år, ägt, haft på foder etc.
Men det var westernridningen jag fastnade för. Och om jag sen är Ålands enda "cowgirl" må jag vara det. Tycker bara synd om de som aldrig har suttit på en välriden westernhäst. För de kan omöjligt förstå vad jag pratar om.
För övrigt har hästarna varit glada och nöjda med nyförstorad hage idag igen. Jäkla bra granne man har! :)
söndag 4 november 2012
Jag bestiger mount everest,,,
Idag har jag och Willies gått på långpromenad i skogen. Han skrittade på VÄLDIGT snabbt när han insåg att vi skulle ut på skogsäventyr; han ÄLSKAR skogspromenader. :) är lite som att rasta en hund när man tar med Willies på promenad; han gick runt och nosade på marken, kissade två gånger och bajsade en. Skulle han inte knapra blåbärs- och granris där han kommer åt hade man ju funderat på om han brukar gnägga eller skälla.. ;) skogspromenader med Willies blev avkoppling och nöje den dagen han lärde sig "gå fot" ;) , innan dess var det ett smärre träningspass... Då brukade jag gå en promenad med Amiral efteråt, bara för att få koppla av lite, helt slut blev man. :)
Kliva upp på en sten kan vem som helst göra, även folk som är höjdrädda. Ju större stenen är, desto svårare år det att komma upp på den, desto räddare blir de höjdrädda och desto mer stolt och glad blir man när man kommit upp. Att äga Willies är som att bestiga mount everest: det är en fysiskt och psykiskt krävande resa som tar lång tid att genomföra. Ibland vill man bara ge upp och undrar om man ska klara det.. Men för varje meter man klättrar, desto närmare toppen kommer man. Och ju högre man kommer, desto bättre känns det. Och efter varje etapp ökar glädjen och stoltheten.
Willies är min mount everest, mitt livs utmaning och min stolthet. De som inte vet var vår resa började kan omöjligt förstå hur långt vi har färdats. Det är just därför han är så speciell för mig. För varje meter jag klättrar växer jag som människa.
Shoot for the moon! Even if you miss, you'll land among the stars... <3
Kliva upp på en sten kan vem som helst göra, även folk som är höjdrädda. Ju större stenen är, desto svårare år det att komma upp på den, desto räddare blir de höjdrädda och desto mer stolt och glad blir man när man kommit upp. Att äga Willies är som att bestiga mount everest: det är en fysiskt och psykiskt krävande resa som tar lång tid att genomföra. Ibland vill man bara ge upp och undrar om man ska klara det.. Men för varje meter man klättrar, desto närmare toppen kommer man. Och ju högre man kommer, desto bättre känns det. Och efter varje etapp ökar glädjen och stoltheten.
Willies är min mount everest, mitt livs utmaning och min stolthet. De som inte vet var vår resa började kan omöjligt förstå hur långt vi har färdats. Det är just därför han är så speciell för mig. För varje meter jag klättrar växer jag som människa.
Shoot for the moon! Even if you miss, you'll land among the stars... <3
lördag 3 november 2012
Uppdaterar lite grann... :)
Hinner inte riktigt med att skriva här när hästarna äntligen är igång. :) men då jag har ett antal läsare gör jag så gott jag kan. :) det är roligt att se att jag har ett stadigt antal läsare på varje inlägg, trots att jag inte satsat ett dugg på design o dyl. Inte ens foton är ju med eftersom jag skriver inläggen med min i-pad. Men nu är ju faktiskt inte planen med denna blogg att få mängder av läsare, snarare att skriva en "öppen" dagbok om mitt hästliv för min egen skull och för de som är intresserade av att läsa dess innehåll... T ex tror jag det kan vara kul för Nobbes gamla ägare att läsa vad vi gör och hur det går för oss... Eller hur, Catarina? ;)
Fredag:
Denna dag fick min glada dotter åka på Nobbe till och från ridhuset och så red jag där. Kom på att det var ett jäkla bra sätt att kunna träna Nobbe fast min man inte var hemma, utan att min dotter blev ensam hemma. :) nobbe tycker jättemycket om min dotter, det märks tydligt. Han blir både glad och stolt när han får bära henne och står tålmodigt still när hon bökar sig på och av.
I ridhuset tränade jag mest i skritt: skänkelvikning i en mängd olika mönster samt grundarbete som snake-trail, tempoväxlingar och voltarbete. Nobbe kan ju det här men det är viktigt att träna grunder då och då, eftersom allt annat bygger på dessa. Nobbe kändes väldigt pigg i skritten, lite som att han skulle ladda iväg när han bara fick chansen. Men han skötte sig fint och gjorde det han skulle. Sen tränade jag lite voltarbete i jogg men då kändes han snarare väldigt slö, som om han kunde bryta sv till skritt när han bara fick chansen... Lustig häst, det där. :)
Lördag:
Idag red jag ut längs grusvägarna i byn. Solen sken och det var vindstilla. Nobbe tittade ängsligt in genom den djupa skogen då och då (tänk om det kommer ett spöke och äter upp oss...) men knatade på. Var dock lättare att rakrikta på hemvägen... ;) det blev en hel del skritt, mycket trav och även en galopp. Utan sken och bocksprång. ;) lugn och skön tur med andra ord. :)
Förresten fick jag äntligen hem Willies sidepull i torsdags, så premiären av den blev ju väldigt lyckad, då han skötte sig utmärkt under longering med ryttare i alla gångarter samt skrittade på en stund med ryttare även självständigt. :) snart är han färdig för att börja sin grundutbildning med mig... Några gånger till med medhjälpare bara, så är han en trygg och säker kille att sitta på. :) ni kanske kan tänka er hur ivrig jag är... Två år senare än planerat är SÅÅÅ mycket bättre sent än aldrig. :))
Fredag:
Denna dag fick min glada dotter åka på Nobbe till och från ridhuset och så red jag där. Kom på att det var ett jäkla bra sätt att kunna träna Nobbe fast min man inte var hemma, utan att min dotter blev ensam hemma. :) nobbe tycker jättemycket om min dotter, det märks tydligt. Han blir både glad och stolt när han får bära henne och står tålmodigt still när hon bökar sig på och av.
I ridhuset tränade jag mest i skritt: skänkelvikning i en mängd olika mönster samt grundarbete som snake-trail, tempoväxlingar och voltarbete. Nobbe kan ju det här men det är viktigt att träna grunder då och då, eftersom allt annat bygger på dessa. Nobbe kändes väldigt pigg i skritten, lite som att han skulle ladda iväg när han bara fick chansen. Men han skötte sig fint och gjorde det han skulle. Sen tränade jag lite voltarbete i jogg men då kändes han snarare väldigt slö, som om han kunde bryta sv till skritt när han bara fick chansen... Lustig häst, det där. :)
Lördag:
Idag red jag ut längs grusvägarna i byn. Solen sken och det var vindstilla. Nobbe tittade ängsligt in genom den djupa skogen då och då (tänk om det kommer ett spöke och äter upp oss...) men knatade på. Var dock lättare att rakrikta på hemvägen... ;) det blev en hel del skritt, mycket trav och även en galopp. Utan sken och bocksprång. ;) lugn och skön tur med andra ord. :)
Förresten fick jag äntligen hem Willies sidepull i torsdags, så premiären av den blev ju väldigt lyckad, då han skötte sig utmärkt under longering med ryttare i alla gångarter samt skrittade på en stund med ryttare även självständigt. :) snart är han färdig för att börja sin grundutbildning med mig... Några gånger till med medhjälpare bara, så är han en trygg och säker kille att sitta på. :) ni kanske kan tänka er hur ivrig jag är... Två år senare än planerat är SÅÅÅ mycket bättre sent än aldrig. :))
torsdag 1 november 2012
Inridning/miljöträning
Willies var så otroligt duktig idag!! :)))
Först blev det longering/miljöträning, eftersom det var tre unghästar till i ridhuset som alla skulle tränas... Och Willies är INTE van vid att främmande hästar springer runt i ridhuset när han är där. Det gick rätt bra så länge vi höll oss på egen banhalva, men när unghästarna reds i galopp på spåret runt oss blev det för mycket för honom - han blev skiträdd/exalterad, stack, bockade och stegrade sig. Tredje gången de stormade förbi hölls han dock lugn, eftersom jag underhöll honom med att sänka huvudet för lätt tryck i tygeln så han fick något annat att tänka på. :) longerade honom en stund så han fick springa av sig lite. Efter ett tag avlägsnade de andra hästarna och ryttarna sig från ridhuset, och den enda miljöträningen som blev kvar var de hårda vindarna som ven runt knutarna och lite hästar som frustade i hagen bakom ridhuset. Men vid det här laget störde de ljuden honom inte det minsta. :)
Sen hoppade Corinne upp på hans rygg och han började genast ivrigt krafsa i marken med ena framhoven. Han ÄLSKAR att bli riden; tycker det är häftigt och jättekul! :) jag longerade Willies och Corinne i både skritt, trav och galopp i båda varv ett par gånger och sen tog jag loss longerlinan så de skulle få skritta lite självständigt. Willies ville ju som vanligt inte lämna matte så jag fick ställa mig på läktaren till slut. Han är så mammig och söt, lille Willies. Går både sidepass och baklänges låååånga sträckor för att närma sig mig. Precis som om det fanns ett magnetfält mellan oss. :) men han var riktigt duktig när han skrittade på på slutet, lugnt, koncentrerat och i en helt vettig form. :)
Det kommer att bli en MYCKET fin ridhäst av denna diamant med tiden. Bara man skulle få en regelbundenhet i träningarna så man kommer framåt. Med denna nystart är i alla fall motivationen på topp, både för häst, matte och medhjälpare. :)
Först blev det longering/miljöträning, eftersom det var tre unghästar till i ridhuset som alla skulle tränas... Och Willies är INTE van vid att främmande hästar springer runt i ridhuset när han är där. Det gick rätt bra så länge vi höll oss på egen banhalva, men när unghästarna reds i galopp på spåret runt oss blev det för mycket för honom - han blev skiträdd/exalterad, stack, bockade och stegrade sig. Tredje gången de stormade förbi hölls han dock lugn, eftersom jag underhöll honom med att sänka huvudet för lätt tryck i tygeln så han fick något annat att tänka på. :) longerade honom en stund så han fick springa av sig lite. Efter ett tag avlägsnade de andra hästarna och ryttarna sig från ridhuset, och den enda miljöträningen som blev kvar var de hårda vindarna som ven runt knutarna och lite hästar som frustade i hagen bakom ridhuset. Men vid det här laget störde de ljuden honom inte det minsta. :)
Sen hoppade Corinne upp på hans rygg och han började genast ivrigt krafsa i marken med ena framhoven. Han ÄLSKAR att bli riden; tycker det är häftigt och jättekul! :) jag longerade Willies och Corinne i både skritt, trav och galopp i båda varv ett par gånger och sen tog jag loss longerlinan så de skulle få skritta lite självständigt. Willies ville ju som vanligt inte lämna matte så jag fick ställa mig på läktaren till slut. Han är så mammig och söt, lille Willies. Går både sidepass och baklänges låååånga sträckor för att närma sig mig. Precis som om det fanns ett magnetfält mellan oss. :) men han var riktigt duktig när han skrittade på på slutet, lugnt, koncentrerat och i en helt vettig form. :)
Det kommer att bli en MYCKET fin ridhäst av denna diamant med tiden. Bara man skulle få en regelbundenhet i träningarna så man kommer framåt. Med denna nystart är i alla fall motivationen på topp, både för häst, matte och medhjälpare. :)
onsdag 31 oktober 2012
Rör inte mitt sår!!!!!!!
Ikväll när jag tog in hästarna såg jag att Willies hade en reva på baken, såg ut som en gren eller något hade rispat honom, så jag skulle titta hur djupt det var, om det behövde pustas upp osv. Så fort jag nuddade Willies rumpa klev han raskt undan till andra ändan av boxen. "Nej matte, rör inte, det gör ont!" Så jag gick efter och nuddade honom igen.... SMACK, så sparkade han rätt bakut så leran från hans hovar sprättade upp över hela mitt ansikte. "JAG SA RÖR INT, DET GÖR ONT!!!!! "
Vad faaen, tänkte jag, glad över att bara bli träffad av leran och inte av hovarna. LUGNA DIG, FÖR FAN! Hade han velat hade han nog i och för sig träffat... Nu verkade han nästan lite ångerfull och kom fram och kramades, som om han bad om ursäkt. Man ska inte tillskriva hästar mänskliga egenskaper, men när det gäller KÄNSLOR är jag övertygad om att hästar, precis som andra djur, OCH människor, kan känna både glädje, sorg, svartsjuka, osv. Samt olika psykiska former av obehag, inkl. Det vi kallar "ånger"... Förlåt alltså... Att hästar handlar efter instinkt innebär ju inte att de inte har olika sorters känslor. Sånt ser jag bevis på 100 ggr om dagen...
Jag fick alltså ta en titt på såret sen. Enligt Willies saknades halva bakändan på honom, bloden sprutade och benen innanför var nog krossade också. I själva verket var det en ytlig skråma från en gren. 2 cm var dock utan hud så jag tyckte det behövdes lite jodgel på just där för att desinficera det. Med lite bebispratande och övertygelse fick jag dutta dit en klick.... Håhhå...
Har många gånger funderat på vad jag gör om Willies någon gång får en större sårskada som behöver vårdas. Ringer veterinären och ger honom lugnande varje gång det ska plåstras om? Har aldrig någonsin förut träffat en häst som är så smärtkänslig som Willies, på gott och ont... Det finns ju ingen risk att man utsätter honom för smärta i alla fall, utan att veta om det. Många hästar går ju och "biter ihop" fast de har ont. inte Willies. Han skriker som en liten skitunge för minsta skråma. En enorm fördel med detta är ju att jag VET att hans rygg är bra nu. Annars skulle han inte ivrigt bära ryttare i dagens läge, utan skulle nog fortfarande bete sig som för två år sen, när hans rygg konstaterades vara inflammerad och korset snedvridet: skena rakt in i väggen när man satt sig upp, dumpa personen vid väggen, sparka bakut mot personen och sedan vilt bocka runt och låta som en morrande hund....
Willies är nog det närmaste en talande häst jag någonsin har kommit. Men han kunde väl lära sig viska också, istället för att skrika hela tiden...
Vad faaen, tänkte jag, glad över att bara bli träffad av leran och inte av hovarna. LUGNA DIG, FÖR FAN! Hade han velat hade han nog i och för sig träffat... Nu verkade han nästan lite ångerfull och kom fram och kramades, som om han bad om ursäkt. Man ska inte tillskriva hästar mänskliga egenskaper, men när det gäller KÄNSLOR är jag övertygad om att hästar, precis som andra djur, OCH människor, kan känna både glädje, sorg, svartsjuka, osv. Samt olika psykiska former av obehag, inkl. Det vi kallar "ånger"... Förlåt alltså... Att hästar handlar efter instinkt innebär ju inte att de inte har olika sorters känslor. Sånt ser jag bevis på 100 ggr om dagen...
Jag fick alltså ta en titt på såret sen. Enligt Willies saknades halva bakändan på honom, bloden sprutade och benen innanför var nog krossade också. I själva verket var det en ytlig skråma från en gren. 2 cm var dock utan hud så jag tyckte det behövdes lite jodgel på just där för att desinficera det. Med lite bebispratande och övertygelse fick jag dutta dit en klick.... Håhhå...
Har många gånger funderat på vad jag gör om Willies någon gång får en större sårskada som behöver vårdas. Ringer veterinären och ger honom lugnande varje gång det ska plåstras om? Har aldrig någonsin förut träffat en häst som är så smärtkänslig som Willies, på gott och ont... Det finns ju ingen risk att man utsätter honom för smärta i alla fall, utan att veta om det. Många hästar går ju och "biter ihop" fast de har ont. inte Willies. Han skriker som en liten skitunge för minsta skråma. En enorm fördel med detta är ju att jag VET att hans rygg är bra nu. Annars skulle han inte ivrigt bära ryttare i dagens läge, utan skulle nog fortfarande bete sig som för två år sen, när hans rygg konstaterades vara inflammerad och korset snedvridet: skena rakt in i väggen när man satt sig upp, dumpa personen vid väggen, sparka bakut mot personen och sedan vilt bocka runt och låta som en morrande hund....
Willies är nog det närmaste en talande häst jag någonsin har kommit. Men han kunde väl lära sig viska också, istället för att skrika hela tiden...
Rodeo-Nobbe och lugna Willies :)
Trotsade stormen igår och gick upp till ridhuset med Nobbe för lite markträning.. Han var rätt pigg och hispig på vägen dit (vi snackar lätt regn och ca 20 m/s här) och sprättade till några gånger. Vi kom upp till ridhuset och jag skickade ut honom på longervolten i skritt, sedan i trav... Och WROOOOM så börnade han iväg i 190 knyck, bockande som värsta rodeohästen. Och inte ville han sluta heller! Sedan skenade han som en dåre i 5-10 minuter, det var bara att hålla i och hänga med det medan han kutade runt och välte hinderstöd etc. När han äntligen lugnade sig såg han ut att vara väldigt nöjd med sig själv och känslan av att ha galopperat fort fort och länge. Något som verkligen förvånar mig är att han varken var andfådd eller svettig efter sina bestyr, bara pigg och glad. Han kom glatt fram till mig och såg ut att säga "Nu matte, nu kan vi börja!" :)
Håhhå säger jag bara, vilken knashäst jag har. :P sen gjorde vi det vi kom dit för ett tag: tränade skänkelvikning och sidepass vid hand, ökade och minskade volt etc. Fast inte var han så lugn sen heller utan betedde sig lite som om han hade grav AD/HD eller nåt... Ja, det var väl gång 4 sen jag köpte honom för 1,5 år sen som träningen inte går sådär super, så ok då. ;) Kul att se att det finns krut i gubben så det räcker och blir över. Och att han uppenbarligen har extremt bra grundkondis! :)
Idag var jag istället upp till ridhuset med lille Willies och longerade honom där (promenad i lite trevligare väder denna gång ;) ). Willies skötte sig alldeles utmärkt hela tiden och jag kände verkligen att jag fick ett kvitto på att jag tydligen vet vad jag håller på med. ;) Trots sporadisk träning av denna unghäst har han gått från att vara ett ohanterbart, trotsigt monster till en snäll och skötsam kille som lyssnar och lyder minsta signal. :)) på vägen hem fick vi två ryttare på främmande hästar bakom oss, vilket alltid tidigare har fått honom att dansa runt som en dåre, slita och stegra sig. Denna gång blåste han upp sig, frustade långa frustningar, toppade öronen, slängde svansen över ryggen och dansade fram i långsam, vacker passage, men inget tvinnande, dragande eller stegrande över huvudtaget. Han var bara otroligt vacker, haha. Efter en stund skrittade han på som en lugn gammal stövare igen, med nosen i marken.
Det är dagar som denna som jag inser varför jag söker mig till svårare hästar: jäklar vad bra framstegen känns alltså! :)
Håhhå säger jag bara, vilken knashäst jag har. :P sen gjorde vi det vi kom dit för ett tag: tränade skänkelvikning och sidepass vid hand, ökade och minskade volt etc. Fast inte var han så lugn sen heller utan betedde sig lite som om han hade grav AD/HD eller nåt... Ja, det var väl gång 4 sen jag köpte honom för 1,5 år sen som träningen inte går sådär super, så ok då. ;) Kul att se att det finns krut i gubben så det räcker och blir över. Och att han uppenbarligen har extremt bra grundkondis! :)
Idag var jag istället upp till ridhuset med lille Willies och longerade honom där (promenad i lite trevligare väder denna gång ;) ). Willies skötte sig alldeles utmärkt hela tiden och jag kände verkligen att jag fick ett kvitto på att jag tydligen vet vad jag håller på med. ;) Trots sporadisk träning av denna unghäst har han gått från att vara ett ohanterbart, trotsigt monster till en snäll och skötsam kille som lyssnar och lyder minsta signal. :)) på vägen hem fick vi två ryttare på främmande hästar bakom oss, vilket alltid tidigare har fått honom att dansa runt som en dåre, slita och stegra sig. Denna gång blåste han upp sig, frustade långa frustningar, toppade öronen, slängde svansen över ryggen och dansade fram i långsam, vacker passage, men inget tvinnande, dragande eller stegrande över huvudtaget. Han var bara otroligt vacker, haha. Efter en stund skrittade han på som en lugn gammal stövare igen, med nosen i marken.
Det är dagar som denna som jag inser varför jag söker mig till svårare hästar: jäklar vad bra framstegen känns alltså! :)
"Lite tandvärk har ingen dött av".... Eller?
Det har varit klent uppdaterat här den sista tiden... Men det betyder ju inte att inte livet går vidare här :)
Har inte fått någon direkt diagnos på mitt tillstånd, men väl en tänkbar förklaring! :) eftersom alla neurologiska dödliga och handikappande sjukdomar nu har uteslutits har jag, efter lite "tigga och be", fått tillåtelse att börja jobba igen! :D ännu bättre är att jag slipper den dyra fysioterapin när jag jobbar, eftersom läkaren tyckte jobbet skulle vara väl tillräckligt för mig. Jobbar 61%, därför var det ok, 100% hade de inte gått med på innan jag är helt bra igen. Men KLART bättre har jag blivit! :)
Så vad har jag för fel då?
Jo, läkaren sa att jag antagligen har haft någon infektion i kroppen som satt sig på muskler och nerver och som kroppen själv håller på och tar hand om. Så vi diskuterade tänkbara orsaker en stund, tills det slog mig: den håliga visdomstanden jag drog ut i somras! Jag hade en visdomstand i överkäken med en stor "krater" i, som jag gått med ett tag, för den gjorde inte ont eller så... Och tandvård är DYRT... Men så fick jag enorm tandvärk i nedrekäken på samma sida en dag och var tvungen att åka dit. Tandläkaren röntgade både över- och underkäken och konstaterade att det var visdomstanden i överkäken som gav verken i underkäken (det går tydligen nerver däremellan). Han drog ut den och sa att det säkert tar någon vecka innan tandvärken i nederläken försvinner helt. Detta var i juli/augusti och jag hade alltså haft mina symtom ca 2 månader då, men inte så starka sådana.
Värken i underkäken försvann dock inte på någon vecka. Det tog över 2 månader innan jag en dag plötsligt insåg att jag börjar kunna tugga normalt på tanden som gjort ont igen. Och när jag tänker efter så var det ju ungefär i samma veva som benvärken och även muskelryckningarna började minska.
Så antagligen sitter förklaringen just där... I en bråkig, hålig visdomstand som skickat ut bakterier i nervsystemet. Tänderna är viktigare än man tror. Jag har ett ännu värre exempel på en man jag kände som hade tandvärk ett tag. Ett halvår senare begravdes han. Tanden hade gjort så det hade kapslats in en varböld i hjärnan, och trots många operationer, eller kanske just därför, lyckades inte kirurgerna i Åbo fixa detta. Det kanske inte är helt vanligt att man dör av tandvärk och kanske inte heller att man får symtom på allvarliga neurologiska sjukdomar som sitter i ett halvår, men som ni hör händer det.
Så vad vill jag säga med detta? Sköt om dina tänder. De kan ge mer problem än du kanske trott.
Har inte fått någon direkt diagnos på mitt tillstånd, men väl en tänkbar förklaring! :) eftersom alla neurologiska dödliga och handikappande sjukdomar nu har uteslutits har jag, efter lite "tigga och be", fått tillåtelse att börja jobba igen! :D ännu bättre är att jag slipper den dyra fysioterapin när jag jobbar, eftersom läkaren tyckte jobbet skulle vara väl tillräckligt för mig. Jobbar 61%, därför var det ok, 100% hade de inte gått med på innan jag är helt bra igen. Men KLART bättre har jag blivit! :)
Så vad har jag för fel då?
Jo, läkaren sa att jag antagligen har haft någon infektion i kroppen som satt sig på muskler och nerver och som kroppen själv håller på och tar hand om. Så vi diskuterade tänkbara orsaker en stund, tills det slog mig: den håliga visdomstanden jag drog ut i somras! Jag hade en visdomstand i överkäken med en stor "krater" i, som jag gått med ett tag, för den gjorde inte ont eller så... Och tandvård är DYRT... Men så fick jag enorm tandvärk i nedrekäken på samma sida en dag och var tvungen att åka dit. Tandläkaren röntgade både över- och underkäken och konstaterade att det var visdomstanden i överkäken som gav verken i underkäken (det går tydligen nerver däremellan). Han drog ut den och sa att det säkert tar någon vecka innan tandvärken i nederläken försvinner helt. Detta var i juli/augusti och jag hade alltså haft mina symtom ca 2 månader då, men inte så starka sådana.
Värken i underkäken försvann dock inte på någon vecka. Det tog över 2 månader innan jag en dag plötsligt insåg att jag börjar kunna tugga normalt på tanden som gjort ont igen. Och när jag tänker efter så var det ju ungefär i samma veva som benvärken och även muskelryckningarna började minska.
Så antagligen sitter förklaringen just där... I en bråkig, hålig visdomstand som skickat ut bakterier i nervsystemet. Tänderna är viktigare än man tror. Jag har ett ännu värre exempel på en man jag kände som hade tandvärk ett tag. Ett halvår senare begravdes han. Tanden hade gjort så det hade kapslats in en varböld i hjärnan, och trots många operationer, eller kanske just därför, lyckades inte kirurgerna i Åbo fixa detta. Det kanske inte är helt vanligt att man dör av tandvärk och kanske inte heller att man får symtom på allvarliga neurologiska sjukdomar som sitter i ett halvår, men som ni hör händer det.
Så vad vill jag säga med detta? Sköt om dina tänder. De kan ge mer problem än du kanske trott.
torsdag 25 oktober 2012
Gårdagens hästträningar
Kände mig bättre i kroppen igår så jag lydde läkarens råd och var mer aktiv. Tänkte passa på och testa kroppen så jag var faktiskt ut med BÅDA hästar. Det blev dock ingen uppdatering av bloggen igår för på kvällen hade jag så ont så jag mådde illa. Hade gärna amputerat bort benen där och då... Men thank god sitter de kvar även idag. ;)
Willies
Tänkte rida Nobbe, men när jag ropade på honom i hagen hann Willies fram först och stack ivrigt nosen i grimman... Svårt att tro att det inte gick att sätta på honom den alls för ett par år sen... :) och när han nu var så arbetsvillig, så kom då! :)
Sadlade honom och gick (!) upp till ridhuset. Först släppte jag honom lös så han skulle få springa av sig, vilket gjorde honom till rodeohäst. Sen longerade jag honom och jobbade honom vid hand på volten. Byte av gångart, halter, flytta för tryck etc. Sen tränade vi sidepass vid hand med en vom på marken framför honom, vilket gick otroligt bra till höger men var betydligt svårare för honom till vänster. När han tyckte det blev för svårt blev han frustrerad och stegrade sig. Efter en stund fick han bocka av sin frustration på volten igen något varv, sen gick det bättre igen. Knasiga häst. <3 dags tt börja jobba lite nu. Ska sittas in färdigt i november... Har JAG tänkt i alla fall. :) men det var ett nyttigt och lärorikt träningsrillfälle idag där han fick jobba med både hjärnan och kroppen och där vi slutade när det gick som bäst, precis som det ska vara. :)
Nobbe
Fick ju alltså rida honom när jag kommit hem istället. Därför blev det att ta ut båda hästar idag. Kroppens reaktion var väntad... Kan ju säga att jag var duktigt nöjd med mig själv när jag var klar. Och med hästarna också! :)
Tränade även Nobbe i ridhuset (måste ju passa på när man nu hyr det). Tränade voltarbete, i skritt och trav, halter och ryggning, lite spin och en del sidepass. Kändes som vanligt kanon att rida denna häst. På 1,5 år tror jag vi har haft endast 3 ridturer som inte varit lyckade, och de har inte varit skit de heller egentligen, snarare medelmåttiga... Man blir lite bortskämd kan jag säga. Idag kände jag dessutom att vi börjar avancera tillsammans! :) han spinner snabbare och jag behöver använda mindre och mindre hjälper på honom. Snart rider jag honom på känsla! ;) Sidepassen behövs dock slipas på lite, speciellt för mig.. Är inte svårt rätt tekniskt, det är bara jag som försvårar allt när jag koncentrerar mig mer på var bommen under honom befinner sig än på mina hjälper. Vi ska träna mycket trail i vinter, vilket jag verkligen ser fram emot. :)
Nu ska jag se finalen sv Masterchef USA och sen sova. Natti natt.
Willies
Tänkte rida Nobbe, men när jag ropade på honom i hagen hann Willies fram först och stack ivrigt nosen i grimman... Svårt att tro att det inte gick att sätta på honom den alls för ett par år sen... :) och när han nu var så arbetsvillig, så kom då! :)
Sadlade honom och gick (!) upp till ridhuset. Först släppte jag honom lös så han skulle få springa av sig, vilket gjorde honom till rodeohäst. Sen longerade jag honom och jobbade honom vid hand på volten. Byte av gångart, halter, flytta för tryck etc. Sen tränade vi sidepass vid hand med en vom på marken framför honom, vilket gick otroligt bra till höger men var betydligt svårare för honom till vänster. När han tyckte det blev för svårt blev han frustrerad och stegrade sig. Efter en stund fick han bocka av sin frustration på volten igen något varv, sen gick det bättre igen. Knasiga häst. <3 dags tt börja jobba lite nu. Ska sittas in färdigt i november... Har JAG tänkt i alla fall. :) men det var ett nyttigt och lärorikt träningsrillfälle idag där han fick jobba med både hjärnan och kroppen och där vi slutade när det gick som bäst, precis som det ska vara. :)
Nobbe
Fick ju alltså rida honom när jag kommit hem istället. Därför blev det att ta ut båda hästar idag. Kroppens reaktion var väntad... Kan ju säga att jag var duktigt nöjd med mig själv när jag var klar. Och med hästarna också! :)
Tränade även Nobbe i ridhuset (måste ju passa på när man nu hyr det). Tränade voltarbete, i skritt och trav, halter och ryggning, lite spin och en del sidepass. Kändes som vanligt kanon att rida denna häst. På 1,5 år tror jag vi har haft endast 3 ridturer som inte varit lyckade, och de har inte varit skit de heller egentligen, snarare medelmåttiga... Man blir lite bortskämd kan jag säga. Idag kände jag dessutom att vi börjar avancera tillsammans! :) han spinner snabbare och jag behöver använda mindre och mindre hjälper på honom. Snart rider jag honom på känsla! ;) Sidepassen behövs dock slipas på lite, speciellt för mig.. Är inte svårt rätt tekniskt, det är bara jag som försvårar allt när jag koncentrerar mig mer på var bommen under honom befinner sig än på mina hjälper. Vi ska träna mycket trail i vinter, vilket jag verkligen ser fram emot. :)
Nu ska jag se finalen sv Masterchef USA och sen sova. Natti natt.
lördag 20 oktober 2012
Att vara vuxen
Kvällsunderhållning en lördagkväll för hästnördar: putsa grimmor och träns. :) nu doftar det läder i hela köket. :)
Kan inte fatta hur man kunde springa på krogen jämt på helgerna förut. Taxin är dyr, krogarna fulla med fulla idioter och så mår man som man förtjänar dagen efter, vare sig man har druckit eller inte. Antingen är man bakis eller så lider man av uttorkning och sömnbrist. Lägg till muskelvärk från allt dansande på det så kan man ju fråga sig varför man över huvudtaget går ut på krog.
Nå, omväxling förnöjer heter det ju... Även jag festar lite då och då... Om typ tre gånger per år räknas. ;) resten av tiden blir det inte en droppe... Vill inte ha vin till maten etc. heller, tycker det är godare med läsk om man vill lyxa till det. I tonåren var festa bland det roligaste som fanns... Tacka fan för att man blir vuxen till slut. :P
Minns när jag var liten, jag älskade att leka i sandlådan på den tiden... Och kommer ihåg när jag sa att jag ALDRIG skulle sluta med det, trodde jag omöjligt skulle sluta tycka om det... Och hur många gånger har jag gjort det de senaste 20 åren? Haha jadu.... Inte ens med barn kan jag säga! :) sen när man blev äldre var det, som för så otroligt många andra, musik, fester och killar som gällde.
Men hästarna - de har alltid funnits där. Och de är nog det enda som följt mig genom livet och som jag aldrig har och aldrig kommer att tröttna på. Därför sitter man här en lördagkväll, som vilken lördagkväll som helst, och putsar läder. Och även om jag var frisk hade jag varken lekt i sandlådan eller varit ute och festat.
Den största fördelen med att vara vuxen måste ju ändå vara möjligheten att välja vilket liv man vill leva. Och jag har helt klart valt mitt. Med min man, min dotter och tre alldeles underbara hästar. <3
Kan inte fatta hur man kunde springa på krogen jämt på helgerna förut. Taxin är dyr, krogarna fulla med fulla idioter och så mår man som man förtjänar dagen efter, vare sig man har druckit eller inte. Antingen är man bakis eller så lider man av uttorkning och sömnbrist. Lägg till muskelvärk från allt dansande på det så kan man ju fråga sig varför man över huvudtaget går ut på krog.
Nå, omväxling förnöjer heter det ju... Även jag festar lite då och då... Om typ tre gånger per år räknas. ;) resten av tiden blir det inte en droppe... Vill inte ha vin till maten etc. heller, tycker det är godare med läsk om man vill lyxa till det. I tonåren var festa bland det roligaste som fanns... Tacka fan för att man blir vuxen till slut. :P
Minns när jag var liten, jag älskade att leka i sandlådan på den tiden... Och kommer ihåg när jag sa att jag ALDRIG skulle sluta med det, trodde jag omöjligt skulle sluta tycka om det... Och hur många gånger har jag gjort det de senaste 20 åren? Haha jadu.... Inte ens med barn kan jag säga! :) sen när man blev äldre var det, som för så otroligt många andra, musik, fester och killar som gällde.
Men hästarna - de har alltid funnits där. Och de är nog det enda som följt mig genom livet och som jag aldrig har och aldrig kommer att tröttna på. Därför sitter man här en lördagkväll, som vilken lördagkväll som helst, och putsar läder. Och även om jag var frisk hade jag varken lekt i sandlådan eller varit ute och festat.
Den största fördelen med att vara vuxen måste ju ändå vara möjligheten att välja vilket liv man vill leva. Och jag har helt klart valt mitt. Med min man, min dotter och tre alldeles underbara hästar. <3
Onödig idioti
Idag har jag varit upp på hästryggen igen. :) har nog överansträngt kroppen lite för den känns inge vidare just nu, men Nobbe kändes kanon idag som vanligt. :)
Red upp till ridhuset och fick skrittsällskap av tre islänningar halva vägen dit. :) väl i ridhuset tränade vi snake trail, jogg och spin. Tyvärr var halva ridhuset avstängt för att hästarna i hagen utanför sk kunna gå in under tak där, men inga var inne just nu som tur var så jag kunde stänga dörren till hagen medan jag red. Tror inte Nobbes koncentration hade blivit den bästa om det hade dundrat in 10 lösa islänningar helt plötsligt. Men nu slapp vi alltså det. :)
Nobbe var pigg men skötte sig bra. Däremot är jag glad att jag gick med honom förbi ladugården på vägen hem. De höll på att mocka ur ladugården och En traktor med fullt lass körde upp bakom oss. Av någon anledning blev Nobbe halvt i panik och kutade iväg så långt tyglarna nådde. I det läget är man glad att man hade hackamore, annars hade det slitit rejält i munnen på honom. Och jag har ett snällt läderhackamore med korta skänklar så det var nog inte så hemskt för nosryggen heller som tur var. :) jag är otroligt mycket emot alla former av ryck och dragande i munnen på hästar. Ledande tygeltag är en sak. Ihopkrullade hästar en annan. Detta är en av de största anledningarna till varför jag sadlade om och blev westernryttare. När det går att samla en häst på lång tygel och små tygeltag, stanna med sitsen och styra med skänklar och neckreining - varför då sitta och dra hästen i munnen, liksom? För mig är det bara onödig idioti.
Red upp till ridhuset och fick skrittsällskap av tre islänningar halva vägen dit. :) väl i ridhuset tränade vi snake trail, jogg och spin. Tyvärr var halva ridhuset avstängt för att hästarna i hagen utanför sk kunna gå in under tak där, men inga var inne just nu som tur var så jag kunde stänga dörren till hagen medan jag red. Tror inte Nobbes koncentration hade blivit den bästa om det hade dundrat in 10 lösa islänningar helt plötsligt. Men nu slapp vi alltså det. :)
Nobbe var pigg men skötte sig bra. Däremot är jag glad att jag gick med honom förbi ladugården på vägen hem. De höll på att mocka ur ladugården och En traktor med fullt lass körde upp bakom oss. Av någon anledning blev Nobbe halvt i panik och kutade iväg så långt tyglarna nådde. I det läget är man glad att man hade hackamore, annars hade det slitit rejält i munnen på honom. Och jag har ett snällt läderhackamore med korta skänklar så det var nog inte så hemskt för nosryggen heller som tur var. :) jag är otroligt mycket emot alla former av ryck och dragande i munnen på hästar. Ledande tygeltag är en sak. Ihopkrullade hästar en annan. Detta är en av de största anledningarna till varför jag sadlade om och blev westernryttare. När det går att samla en häst på lång tygel och små tygeltag, stanna med sitsen och styra med skänklar och neckreining - varför då sitta och dra hästen i munnen, liksom? För mig är det bara onödig idioti.
fredag 19 oktober 2012
Hårda stolar och grönt gräs
Var på budgetseminarium idag. Skulle varit där mellan 8-15 men åkte därifrån redan kl 12. Redan vid halv 10 började jag få ytterst obekvämt på min hårda stol. Vilade huvudet i händerna för att nacken behövde avlastning och fick då fruktansvärt ont i axlarna istället. Och benen var som de alltid är när jag sitter hårt länge. Sista timmen var riktigt jobbig och jag satt och ålade mig som en mask på min stol. Sen åkte jag hem, lite skamsen över att jag är så trög när det gäller detta. Klart jag inte kan jobba om jag inte ens kan sitta stilla på en stol några timmar. Men har lite problem med att gå med på det...
Ang. Mina rara hästar så ska de få grön dagmat igen några dagar framöver, ska öppna upp förstoringen av vinterhagen i andra ändan Imorgon... Delar av det på några dagar så inte Nobbe blir "bakis" igen. Hans mage börjar för övrigt anta mer och mer normala proportioner. :) någon månad till så är han skitfin igen. :)
Ang. Mina rara hästar så ska de få grön dagmat igen några dagar framöver, ska öppna upp förstoringen av vinterhagen i andra ändan Imorgon... Delar av det på några dagar så inte Nobbe blir "bakis" igen. Hans mage börjar för övrigt anta mer och mer normala proportioner. :) någon månad till så är han skitfin igen. :)
torsdag 18 oktober 2012
Om att tävla i westernridning...
Som sagt är westernridningen inget som slagit igenom på Åland (ännu). Här är det islandshästar och travhästar som dominerar. Och så finns det självklart en drös ridskolehästar samt dressyr- och hopphästar, men väldigt få på högre nivå. Ja, och så jag då, med min westernridning... Och snart även min elev och hennes häst. ;)
Men mängden ryttare räcker inte riktigt för att ordna tänlingar inom western som ni kanske förstår. ;) har ju äntligen fått privilegiet att ha en westernsektion i Midgårds Islandshästklubb och därigenom fått möjligheten att ta hit tränare, ordna kurser osv. Så det går klart framåt! :) men närmaste tävlingarna finns i Sverige... Och där finns även självklart större träningsmöjligheter.
Och så har vi ju mina tävlingsnerver då, som är helt åt skogen. Därför skulle jag aldrig få för mig att lasta hästen och börja åka till Sverige och tävla. Men den dag westernridningen blivit så stor här att det kan anordnas tävlingar, kan jag personligen ta hit opartiska och duktiga domare för ändamålet.
Och då LOVAR jag att tävla med Nobbe! För på hemmaplan är inte konkurrensen lika snedvriden, det tar inte en hel dag i att resa och tillfället måste tas om det ges. PLUS att mina nerver nog skulle palla det, för vi skulle ha alla möjligheter att sopa banan inom de flesta grenar om det var på denna ö. Ja, utom i koklasser då. Där går min gräns! ;)
Men mängden ryttare räcker inte riktigt för att ordna tänlingar inom western som ni kanske förstår. ;) har ju äntligen fått privilegiet att ha en westernsektion i Midgårds Islandshästklubb och därigenom fått möjligheten att ta hit tränare, ordna kurser osv. Så det går klart framåt! :) men närmaste tävlingarna finns i Sverige... Och där finns även självklart större träningsmöjligheter.
Och så har vi ju mina tävlingsnerver då, som är helt åt skogen. Därför skulle jag aldrig få för mig att lasta hästen och börja åka till Sverige och tävla. Men den dag westernridningen blivit så stor här att det kan anordnas tävlingar, kan jag personligen ta hit opartiska och duktiga domare för ändamålet.
Och då LOVAR jag att tävla med Nobbe! För på hemmaplan är inte konkurrensen lika snedvriden, det tar inte en hel dag i att resa och tillfället måste tas om det ges. PLUS att mina nerver nog skulle palla det, för vi skulle ha alla möjligheter att sopa banan inom de flesta grenar om det var på denna ö. Ja, utom i koklasser då. Där går min gräns! ;)
Förlängd sjukskrivning och utebliven ridning
Förlängd sjukskrivning nu igen då, så nu är man sjukskriven månaden ut. Min läkare sa att jag inte får jobba förrän vardagen fungerar normalt. Och när jag sa att det känns dumt att va sjukskriven när jag är bättre vissa dagar fick jag svaret att jag skulle göra mer hemma de dagarna och försöka vara igång en hel dag istället för att fundera på att åka på jobb... Och det stämmer ju i och för sig, var bättre förra veckan och kände att jag nog kunde börja jobba igen. Sen kom denna vecka med Resan till Åbo samt styrelsemöte på måndagen och första hjälpkurs samt ett annat politikmöte på tisdagen och sen var symptomen tillbaka med full styrka... Skitkropp. :( Har inte varit så bra så jag kunnat rida denna vecka men hoppas jag känner mig bättre i helgen. Nobbe blir så förbaskat sprallig när han står för länge... Och med brallningar och bocksprång är det mer rodeo än sjukgymnastik. ;) får väl skritta bara då antar jag. ;) alltid nåt... Så hoppas alltså jag kommer mig upp på hästryggen igen i helgen!
Idag var det strålande solsken några timmar, i övrigt har det regnat konstant som vanligt... Skulle hållit en lektion idag men när det äntligen slutade regna fanns det inte tid längre... Hade väldigt gärna ridit själv i solskenet men kroppen sa nej och somnade ett par timmar på soffan istället. Är väl bara att låta den få som den vill då om den nu behöver det...
Upptäckte ikväll när jag tog in hästarna att Willies har tappat en baksko nu igen. Så nu är frågan om man ska slå på den eller sko bak rakt av när hovslagaren ändå kommer ut. Är dags att sko igen först i början av november om ca 3 veckor så får se lite, beror på när hovslagaren har passligt också... Såklart har det lossnat en bit av hoven på utsidan också. Just typiskt, han är ju inte direkt lätt att sko bak, killen... Hovslagaren har sagt att han för tillfället är den hon skor som är svårast att sko. ;) Men nåt ska man väl vinna i också!
Idag var det strålande solsken några timmar, i övrigt har det regnat konstant som vanligt... Skulle hållit en lektion idag men när det äntligen slutade regna fanns det inte tid längre... Hade väldigt gärna ridit själv i solskenet men kroppen sa nej och somnade ett par timmar på soffan istället. Är väl bara att låta den få som den vill då om den nu behöver det...
Upptäckte ikväll när jag tog in hästarna att Willies har tappat en baksko nu igen. Så nu är frågan om man ska slå på den eller sko bak rakt av när hovslagaren ändå kommer ut. Är dags att sko igen först i början av november om ca 3 veckor så får se lite, beror på när hovslagaren har passligt också... Såklart har det lossnat en bit av hoven på utsidan också. Just typiskt, han är ju inte direkt lätt att sko bak, killen... Hovslagaren har sagt att han för tillfället är den hon skor som är svårast att sko. ;) Men nåt ska man väl vinna i också!
måndag 15 oktober 2012
Levande nåldyna som överlevde tre panikattacker
Japp, det är jag det! :) flög alltså till och från Åbo och gjorde ENMG-undersökning idag för att undersöka om jag har någon muskel- eller nervsjukdom. Och jag råkade ju lida av flygfobi, cellskräck OCH kontrollbehov... Kanoners liksom... Hade lovat mig själv att ALDRIG sätta mig på ett plan, för jag var övertygad om att om jag gör det, kommer det att va den där sällsynta gången något går fel... Dödsdags med andra ord... Men sen bokade ÅHS kallt mina flygbiljetter, taxi och hela köret... Bara att ta tjuren vid hornen och stirra döden i vitögat alltså... Och gå ombord...
...med darrande knän kom jag på något sätt ombord på planet. Det första jag gjorde var att börja störtgråta, hade ENORM dödsångest. Flygvärdinnan var jättegullig och satt bredvid mig under flygresan. Första panikattacken kom när vi lämnade marken, FY FAN vad onaturligt det var! Sen satt jag skräckslagen och höll krampaktigt i mig och tyckte det var allmänt fel att molnen befann sig under mig istället för ovanför mig... Sen var det dags för landning (tar bara en halvtimme att flyga till Åbo, så man gör typ inget annat än läskiga saker... Dvs. Lyfter och landar) och dags för nästa panikattack... Men piloterna var duktiga och gjorde en mjuk landning. :) kände för att skrika och jubla när vi var nere, kändes så jävla bra att jag överlevt! En som inte är flygrädd kan omöjligt förstå vad jag pratar om, men en med flygfobi/cellskräck/kontrollbehov som jag skulle behövt månaders KBT innan... Men nu fanns det ju inte tid för det. Sen fick jag gå in till cockpiten och träffa de duktiga piloterna som fick varsin stor kram och var glada över att få besök. :)
Undersökningen var rätt obehaglig. Först fäste de elektroder på kroppen och gav mig en drös kraftiga elstötar i musklerna. Sen stack de in ett tiotal strömförande nålar i musklerna. Kände mig som ett bilbatteri på laddning alternativt en mänsklig nåldyna... Och så var det bara att åka till flygplatsen igen för att möta min största fasa än en gång...
Hemresan gick dock betydligt bättre än ditresan! Inga tårar heller! ;) insåg t o m tjusningen i när planet lyfte. Jäklar vilka krafter alltså! Uppe i luften var allt också ok... Men när vi skulle landa flög vi runt flygfältet och landade från andra hållet pga vinden... Så vi måste svänga i molnen och det blev rätt turbulent. Flyget krängde rejält, det började snurra i skallen och jag blev illamående av åksjuka, som gick över rätt fort då jag fick en ny panikattack... Lite vingligare landning denna gång, men än en gång kände jag för att jubla högljutt! ALIVE and HOME!! <3 flygvärdinnan som sett vad jag kämpade med tyckte jag förtjänade ett diplom! :) det tycker jag med, haha! hon var verkligen guld värd, den tjejen! <3
Sen hann jag bara vara hemma ett par timmar och sen var det dags att åka på budgetmöte med kommunstyrelsen, måste åka efter 3,5 timme så inte min dotter blev ensam när min man åkte på jobb. Fast det var kanske lika bra. Både hjärnan och kroppen har nog fått tillräckligt för idag. Hjärnan har tryckt in budgetförhandlingar, panikångest, stress, oro, trauma och viss näringsbrist och blodsockerfall när jag inte har haft ro att äta på typ hela dan... Och kroppen har fått elchockar och agerat nåldyna.
Hästarna står i stallet och tuggar hö. De var glada över att få komma in från regnet ikväll, få mat och torka upp. Och jag är sååå glad att se dem! <3
...med darrande knän kom jag på något sätt ombord på planet. Det första jag gjorde var att börja störtgråta, hade ENORM dödsångest. Flygvärdinnan var jättegullig och satt bredvid mig under flygresan. Första panikattacken kom när vi lämnade marken, FY FAN vad onaturligt det var! Sen satt jag skräckslagen och höll krampaktigt i mig och tyckte det var allmänt fel att molnen befann sig under mig istället för ovanför mig... Sen var det dags för landning (tar bara en halvtimme att flyga till Åbo, så man gör typ inget annat än läskiga saker... Dvs. Lyfter och landar) och dags för nästa panikattack... Men piloterna var duktiga och gjorde en mjuk landning. :) kände för att skrika och jubla när vi var nere, kändes så jävla bra att jag överlevt! En som inte är flygrädd kan omöjligt förstå vad jag pratar om, men en med flygfobi/cellskräck/kontrollbehov som jag skulle behövt månaders KBT innan... Men nu fanns det ju inte tid för det. Sen fick jag gå in till cockpiten och träffa de duktiga piloterna som fick varsin stor kram och var glada över att få besök. :)
Undersökningen var rätt obehaglig. Först fäste de elektroder på kroppen och gav mig en drös kraftiga elstötar i musklerna. Sen stack de in ett tiotal strömförande nålar i musklerna. Kände mig som ett bilbatteri på laddning alternativt en mänsklig nåldyna... Och så var det bara att åka till flygplatsen igen för att möta min största fasa än en gång...
Hemresan gick dock betydligt bättre än ditresan! Inga tårar heller! ;) insåg t o m tjusningen i när planet lyfte. Jäklar vilka krafter alltså! Uppe i luften var allt också ok... Men när vi skulle landa flög vi runt flygfältet och landade från andra hållet pga vinden... Så vi måste svänga i molnen och det blev rätt turbulent. Flyget krängde rejält, det började snurra i skallen och jag blev illamående av åksjuka, som gick över rätt fort då jag fick en ny panikattack... Lite vingligare landning denna gång, men än en gång kände jag för att jubla högljutt! ALIVE and HOME!! <3 flygvärdinnan som sett vad jag kämpade med tyckte jag förtjänade ett diplom! :) det tycker jag med, haha! hon var verkligen guld värd, den tjejen! <3
Sen hann jag bara vara hemma ett par timmar och sen var det dags att åka på budgetmöte med kommunstyrelsen, måste åka efter 3,5 timme så inte min dotter blev ensam när min man åkte på jobb. Fast det var kanske lika bra. Både hjärnan och kroppen har nog fått tillräckligt för idag. Hjärnan har tryckt in budgetförhandlingar, panikångest, stress, oro, trauma och viss näringsbrist och blodsockerfall när jag inte har haft ro att äta på typ hela dan... Och kroppen har fått elchockar och agerat nåldyna.
Hästarna står i stallet och tuggar hö. De var glada över att få komma in från regnet ikväll, få mat och torka upp. Och jag är sååå glad att se dem! <3
söndag 14 oktober 2012
Rodeo!
Nu har jag äntligen vågat hyra ridhuset igen. :) hyr det en månad åt gången och har då fri tillgång utom under vissa kvällar då det är lektioner samt då ridhuset är bokat för kurser t ex. Men det är MYCKET ledigt, speciellt på dagarna, och det är oftast då jag rider. :)
Idag tänkte jag alltså utöva min sjukgymnastik i ridhuset. Det började väldigt bra. Nobbe lydde superbra på vikt, skänklar och neckreining och gick slalom mellan koner både framåt och bakåt med helomvändning i ändorna utan att behöva använda bettet. Sen tränade vi lite jogg och slutor i lugn takt och så tänkte jag att han skulle få galoppera några steg. PANG så drog han iväg i vilda bocksprång, kastade sig åt sidorna och stod till slut och studsade nästan på stället i sina vilda språng. Vad fan hände där, liksom??? :) vi ryggade ett x antal meter och gjorde sen om samma sak igen, men UTAN rodeon denna gång. ;) resten av tiden i ridhuset kändes han MYCKET pigg och busig, fick verkligen hålla koll på honom för att inte rodeon skulle upprepas... Men slutet gott, allting gott. :) kan inte klandra honom som fått så lite motion på siståne. Han bevisade i alla fall att han INTE var sjuk, varken igår eller idag. ;)
Var rätt nära att åka i backen från honom för första gången idag. Men mig blir man inte av med så lätt. ;) hade ju varit snyggt med förlängd sjukskrivning pga min ordinerade sjukgymnastik. :) haha.
Idag tänkte jag alltså utöva min sjukgymnastik i ridhuset. Det började väldigt bra. Nobbe lydde superbra på vikt, skänklar och neckreining och gick slalom mellan koner både framåt och bakåt med helomvändning i ändorna utan att behöva använda bettet. Sen tränade vi lite jogg och slutor i lugn takt och så tänkte jag att han skulle få galoppera några steg. PANG så drog han iväg i vilda bocksprång, kastade sig åt sidorna och stod till slut och studsade nästan på stället i sina vilda språng. Vad fan hände där, liksom??? :) vi ryggade ett x antal meter och gjorde sen om samma sak igen, men UTAN rodeon denna gång. ;) resten av tiden i ridhuset kändes han MYCKET pigg och busig, fick verkligen hålla koll på honom för att inte rodeon skulle upprepas... Men slutet gott, allting gott. :) kan inte klandra honom som fått så lite motion på siståne. Han bevisade i alla fall att han INTE var sjuk, varken igår eller idag. ;)
Var rätt nära att åka i backen från honom för första gången idag. Men mig blir man inte av med så lätt. ;) hade ju varit snyggt med förlängd sjukskrivning pga min ordinerade sjukgymnastik. :) haha.
lördag 13 oktober 2012
Nobbe skrämde mig ikväll :S
Tog in hästarna som vanligt vid 9-tiden, Nobbe skrittade lugnt in fast han springer i vanliga fall... Åt upp fodret i krubban, tog en tugga hö och ställe sig sedan och dåsade i ett hörn med ögonen halvslutna. Han andades tungt och såg allmänt hängig ut...
Blev ruggigt orolig kan jag säga! Vet typ inget om när hästar blir sjuka annat än sånt jag har läst om det eftersom jag under de snart 12 år jag har varit hästägare aldrig har haft en sjuk häst (bortsett från Willies rygg, Amirals artros och två hältor på Amiral. Ja, och en erlichias på Amiral med som dock gick över av sig självt). Oavsett så har jag INTE mycket erfarenhet av sånt.....
Mätte febern på honom, 37,7 så inga problem där. Inga varma hovar och inte var det tyst i magen heller... Satte på honom ett ulltäcke och stannade kvar i stallet en timme och gosade och observerade...
Efter en stund hade jag inte en utan tre hästar i famnen. Tydligen var det mycket intressantare att gosa med matte än att äta hö ikväll. :) Antagligen har de tuggat i sig mängder av växtlighet i den förstorade hagen idag och blivit, otroligt nog, mätta.... Även ponnyn Nobbe... <3 näringsfattigt eller inte, gräs ger mig alltid en viss mängd ångest när det gäller ponnyer och kallblod. Det är väl därför de brukar hålla sig så friska också, för att jag är försiktig med sånt där, foderomställningar, inbetning osv. Hoppas man sover inatt nu då och inte ligger och oroar sig i alla fall....
Men mina hästar ligger mig SÅ varmt om hjärtat. Vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände någon av dem något och vet inte hur jag ska hantera den dagen någon av dem galopperar iväg till de evigt gröna ängarna.
Tänk att en fyrbent varelse så olik en själv i naturen kan bli så viktig för en! <3 och att ett flyktdjur kan bli så god vän med ett rovdjur och till och med låta oss stänga in dem i trånga utrymmen och åka på dess rygg... Ofattbart egentligen... Men så otroligt underbart!
Blev ruggigt orolig kan jag säga! Vet typ inget om när hästar blir sjuka annat än sånt jag har läst om det eftersom jag under de snart 12 år jag har varit hästägare aldrig har haft en sjuk häst (bortsett från Willies rygg, Amirals artros och två hältor på Amiral. Ja, och en erlichias på Amiral med som dock gick över av sig självt). Oavsett så har jag INTE mycket erfarenhet av sånt.....
Mätte febern på honom, 37,7 så inga problem där. Inga varma hovar och inte var det tyst i magen heller... Satte på honom ett ulltäcke och stannade kvar i stallet en timme och gosade och observerade...
Efter en stund hade jag inte en utan tre hästar i famnen. Tydligen var det mycket intressantare att gosa med matte än att äta hö ikväll. :) Antagligen har de tuggat i sig mängder av växtlighet i den förstorade hagen idag och blivit, otroligt nog, mätta.... Även ponnyn Nobbe... <3 näringsfattigt eller inte, gräs ger mig alltid en viss mängd ångest när det gäller ponnyer och kallblod. Det är väl därför de brukar hålla sig så friska också, för att jag är försiktig med sånt där, foderomställningar, inbetning osv. Hoppas man sover inatt nu då och inte ligger och oroar sig i alla fall....
Men mina hästar ligger mig SÅ varmt om hjärtat. Vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände någon av dem något och vet inte hur jag ska hantera den dagen någon av dem galopperar iväg till de evigt gröna ängarna.
Tänk att en fyrbent varelse så olik en själv i naturen kan bli så viktig för en! <3 och att ett flyktdjur kan bli så god vän med ett rovdjur och till och med låta oss stänga in dem i trånga utrymmen och åka på dess rygg... Ofattbart egentligen... Men så otroligt underbart!
Lyckliga hästar! :)
Idag är mina hästar suuuuuperlyckliga! För min snälla granne kom över idag och frågade om jag ville ha dem att gå på en del av hans mark i vinter. :) han ska gräva upp den marken med grävskopa i vår och tyckte det skulle vara bra om hästarna tuggade bort gräset, öppnade upp och inte gjorde det nåt om det blev nertrampat heller. :)
Så vinterhagen kommer att vara ENORM i vinter! Den är otroligt lång för den går längs med min tomt på flera sidor. Startar de i full fart i ena ändan tar det lääänge innan de är i den andra. :)
Nu går de och tuggar tistlar och gammalt gräs som om de hade haft betalt för det! :) är glad att näringen nästan är borta ur gräset nu så det inte blir för stor omställning i magen och Nobbe sväller ut igen. Men det är kanonbra pyssel för dem på dagarna och torr, fast mark under hovarna. :)
Så vinterhagen kommer att vara ENORM i vinter! Den är otroligt lång för den går längs med min tomt på flera sidor. Startar de i full fart i ena ändan tar det lääänge innan de är i den andra. :)
Nu går de och tuggar tistlar och gammalt gräs som om de hade haft betalt för det! :) är glad att näringen nästan är borta ur gräset nu så det inte blir för stor omställning i magen och Nobbe sväller ut igen. Men det är kanonbra pyssel för dem på dagarna och torr, fast mark under hovarna. :)
På föreläsning om hovar och skoning
Igår kväll var jag på en föreläsning om hovar och skoning. Det var en mycket intressant föreläsning och man lärde sig otroligt mycket, även om det blev aningens för mycket på en gång och det mesta råddade ihop sig i skallen om hovklyftor och -sprickor, lameller, laminitis, röta och gud vet vad. Hovar har aldrig varit min starkaste sida och därför fick jag sjukt mycket med mig från föreläsningen! :)
Däremot var inte jag och hovslagaren i fråga riktigt samspelta i frågan personkemi.... Fick veta att hästar med Artros bara var att avliva direkt, inget snack om saken. Och Quarterhästar var urkasst byggda, hade alldeles för små hovar som inte höll för deras vikt, och slidingskor skulle han då aldrig slå på en häst och inte skulle han sko en häst som inte var snäll att sko heller. Jag log i mitt stilla sinne när jag tänkte hur han skulle reagera om han kom till mig. Först skulle han få verka Amiral med sin artros, sen skulle Nobbe introduceras med slideskor och så quartern Willies på det som är halvt omöjlig att sko! Haha! Är så jäkla glad att jag har duktiga Malin som skor åt mig. Är verkligen supernöjd med henne! :)
Hovslagaren som höll föreläsningen är uppenbarligen bra på det han gör och föreläsningen var som sagt väldigt givande. Men mina hästar kommer han att få slippa både sko och verka, det lovar jag. ;)
Däremot var inte jag och hovslagaren i fråga riktigt samspelta i frågan personkemi.... Fick veta att hästar med Artros bara var att avliva direkt, inget snack om saken. Och Quarterhästar var urkasst byggda, hade alldeles för små hovar som inte höll för deras vikt, och slidingskor skulle han då aldrig slå på en häst och inte skulle han sko en häst som inte var snäll att sko heller. Jag log i mitt stilla sinne när jag tänkte hur han skulle reagera om han kom till mig. Först skulle han få verka Amiral med sin artros, sen skulle Nobbe introduceras med slideskor och så quartern Willies på det som är halvt omöjlig att sko! Haha! Är så jäkla glad att jag har duktiga Malin som skor åt mig. Är verkligen supernöjd med henne! :)
Hovslagaren som höll föreläsningen är uppenbarligen bra på det han gör och föreläsningen var som sagt väldigt givande. Men mina hästar kommer han att få slippa både sko och verka, det lovar jag. ;)
fredag 12 oktober 2012
Man ska inte ropa hej....
...förrän man kan promenera i solskenet. :(
Tycker det börjar bli dags att testa vad denna kropp håller för, då jag har varit betydligt bättre denna vecka. Så idag tog jag en halvtimmes promenad med Willies. Inget ansträngande, bara en lugn och skön promenad längs grusvägen. Willies har stått i 5 veckor nu och gissa om han var glad över att få komma ut och ensam få mattes uppmärksamhet. Mer arbetsvillig häst får man leta efter! :)
Tyvärr känns det INGE vidare i mina ben nu efteråt. :( en halvtimmes ridning går tydligen bra men inte en halvtimmes promenad. :( är självklart superglad över att jag kan rida Nobbe igen, men för att kunna börja grundrida Willies behöver jag kunna gå till och från ridhuset, eftersom han inte förstår hjälperna ännu. Och att gå dit och hem tar totalt en halvtimme... Och det går ju uppenbarligen inte. :(
Sen skulle jag VERKLIGEN vilja börja jobba igen också!!! Dels för att jag faktiskt saknar mitt jobb jättemycket och dels för att man INTE har mycket att leva på när man är sjukskriven en längre tid, åtminståne inte när man redan från början jobbar bara 60%. Nu får jag bara 2/3 av lönen och 40% av heltidslön är ju inte så mycket direkt... Speciellt inte när jag heller inte får mina kvälls- och helgtillägg som brukar va några hundra € varje månad. Så nu vill jag bli bra, Gud. Tack så mycket.
Tycker det börjar bli dags att testa vad denna kropp håller för, då jag har varit betydligt bättre denna vecka. Så idag tog jag en halvtimmes promenad med Willies. Inget ansträngande, bara en lugn och skön promenad längs grusvägen. Willies har stått i 5 veckor nu och gissa om han var glad över att få komma ut och ensam få mattes uppmärksamhet. Mer arbetsvillig häst får man leta efter! :)
Tyvärr känns det INGE vidare i mina ben nu efteråt. :( en halvtimmes ridning går tydligen bra men inte en halvtimmes promenad. :( är självklart superglad över att jag kan rida Nobbe igen, men för att kunna börja grundrida Willies behöver jag kunna gå till och från ridhuset, eftersom han inte förstår hjälperna ännu. Och att gå dit och hem tar totalt en halvtimme... Och det går ju uppenbarligen inte. :(
Sen skulle jag VERKLIGEN vilja börja jobba igen också!!! Dels för att jag faktiskt saknar mitt jobb jättemycket och dels för att man INTE har mycket att leva på när man är sjukskriven en längre tid, åtminståne inte när man redan från början jobbar bara 60%. Nu får jag bara 2/3 av lönen och 40% av heltidslön är ju inte så mycket direkt... Speciellt inte när jag heller inte får mina kvälls- och helgtillägg som brukar va några hundra € varje månad. Så nu vill jag bli bra, Gud. Tack så mycket.
torsdag 11 oktober 2012
Städat och ridit = lever idag. :)
Idag har jag gjort mer än jag gjort på en hel vecka tidigare känns det som. På f-m städade jag mitt lilla hus. När det är städdags är man glad över att huset är ynka 58 kvadrat. ;) Speciellt när inte kroppen är i skick. Nå, bra gick det i alla fall och på e-m red jag ut med Nobbe en halvtimme. Tränade tempoväxlingar, sidvärtsrörelser och lite jogg. Fint med en häst som är lyhörd och känslig för hjälperna. :) tror jag skulle kunna bli av med diverse kroppsdelar och ändå kunna rida denna häst. <3
Hela dagen har jag funderat på hur mycket kroppen ska orka... Känner att jag vill göra så mycket som möjligt när jag äntligen har en bättre dag, så jag hinner få undan saker som behöver göras. Sen ångrar jag mig på kvällen när musklerna värker och rycker så man tror man ska kicka till nån av bara farten. Men trots att jag varit så aktiv idag (förr hade detta räknats till mina mindre aktiva dagar) känns kroppen rätt ok! <3 till och med att musklerna rycker lite mindre idag. Man vänjer sig med allt heter det ju. Även vid muskel- och benvärk, muskelryckningar, krypningar och huvudvärk.
21 oktober går min sjukskrivning ut. Längre än så stannar jag inte hemma. Så är det bara. Så nu får de snabba på lite med diagnos och behandling.
Detta liv ska inte vara pausat länge till.
Hela dagen har jag funderat på hur mycket kroppen ska orka... Känner att jag vill göra så mycket som möjligt när jag äntligen har en bättre dag, så jag hinner få undan saker som behöver göras. Sen ångrar jag mig på kvällen när musklerna värker och rycker så man tror man ska kicka till nån av bara farten. Men trots att jag varit så aktiv idag (förr hade detta räknats till mina mindre aktiva dagar) känns kroppen rätt ok! <3 till och med att musklerna rycker lite mindre idag. Man vänjer sig med allt heter det ju. Även vid muskel- och benvärk, muskelryckningar, krypningar och huvudvärk.
21 oktober går min sjukskrivning ut. Längre än så stannar jag inte hemma. Så är det bara. Så nu får de snabba på lite med diagnos och behandling.
Detta liv ska inte vara pausat länge till.
onsdag 10 oktober 2012
Min egen "muminmugg"
Har just beställt nästa års väggkalender, självklart med bilder på mina rara hästar. :) beställde även en mugg med en bild där jag rider iväg med Nobbe och med John Waynes text "No hour of life is waisted that is spent in the saddle" på. Kan ta kort på den sen när jag hämtat den från stan. :) i mina ögon är den muggen redan värd mer än alla muminmuggar i världen, haha. :)
Kan inte begripa mig på den där muminmuggshysterin... Barnmuggar med feta mumintroll på som aktioneras ut för flera hundra, vissa enstaka exemplar för flera tusen!! Skulle man kanske gråta lite om man tappade den i golvet? "Jaha, där rök två månaders inkomster. Bara att ta fram sopborsten då"... Nej, då satsar jag hellre mina pengar i mina hästar. DE är en investering som heter duga! Vad de är värda i slutändan spelar ingen roll, då jag aldrig skulle sälja dem, men investeringen består av glädje, frisk luft, terapi, motion, styrketräning, kreativitet, vänskap, kärlek, skratt, upplevelser och tidsfördriv.
Säg den muminmugg som ger det. ;)
Kan inte begripa mig på den där muminmuggshysterin... Barnmuggar med feta mumintroll på som aktioneras ut för flera hundra, vissa enstaka exemplar för flera tusen!! Skulle man kanske gråta lite om man tappade den i golvet? "Jaha, där rök två månaders inkomster. Bara att ta fram sopborsten då"... Nej, då satsar jag hellre mina pengar i mina hästar. DE är en investering som heter duga! Vad de är värda i slutändan spelar ingen roll, då jag aldrig skulle sälja dem, men investeringen består av glädje, frisk luft, terapi, motion, styrketräning, kreativitet, vänskap, kärlek, skratt, upplevelser och tidsfördriv.
Säg den muminmugg som ger det. ;)
Sidepull på väg!
Har äntligen fått arslet ur vagnen (och tagit mig råd) till att betala Willies nya sidepull, så nu är det bara att vänta på lapp i lådan så jag får åka och hämta det från posten! :) kändes dumt att göra det tidigare då min framtid kändes så osäker. Men nu efter neurologbesöket känns det så mycket bättre och osäkerheten är borta. Känner att det inte är så långt borta nu, snart kommer det nog en diagnos och jag får behandling mot denna konstiga åkomma som drabbat mig. Börjar även vänja mig med mitt tillstånd och tycker att för första gången sen det kom, verkar det ha stannat upp och slutat bli sämre hela tiden! :) kanske jag står på en "platå" just nu, men det är skönt att inte känna "åh, nej" varje dag man vaknar, utan faktiskt har stunder man kan koppla bort eländet! :)
Idag har jag dock inte ridit fast det var frestande. Vill inte börja överbelasta kroppen och få bakslag nu bär jag äntligen får rida igen. <3 men det var dags att fylla på spån i stallet så jag fick nog min sjukgymnastik ändå känner jag. Får se hur det blir imorgon då. :) stackars Willies känner sig utanför och blir svartsjuk så fort Nobbe får komma ut och inte han. Får kramas lite extra med honom bara. :)
Idag har jag dock inte ridit fast det var frestande. Vill inte börja överbelasta kroppen och få bakslag nu bär jag äntligen får rida igen. <3 men det var dags att fylla på spån i stallet så jag fick nog min sjukgymnastik ändå känner jag. Får se hur det blir imorgon då. :) stackars Willies känner sig utanför och blir svartsjuk så fort Nobbe får komma ut och inte han. Får kramas lite extra med honom bara. :)
tisdag 9 oktober 2012
Med måttbandet i högsta hugg...
...äntrade jag stallet denna kväll.... Eller rättare sagt med viktbandet som även visar centimetrar. :)
Tog in hästarna, borstade, kramade... Ja, det där vanliga. Sen kom jag på att jag ska se om Nobbe gått ner något, tycker han börjar se liiiiite lite smalare ut nu... Och det hade han! :) går stadigt neråt och har nu "bara" 50 kg övervikt kvar.... Höhö. Men det går åt rätt håll trots att han aldrig behöver gå hungrig :) Willies och Amiral är däremot i topphull just nu. Känns bra då jag alltid varit bra på att överutfodra mina djur... Men fång- och kolikskräck har fått en att tänka till lite på vad som är bäst för dem i längden. Sen försökte jag mäta ut deras mankhöjder också, på ett ungefär. :)
Nobbe: ca 146 cm
Willies: ca 153 cm
Amiral: ca 157 cm
Dvs ungefär vad jag gissat på. Med undantag för att det är större höjdskillnad mellan Nobbe och Willies än jag trodde... Kan bero på att Nobbe är rundare och saknar manke. ;)
Totalt värdelöst vetande för er läsare, men nu är ju detta trots allt MIN dagbok ;) och då får ni stå ut med lite av varje. :)
Godnatt med er! Hoppas på en bra dag imorgon, både för mig och för er! :)
Tog in hästarna, borstade, kramade... Ja, det där vanliga. Sen kom jag på att jag ska se om Nobbe gått ner något, tycker han börjar se liiiiite lite smalare ut nu... Och det hade han! :) går stadigt neråt och har nu "bara" 50 kg övervikt kvar.... Höhö. Men det går åt rätt håll trots att han aldrig behöver gå hungrig :) Willies och Amiral är däremot i topphull just nu. Känns bra då jag alltid varit bra på att överutfodra mina djur... Men fång- och kolikskräck har fått en att tänka till lite på vad som är bäst för dem i längden. Sen försökte jag mäta ut deras mankhöjder också, på ett ungefär. :)
Nobbe: ca 146 cm
Willies: ca 153 cm
Amiral: ca 157 cm
Dvs ungefär vad jag gissat på. Med undantag för att det är större höjdskillnad mellan Nobbe och Willies än jag trodde... Kan bero på att Nobbe är rundare och saknar manke. ;)
Totalt värdelöst vetande för er läsare, men nu är ju detta trots allt MIN dagbok ;) och då får ni stå ut med lite av varje. :)
Godnatt med er! Hoppas på en bra dag imorgon, både för mig och för er! :)
Premiär för världens bästa sjukgymnastik
Var ju till neurologen igår och undersöktes. Testen visade på en onormalt snabb uttröttning i musklerna, främst i benen. Jag nämnde att jag har hästar, och innan jag ens hann fråga om det, ORDINERADE hon mig "häståkning" som vardagsmotion. :D LYCKA!!! Lugn ridning skulle snarare underhålla musklerna än belasta dem. Men hon rekommenderade att "åka häst" på snälla, lugna hästar, så inridning av unghäst med tillhörande promenader till och från ridhuset var tydligen overkill... Nå, Nobbe slipper i alla fall sin husarrest nu. Och jag också. :)
Igår var det dock inte tal om att sätta sig på en häst. Undersökningen hos neurologen kändes som värsta träningspasset så musklerna hade fått sitt för den dagen. Men idag kände jag mig bättre, och det var alltså dags för premiären av min ordinerade sjukgymnastik. :) lite spännande var det allt då hästen stått drygt en månad i hagen, PIGG häst var väntad.
Men Nobbe skötte sig alldeles förträffligt! :) lite som när Michelle rider på honom, lugnt och försiktigt. Kanske han kände att jag inte är helt i skick. Han är inte dum, Nobbe. <3 inte ett enda troll såg han i skogen och han skrek inte ens tillbaka då Willies ropade på honom, fast han brukar gå och skrika efter de andra halva vägen då vi inte varit ut på länge. Knäpptyst och med toppade öron skrittade han på och lydde minsta signal. Underbara häst!!! :)
Red en runda som tar 40 minuter, men den var tydligen för lång. En halvtimme gick jättebra men de sista 10 minuterna var rätt plågsamma för benen. Nu efteråt kryper och rycker det överallt i dem men det gör inget. Svävar liksom lite på moln just nu. När jag ÄNTLIGEN får sitta på hästryggen igen!! :)
Tänk, vad lite som behövs för att göra en hästtjej glad. En skritt-tur i skogen till exempel. ;)
Igår var det dock inte tal om att sätta sig på en häst. Undersökningen hos neurologen kändes som värsta träningspasset så musklerna hade fått sitt för den dagen. Men idag kände jag mig bättre, och det var alltså dags för premiären av min ordinerade sjukgymnastik. :) lite spännande var det allt då hästen stått drygt en månad i hagen, PIGG häst var väntad.
Men Nobbe skötte sig alldeles förträffligt! :) lite som när Michelle rider på honom, lugnt och försiktigt. Kanske han kände att jag inte är helt i skick. Han är inte dum, Nobbe. <3 inte ett enda troll såg han i skogen och han skrek inte ens tillbaka då Willies ropade på honom, fast han brukar gå och skrika efter de andra halva vägen då vi inte varit ut på länge. Knäpptyst och med toppade öron skrittade han på och lydde minsta signal. Underbara häst!!! :)
Red en runda som tar 40 minuter, men den var tydligen för lång. En halvtimme gick jättebra men de sista 10 minuterna var rätt plågsamma för benen. Nu efteråt kryper och rycker det överallt i dem men det gör inget. Svävar liksom lite på moln just nu. När jag ÄNTLIGEN får sitta på hästryggen igen!! :)
Tänk, vad lite som behövs för att göra en hästtjej glad. En skritt-tur i skogen till exempel. ;)
söndag 7 oktober 2012
Ridterapi
Igår höll jag en westernlektion igen. :) Min elev tränade indirect bend snake trail med sin häst vilket funkade bra åt ena hållet men gick inte alls åt det andra... Så jag tänkte "va fan" och hoppade upp på hästen för att testa om begränsningen satt hos häst eller ryttare.
Jag har alltså inte suttit på en häst på en månad. Är som bekant sjukskriven för muskel- och benvärk samt muskelryckningar i kroppen, något konstigt som läkarna håller på och reder ut just nu. Men tänkte som sagt "va fan", man måste ju få testa i alla fall. Ridning ordineras ju för allt mellan terapi och sjukgymnastik...
Att sitta på en häst igen var sååå välgörande för själen! Gud, vad jag saknar ridningen alltså! Och under tiden jag satt där insåg jag att det inte alls belastade kroppen utan att det snarare var ett ytterst angenämt sätt att förflytta sig på: Rida istället för att gå! Och inte hade jag mer ont på kvällen än jag brukar heller. Mådde bara helt otroligt bra psykiskt!!! Ska fråga neurologen imorgon om jag kan börja rida igen, vad hon tror. Sjukgymnastik och ridterapi eller bara dåligt för kroppen? Kändes inte dåligt igår i alla fall. :) idag har jag ju ont som fan igen men det kunde jag ju mycket väl ha haft ändå. Igår kväll kändes det som sagt rätt ok. :)
Och vad min elev beträffar visade det sig att begränsningen nog sitter i hästen i fråga. Hästen stretchades på stallgången efter lektionen och hade mycket sämre rörlighet i höger bog än i vänster. Inte så att hon skulle ha ont av det, hon gör utmärkt sidepass åt båda håll. men indirect bend snake trail, dvs. Kontraböjning där hästen ganska kraftigt korsar frambenen i vändningen, kräver en väldigt smidig och lösgjord kropp utan någon form av begränsningar. Låsningar, oliksidighet och kort muskulatur visar sig direkt. Det är just därför övningen är så bra: lär hästen att korsa frambenen korrekt, förbereder för en mängd olika rörelser inom westernridningen, tränar ryttaren i att hantera samverkan av hjälperna och ger en smidig, stark och lösgjord häst, alternativt visar var oliksidighet och stelhet sitter.
Jag bara älskar westernridningen alltså. Och fullkomligt älskar känslan av att sitta på en häst igen! :)
fredag 5 oktober 2012
Kognitiv beteendeterapi
Sitter och grubblar nu igen. Mitt i natten som vanligt. Har alltid värst på kvällarna. Ben och armar värker och det rycker jättemycket i mina muskler. Mockningen tar på betydligt mer än jag vill erkänna.... Men utan den, vad har jag kvar??? Känner mig redan som en värdelös skräphög så det är jätteviktigt för mig att jag kan göra det själv. Vill ju också försöka hålla igång kroppen lite, är van med att va igång från morgon till kväll.... Suger purjo att ha det såhär!!
Har funderat på om jag borde kontaka en psykolog för detta äter upp mig inifrån... Håller på och grubblar och oroar mig galen av detta. Hade en god gammal vän över igår, en kille jag har känt halva mitt liv, som alltid har funnits där när jag behöver honom. Stöttat mig, hållit mig på fötter och låtit mig bo på hans soffa under tonåren och trots att han har mängder av egna problem har han alltid funnits där! Vi ses inte så ofta men när vi väl gör det begriper man inte varför. Det bara blir så... Bor i varsin ända av Åland till att börja med... Men ändå.
I alla fall, igår svämmade det liksom över för mig och jag öste ur mig mängder av frustration och negativa tankar. Andra man pratar med brukar inte veta vad de ska säga, säger nåt i stil med "det är säkert inget farligt" vilket bara gör mig arg, för inte en jävel vet vad det är! Jag vet att de menar väl och inte vet hur de ska hantera det, jag hade heller inte vetat det i deras sits... Det blir lite som att man kastar ur sig allt, det man sagt går rätt igenom dem och flyger långt långt bort, för att sedan vända som en bumerang och åka rakt in i en igen med full fart. Man ältar och kommer ingenstans. Det enda man åstadkommer är att folk blir oroliga och tycker synd om en, och det är inte riktigt det jag vill uppnå.
Men när jag pratade med denna vän var det annorlunda. Jag kastade ur mig allt mot honom, men istället för att gå rätt igenom honom, tvärstannade det. Han höll det kvar där så jag fick titta på det, på avstånd men ändå så nära så jag fortfarande såg det, och sedan seglade det sakta tillbaka till mig. Kan inte beskriva det bättre. Tror det kallas KBT: Kognitiv beteendeterapi. Att förändra någons tankar.
Grubblar gör jag fortfarande, men han lyckades lugna ett av det största orosmomentet i min värld just nu: hästarnas träning. Han frågade mig: exakt VAD händer när du inte kan rida in Willies och träna Nobbe just nu??? Det var då jag insåg att det inte är jordens undergång att de står just nu. Nobbes kunskaper kvarstår ändå, och att Willies inte rids in än bidrar egentligen bara till att hans kropp håller längre... Han är visserligen 5 år redan, men är man sjuk så är man. Det finns ingen annan på Åland som kan rida in en westernhäst och skicka iväg honom gör jag INTE av en miljon anledningar. De är inte tävlingshästar heller, och i ärlighetens namn: hästar vill aktiveras, men VILL de verkligen ridas? Eller vill de hellre leka i hagen med sina kompisar och gosa med snälla matte på kvällarna?
En enda liten fråga lyfte en sååå stor sten från mina axlar och gjorde mitt nuvarande tillstånd så mycket lättare att bära. Det tackar jag innerligt för! Tusen, tusen tack!!!
Ska till neurologen på måndag. Få se vad hon har att säga... Sen är det bara en vecka kvar till min ENMG-undersökning: undersökningen som FÖRHOPPNINGSVIS kan ge klarhet i allt.
Sov gott alla vänner där ute! <3
Har funderat på om jag borde kontaka en psykolog för detta äter upp mig inifrån... Håller på och grubblar och oroar mig galen av detta. Hade en god gammal vän över igår, en kille jag har känt halva mitt liv, som alltid har funnits där när jag behöver honom. Stöttat mig, hållit mig på fötter och låtit mig bo på hans soffa under tonåren och trots att han har mängder av egna problem har han alltid funnits där! Vi ses inte så ofta men när vi väl gör det begriper man inte varför. Det bara blir så... Bor i varsin ända av Åland till att börja med... Men ändå.
I alla fall, igår svämmade det liksom över för mig och jag öste ur mig mängder av frustration och negativa tankar. Andra man pratar med brukar inte veta vad de ska säga, säger nåt i stil med "det är säkert inget farligt" vilket bara gör mig arg, för inte en jävel vet vad det är! Jag vet att de menar väl och inte vet hur de ska hantera det, jag hade heller inte vetat det i deras sits... Det blir lite som att man kastar ur sig allt, det man sagt går rätt igenom dem och flyger långt långt bort, för att sedan vända som en bumerang och åka rakt in i en igen med full fart. Man ältar och kommer ingenstans. Det enda man åstadkommer är att folk blir oroliga och tycker synd om en, och det är inte riktigt det jag vill uppnå.
Men när jag pratade med denna vän var det annorlunda. Jag kastade ur mig allt mot honom, men istället för att gå rätt igenom honom, tvärstannade det. Han höll det kvar där så jag fick titta på det, på avstånd men ändå så nära så jag fortfarande såg det, och sedan seglade det sakta tillbaka till mig. Kan inte beskriva det bättre. Tror det kallas KBT: Kognitiv beteendeterapi. Att förändra någons tankar.
Grubblar gör jag fortfarande, men han lyckades lugna ett av det största orosmomentet i min värld just nu: hästarnas träning. Han frågade mig: exakt VAD händer när du inte kan rida in Willies och träna Nobbe just nu??? Det var då jag insåg att det inte är jordens undergång att de står just nu. Nobbes kunskaper kvarstår ändå, och att Willies inte rids in än bidrar egentligen bara till att hans kropp håller längre... Han är visserligen 5 år redan, men är man sjuk så är man. Det finns ingen annan på Åland som kan rida in en westernhäst och skicka iväg honom gör jag INTE av en miljon anledningar. De är inte tävlingshästar heller, och i ärlighetens namn: hästar vill aktiveras, men VILL de verkligen ridas? Eller vill de hellre leka i hagen med sina kompisar och gosa med snälla matte på kvällarna?
En enda liten fråga lyfte en sååå stor sten från mina axlar och gjorde mitt nuvarande tillstånd så mycket lättare att bära. Det tackar jag innerligt för! Tusen, tusen tack!!!
Ska till neurologen på måndag. Få se vad hon har att säga... Sen är det bara en vecka kvar till min ENMG-undersökning: undersökningen som FÖRHOPPNINGSVIS kan ge klarhet i allt.
Sov gott alla vänner där ute! <3
onsdag 3 oktober 2012
Äntligen hästägare igen!
Åh, vad jag saknar mina hästar!!! Är en månad sedan jag red sist. Har inte vågat sen dess då jag alltid får så ont när jag gjort något extra. Fast sist var det lättare att rida än att gå iaf... Fast jag känner att kan jag inte jobba så ska jag inte rida heller. Sån arbetsmoral har jag!
Ser och sköter visserligen om hästarna alla dagar, men det är ändå inte samma sak när de bara gått ute och jag inte ens har tränat eller motionerat dem.. Att borsta av dem då och då medan de står och äter räknas liksom inte riktigt.....
Men idag kom då alltså äntligen mitt spån hem!! :) Det tog över en timme att natta hästarna ikväll. :) Har kramat, borstat, pussat, gosat och kramat dem lite till. Redit ut manar och svansar, kratsat hovar och gnuggat bort lera. Vägt dem med viktbandet och konstaterat att Amiral och Willies är i toppenhull och att Nobbe gärna får gå ner 70 kg... Och stått och skrattat åt Willies och Nobbe när de har lekt med sina lickit-stenar. :) Nobbe har en rätt bra teknik. Willies försöker bita i sin vilket funkar mindre bra då de hänger i ett snöre från taket... Kul att se att de har underhållning på nätterna. :)
Så nu kommer jag ÄNTLIGEN att få min dagliga dos häst igen! Få mocka och pyssla med hästarna i lugn och ro. (Inte klokt vad mitt psyke behöver detta!!!) Och även hålla igång kroppen på halvfart i väntan på att den ska börja fungera normalt igen.
Hästträningar eller inte, känner i alla fall att jag är hästägare igen nu! :)
Ser och sköter visserligen om hästarna alla dagar, men det är ändå inte samma sak när de bara gått ute och jag inte ens har tränat eller motionerat dem.. Att borsta av dem då och då medan de står och äter räknas liksom inte riktigt.....
Men idag kom då alltså äntligen mitt spån hem!! :) Det tog över en timme att natta hästarna ikväll. :) Har kramat, borstat, pussat, gosat och kramat dem lite till. Redit ut manar och svansar, kratsat hovar och gnuggat bort lera. Vägt dem med viktbandet och konstaterat att Amiral och Willies är i toppenhull och att Nobbe gärna får gå ner 70 kg... Och stått och skrattat åt Willies och Nobbe när de har lekt med sina lickit-stenar. :) Nobbe har en rätt bra teknik. Willies försöker bita i sin vilket funkar mindre bra då de hänger i ett snöre från taket... Kul att se att de har underhållning på nätterna. :)
Så nu kommer jag ÄNTLIGEN att få min dagliga dos häst igen! Få mocka och pyssla med hästarna i lugn och ro. (Inte klokt vad mitt psyke behöver detta!!!) Och även hålla igång kroppen på halvfart i väntan på att den ska börja fungera normalt igen.
Hästträningar eller inte, känner i alla fall att jag är hästägare igen nu! :)
Uppstallning!!!!! :D
I morse sken solen!!! Det var inte igår om man säger så! Vid 10-tiden ringde grannen och sa att han var på väg med spån till mig. JUBEL!!!!!! :D dags att fylla boxarna med färskt doftande strö! Tackar gudarna för min aluminiumkärra och spångrep. ;) fast ont utav helvete fick jag såklart i alla fall. Man skottar med armarna och får ont i benen. Märkligt är det. Men nu är det klart! :)
Sen mailade jag Ålands läroavtalscenter ang. Läroavtal på världens bästa arbetsplats Strömsgården. :) Så nu är det bara att vänta på svar om hur jag ska gå till väga, när teorin börjar, upprättande av avtal osv. :)
Så for jag och handlade en sväng. Hade två stora presenningar hemma men de täckte bara halva spånhögen. Fick köpa en till.... Betyder väl att jag ska klara mig på spån ett tag nu då! Dessutom blev spånet mycket billigare än jag trodde det skulle bli. Härligt med goda grannar! :)
Men nu är kroppen mör kan jag säga. Ska vila resten av dan. Facebooka, surfa och äta choklad. :)
Och ta in mina underbara hästar i deras fina, rena och torra stall. :) borsta och pyssla på dom så mycket armarna håller och sen bara stå och hänga på boxdörrarna och andas in spån- och hästdoft och lyssna på deras hötuggande. Otroligt uppskattat vardagslyx! :)
Sen mailade jag Ålands läroavtalscenter ang. Läroavtal på världens bästa arbetsplats Strömsgården. :) Så nu är det bara att vänta på svar om hur jag ska gå till väga, när teorin börjar, upprättande av avtal osv. :)
Så for jag och handlade en sväng. Hade två stora presenningar hemma men de täckte bara halva spånhögen. Fick köpa en till.... Betyder väl att jag ska klara mig på spån ett tag nu då! Dessutom blev spånet mycket billigare än jag trodde det skulle bli. Härligt med goda grannar! :)
Men nu är kroppen mör kan jag säga. Ska vila resten av dan. Facebooka, surfa och äta choklad. :)
Och ta in mina underbara hästar i deras fina, rena och torra stall. :) borsta och pyssla på dom så mycket armarna håller och sen bara stå och hänga på boxdörrarna och andas in spån- och hästdoft och lyssna på deras hötuggande. Otroligt uppskattat vardagslyx! :)
tisdag 2 oktober 2012
Just ja, har ju inte berättat om lektionen jag höll i söndags! :)
Då det var hästens och ryttarens första westernlektion av många försökte jag nagga i kanten på vad vi ska jobba med under hösten och vintern (= grunder) för att de skulle få en aning om vad det hela handlar om... Men jag är van vid att själv rida western och hålla lektioner i dressyr, så det blev nog lite rörigt i huvudet på dem, tror jag klämde in lite för mycket på en gång, tänkte inte på att de aldrig gjort det förut. Måste försöka se dem som helt nybörjare bara fast de egentligen båda har många års ridning bakom sig. Men nu ska gamla hundar lära sig sitta... Och inom western ÄR de ju faktiskt nybörjare...
Nå, det var lärorikt för oss allihopa. Det som idag känns så självklart i westernridningen för mig är ju inte det för en dressyrryttare för det... Det är en sak att lära människor rida, oavsett disciplin, och en helt annat att ändra både hästens och ryttarens inriktning. Jag måste tänka mer på det. :)
Det gick i alla fall rätt bra för dem. Hästen förstod tamejtusan neckreining och lyssnade väldigt bra på sits och skänkel, stannade till och med enbart för sitsen... Så det blir nog kanoners det här. :)
Blir att ge dem en lektion i veckan framöver. Ser fram emot att se dem utvecklas tillammans. Och är väldigt glad över att se en till på denna ö sadla om till westernridningen :)
Då det var hästens och ryttarens första westernlektion av många försökte jag nagga i kanten på vad vi ska jobba med under hösten och vintern (= grunder) för att de skulle få en aning om vad det hela handlar om... Men jag är van vid att själv rida western och hålla lektioner i dressyr, så det blev nog lite rörigt i huvudet på dem, tror jag klämde in lite för mycket på en gång, tänkte inte på att de aldrig gjort det förut. Måste försöka se dem som helt nybörjare bara fast de egentligen båda har många års ridning bakom sig. Men nu ska gamla hundar lära sig sitta... Och inom western ÄR de ju faktiskt nybörjare...
Nå, det var lärorikt för oss allihopa. Det som idag känns så självklart i westernridningen för mig är ju inte det för en dressyrryttare för det... Det är en sak att lära människor rida, oavsett disciplin, och en helt annat att ändra både hästens och ryttarens inriktning. Jag måste tänka mer på det. :)
Det gick i alla fall rätt bra för dem. Hästen förstod tamejtusan neckreining och lyssnade väldigt bra på sits och skänkel, stannade till och med enbart för sitsen... Så det blir nog kanoners det här. :)
Blir att ge dem en lektion i veckan framöver. Ser fram emot att se dem utvecklas tillammans. Och är väldigt glad över att se en till på denna ö sadla om till westernridningen :)
söndag 30 september 2012
Uppstallning på G
Då var det spån beställt från AB skogen! :) kommer hem i början av nästa vecka så sen får hästarna komma in på nätterna igen. Skönt att slippa täcka Amiral och Willies på nätterna och kunna börja ge Nobbe mindre mat så kanske magen krymper lite. Ner till nåt som kunde kallas normalvikt. ;) han äter alldeles för mycket hö just nu. Det är inte lätt att utfodra samma mängd hö till ett gammalt varmblod, en aktiv Quarter och en lättfödd ponny utan att det blir knas någonstans. Antingen får man proppa i varmblodet och Quartern mängder av kraftfoder (vilket man INTE vill göra när de inte ens motioneras för tillfället), eller så blir ponnyn tjock, det säger ju sig självt. Men om några dagar är alltså ordningen återställd, hästarna får komma in på nätterna, slippa geggan en stund, torka upp och få så mycket mat som just den hästen ska ha och behöver. :)
Mockningen då. Jag har saknat den. ;) Är nog inte många som gillar att mocka, men det gör jag. Det är rogivande att gå och påta i spånet medan man lyssnar på P3 på radion. Och så blir det så fint efteråt. Hatar däremot att mocka när jag har bråttom. Det är då det blir som ett gympass också. ;) men går man och påtar på för sig själv utan tidsbrist belastas inte kroppen mycket. Har lätt skottkärra och nära till dynghögen också. Så kroppen ska nog fixa det. Har ju faktiskt en man och en dotter hemma också ifall det krisar. Men det är lite med mockningen som med tvätten, jag är 100% sängliggande innan jag delegerar iväg de sysslorna. :)
Idag ska jag hämta hö. Fint med rundbalar. Bonden rullar på dem och min man rullar av dem. :)
Och så ska jag åka och hålla en westernlektion på vägen hem. Härligt med en dag till då det händer något! :)
Mockningen då. Jag har saknat den. ;) Är nog inte många som gillar att mocka, men det gör jag. Det är rogivande att gå och påta i spånet medan man lyssnar på P3 på radion. Och så blir det så fint efteråt. Hatar däremot att mocka när jag har bråttom. Det är då det blir som ett gympass också. ;) men går man och påtar på för sig själv utan tidsbrist belastas inte kroppen mycket. Har lätt skottkärra och nära till dynghögen också. Så kroppen ska nog fixa det. Har ju faktiskt en man och en dotter hemma också ifall det krisar. Men det är lite med mockningen som med tvätten, jag är 100% sängliggande innan jag delegerar iväg de sysslorna. :)
Idag ska jag hämta hö. Fint med rundbalar. Bonden rullar på dem och min man rullar av dem. :)
Och så ska jag åka och hålla en westernlektion på vägen hem. Härligt med en dag till då det händer något! :)
lördag 29 september 2012
Trailkurs
Idag har jag alltså varit som åskådare på trailkurs med Marika F. Wallen från Roslagswestern i byns ridhus tillsammans med 15 andra öppensinnade hästmänniskor. Man behöver va öppensinnad för att åka på westernkurs på Åland. Öppensinnad och nyfiken. För det är en sällsynt företeelse på denna ö.
Har sett många olika hästvarianter idag. En drös islänningar, några kallblod, en ponny och ett halvblod. De har varit så duktiga allihopa. Jag hade gärna haft lille Willies med mig där. Satt ett bra tag och funderade på om jag kunde ta honom till ridhuset med grimskaftet genom bilfönstret, sådär som en del islandsmänniskor gör (har jag sett). Men jag tror inte min bil är så lämplig försökskanin för uppgiften, superstylad och superhögljudd som den är... Nå, lade ner det projektet. Kändes inte rätt mot min lilla Willies heller.
Nobbe vill jag inte ta med på kurs just nu. Han är lite pinsamt tjock faktiskt... Fast egentligen spelade det ingen roll idag. Hade blivit för jobbigt för min kropp i alla fall.
Fast nästa gång! Då har jag pålle med! :) för då är jag frisk och mår bra. Så det så.
fredag 28 september 2012
Jag har 57 år kvar att leva.
Slänger in ett sista inlägg innan det är dags att sova. Ska upp tidigt imorgon, på trailkurs! :) Känns otroligt bra att ha arrangerat Ålands första westernkurs för Svensk tränare (så vitt jag vet). Kanske man får upp westernintresset lite på denna ö, det är många som är nyfikna på det men ingen vågar sig på det när det inte "finns" westernridning på Åland. Som sagt äger jag Ålands enda Quarter, vilket säger en del ;) Det finns faktiskt en korsning Quarter-New Forest här på ön också, men den tränas i hoppning och ägaren kallar den "New Forest-korsning". Hade jag haft en sån hade det DEFINITIVT varit en Quarterkorsning istället. ;) Synd och skam säger jag! ;)
Imorgon har det i alla fall lockats 16 pers till Tranviks ridhus för att nyfiket få studera och testa på westernridningens ädla konst i form av en trailkurs. :) ska bli väldigt intressant då jag själv inte heller är så insatt i just Trail, utan mer har satsat på reiningen. Man blir väl ÄNNU mer sugen på att få rida igen efter imorgon kan jag tänka mig....
Har i alla fall ett jätteroligt projekt på gång, vare sig kroppen tänker bli bättre eller inte. Ska träna en kompis och hennes häst i westernridning från grunden. Ska bli så otroligt roligt! :)
Och förresten, klart jag ska bli bättre. Accepterar inget annat. Jag har alltid vetat att jag blir 87 år gammal. Har bara "vetat" det. Och tester där man räknar ut det har sagt det. Och till och med under "anden i glaset" har jag fått det svaret, fast jag viskat in frågan i glaset och inte haft fingret på det själv (vet att man inte ska göra så, men har gjort det ändå, man testade ju det mesta i tonåren). Så då accepterar jag inget annat.
Japp. 87 blir det. 57 år kvar nu. Tro inte att jag har ridit in min sista häst ännu! ;)
Imorgon har det i alla fall lockats 16 pers till Tranviks ridhus för att nyfiket få studera och testa på westernridningens ädla konst i form av en trailkurs. :) ska bli väldigt intressant då jag själv inte heller är så insatt i just Trail, utan mer har satsat på reiningen. Man blir väl ÄNNU mer sugen på att få rida igen efter imorgon kan jag tänka mig....
Har i alla fall ett jätteroligt projekt på gång, vare sig kroppen tänker bli bättre eller inte. Ska träna en kompis och hennes häst i westernridning från grunden. Ska bli så otroligt roligt! :)
Och förresten, klart jag ska bli bättre. Accepterar inget annat. Jag har alltid vetat att jag blir 87 år gammal. Har bara "vetat" det. Och tester där man räknar ut det har sagt det. Och till och med under "anden i glaset" har jag fått det svaret, fast jag viskat in frågan i glaset och inte haft fingret på det själv (vet att man inte ska göra så, men har gjort det ändå, man testade ju det mesta i tonåren). Så då accepterar jag inget annat.
Japp. 87 blir det. 57 år kvar nu. Tro inte att jag har ridit in min sista häst ännu! ;)
Goda hästnyheter idag :)
Det här jäkla vädret som inte kan bestämma sig... Det regnar så man täckar hästarna. Då slutar det. Solen tittar fram, så man tar av täckena och går in, bara för att vända sig om och se att det regnar igen. Typ. Hm.
Idag var alltså en sån dag. Så när hästarna haft täcke och blivit av med dem igen började det såklart regna igen då... Så jag gick ut till hagen med täcken och.... Damdamdam... Svettskrapan!!!
Svettskrapan, som man kan kara bort vatten från hästen med, har varit ett "verktyg" som INTE gått att använda till Willies pga hans onda rygg. Har man försökt använda den har han böjd sig som en banan och flygit i luften. Ajaj...
...så idag provade jag, för första gången på 1,5 år.... Hästen rörde INTE EN FENA! :D så jävla bra garanti på att han inte har ont i ryggen längre! UNDERBART!!! Speciellt då han gick omkull i hagen för några dagar sen, jag blev livrädd att ryggen skulle ha sabbats igen då... Men icke. :D
Avmaskade mina älsklingar idag också. Gick som vanligt bra. Med Willies gick det nästan lite underligt bra också... Behövde inte ens öppna munnen på honom eller ens hålla i huvudet. Satte sprutan i hans mungipa och han stod kvar med munnen stängd och sprutan i mungipan, helt oberörd. Jag tryckte i maskmedlet och Willies tuggade och svalde som om det hade varit godis. "Har du mer, Matte?" Hmmm.... Härlig liten häst det där. :)
Willies sidepull har anlänt till Sverige från USA nu. Bara att betala så kommer det hem! <3
Vill bli frisk och börja rida igen. NU!!!!!
Idag var alltså en sån dag. Så när hästarna haft täcke och blivit av med dem igen började det såklart regna igen då... Så jag gick ut till hagen med täcken och.... Damdamdam... Svettskrapan!!!
Svettskrapan, som man kan kara bort vatten från hästen med, har varit ett "verktyg" som INTE gått att använda till Willies pga hans onda rygg. Har man försökt använda den har han böjd sig som en banan och flygit i luften. Ajaj...
...så idag provade jag, för första gången på 1,5 år.... Hästen rörde INTE EN FENA! :D så jävla bra garanti på att han inte har ont i ryggen längre! UNDERBART!!! Speciellt då han gick omkull i hagen för några dagar sen, jag blev livrädd att ryggen skulle ha sabbats igen då... Men icke. :D
Avmaskade mina älsklingar idag också. Gick som vanligt bra. Med Willies gick det nästan lite underligt bra också... Behövde inte ens öppna munnen på honom eller ens hålla i huvudet. Satte sprutan i hans mungipa och han stod kvar med munnen stängd och sprutan i mungipan, helt oberörd. Jag tryckte i maskmedlet och Willies tuggade och svalde som om det hade varit godis. "Har du mer, Matte?" Hmmm.... Härlig liten häst det där. :)
Willies sidepull har anlänt till Sverige från USA nu. Bara att betala så kommer det hem! <3
Vill bli frisk och börja rida igen. NU!!!!!
lördag 22 september 2012
Filmen om mitt liv
Mitt liv är som en film.
Början: en lycklig barndom på landet, önskad och älskad av min familj. Lekar med vänner i grannens ladugård, vattenlekar i sjön, camping i trädgården....
Filmen tar en vändning vid 12 års ålder: mina föräldrar skiljer sig. Skilsmässan är inte så upprörande i sig, men det som följer är flera års oroligheter, rättegångar och hot jag inte tänker beskriva här... Tonårstiden är ingen dans på rosor. Fel umgänge, medicinerade depressioner, abort, alkoholiserade pojkvänner, olycklig kärlek, frivillig "hemlöshet"... Märkligt vilka händelser som formar ens liv, som gör en till den man är... Man kan låta sig brytas ner - eller stiga upp ur askan, starkare än någonsinn...
Vändning igen, 20 år gammal: min dotter föds; räddningen i mitt liv. Lämnar hennes far 8 månader senare. Lämnar otroheten, spriten, steoriderna och skitstöveln bakom mig. Flyttar till mamma, sen till min syster, till en kompis osv... Med mitt lilla skrutt med mig. Allt jag har! <3 ekonomin är kass, Amiral är ute på foder, fogden flåsar i nacken, kräver pengar... Jobbar och knatar mig vidare i livet. Dottern växer. Och jag växer som människa.
Ny vändning igen: jag träffar mannen i mitt liv, 23 år gammal, han är bara 18. Det är 7,5 år sedan nu, men kärleken är starkare än någonsinn. Vi gifte oss för tre år sedan. Äger hus, 3 hästar, stall, fina bilar... Och har fungerande ekonomi. Min dotter vill inte se sin far. Men det är OK. Hon behöver inte.
Vad hände sedan? Jo, nån jäkel har pausat denna film. Tryckt på paus och gått därifrån... Ingen Rebecca tränar hästarna, jobbar eller njuter av livet. Istället sitter hon och irriterar sig på musklerna som rycker i hennes ben. Värken i dem, som om de var utmattade, värker, pirrar, ilar... Vid ignorering och ansträngning får hon sprängande huvudvärk. Och regeringens sparkrav gör att utredningar dröjer... Symtom ökar... Sjukskrivning förlängs...... Hästarna förblir otränade i hagen.
Någon har pausat denna film. Det känns som jag vill springa, men kommer ingenstans.... Är livrädd för att någon ska trycka på stand by innan filmen är slut....
Början: en lycklig barndom på landet, önskad och älskad av min familj. Lekar med vänner i grannens ladugård, vattenlekar i sjön, camping i trädgården....
Filmen tar en vändning vid 12 års ålder: mina föräldrar skiljer sig. Skilsmässan är inte så upprörande i sig, men det som följer är flera års oroligheter, rättegångar och hot jag inte tänker beskriva här... Tonårstiden är ingen dans på rosor. Fel umgänge, medicinerade depressioner, abort, alkoholiserade pojkvänner, olycklig kärlek, frivillig "hemlöshet"... Märkligt vilka händelser som formar ens liv, som gör en till den man är... Man kan låta sig brytas ner - eller stiga upp ur askan, starkare än någonsinn...
Vändning igen, 20 år gammal: min dotter föds; räddningen i mitt liv. Lämnar hennes far 8 månader senare. Lämnar otroheten, spriten, steoriderna och skitstöveln bakom mig. Flyttar till mamma, sen till min syster, till en kompis osv... Med mitt lilla skrutt med mig. Allt jag har! <3 ekonomin är kass, Amiral är ute på foder, fogden flåsar i nacken, kräver pengar... Jobbar och knatar mig vidare i livet. Dottern växer. Och jag växer som människa.
Ny vändning igen: jag träffar mannen i mitt liv, 23 år gammal, han är bara 18. Det är 7,5 år sedan nu, men kärleken är starkare än någonsinn. Vi gifte oss för tre år sedan. Äger hus, 3 hästar, stall, fina bilar... Och har fungerande ekonomi. Min dotter vill inte se sin far. Men det är OK. Hon behöver inte.
Vad hände sedan? Jo, nån jäkel har pausat denna film. Tryckt på paus och gått därifrån... Ingen Rebecca tränar hästarna, jobbar eller njuter av livet. Istället sitter hon och irriterar sig på musklerna som rycker i hennes ben. Värken i dem, som om de var utmattade, värker, pirrar, ilar... Vid ignorering och ansträngning får hon sprängande huvudvärk. Och regeringens sparkrav gör att utredningar dröjer... Symtom ökar... Sjukskrivning förlängs...... Hästarna förblir otränade i hagen.
Någon har pausat denna film. Det känns som jag vill springa, men kommer ingenstans.... Är livrädd för att någon ska trycka på stand by innan filmen är slut....
lördag 15 september 2012
Drömmer mig bort....
.... Till en värld där det inte finns någon smärta. Ingen oro. Inget gnäll.
Det rycker inte i mina muskler, bränner inte i benen. Jag har full kraft i kroppen.
Springer över en äng med Willies vid min sida. Glädjen fladdrar i bröstkorgen. Willies gör ett bocksprång, vänder på en femöring och nitar framför mig. Vi står och gosar en lååång stund. Jag hoppar upp barbacka och han bär mig hemåt.
Det finns ingen smärta, ingen oro, inget gnäll.
Det rycker inte i mina muskler, bränner inte i benen. Jag har full kraft i kroppen.
Willies frustar nöjt.
Drömmer mig bort till en säker framtid, en frisk kropp, ett aktivt liv.
Nobbe glider fram under mig i en härlig slidestop. Gör en rollback och galopperar vidare. Han har inte en tillstymmelse till utrustning på kroppen, allt funkar ändå. Öronen är toppade och ryggmusklerna känns tydligt under mig.
Jag har en säker framtid. En frisk kropp och ett aktivt liv.
Drömmer mig bort till en värld utan smärta, inte för mig och inte för min häst.
Amiral galopperar med de andra över ängen. Det knäpper inte bär han går. Han är 30 år och har inte ont. Inte jag heller. Det finns ingen smärta, inte för mig och inte för min häst.
Det rycker inte i mina muskler, bränner inte i benen. Jag har full kraft i kroppen.
Springer över en äng med Willies vid min sida. Glädjen fladdrar i bröstkorgen. Willies gör ett bocksprång, vänder på en femöring och nitar framför mig. Vi står och gosar en lååång stund. Jag hoppar upp barbacka och han bär mig hemåt.
Det finns ingen smärta, ingen oro, inget gnäll.
Det rycker inte i mina muskler, bränner inte i benen. Jag har full kraft i kroppen.
Willies frustar nöjt.
Drömmer mig bort till en säker framtid, en frisk kropp, ett aktivt liv.
Nobbe glider fram under mig i en härlig slidestop. Gör en rollback och galopperar vidare. Han har inte en tillstymmelse till utrustning på kroppen, allt funkar ändå. Öronen är toppade och ryggmusklerna känns tydligt under mig.
Jag har en säker framtid. En frisk kropp och ett aktivt liv.
Drömmer mig bort till en värld utan smärta, inte för mig och inte för min häst.
Amiral galopperar med de andra över ängen. Det knäpper inte bär han går. Han är 30 år och har inte ont. Inte jag heller. Det finns ingen smärta, inte för mig och inte för min häst.
Hembesök
Har varit på hembesök till en mycket vacker liten häst idag och visat hennes matte några övningar de kan göra för att förbättra sitt samspel. De har nog allt i sig redan; lyhörd och sammarvetsvillig häst och en hästägare som verkligen vill och bryr sig om sin häst. Det är förbaskat roligt att jobba med sådana par, känner att det går att bygga på hur mycket som helst när känslan och viljan finns. Hästar kan ju allt redan, det är upp till oss människor att få dem att förstå vad vi menar och få dem att VILJA kommunicera med oss så mycket så de håller fullt fokus på allt vi "säger" till dem. Här finns det som sagt stort potensial och får vi jobba på en stund dansar de nog snart utan minsta tillstymmelse till utrustning de med! :)
Blev på riktigt bra humör av att vara där, och drog ut en hel timme över tiden... Hmmm.... :)
Såna elever har jag gärna många av! :)
Det finns ju även de som har väldigt svårt att lära sig tajming och att läsa av sin häst. Frågan är om sådana någonsinn kan lära sig dansa med sin häst. Precis som inte alla ryttare kan tävla OS hoppning på en OS-häst även om de ridit 20-30 år av sitt liv. Känslan, viljan och kunskapen måste alla finnas där. Sen finns det även de som är en naturbegåvning. Som är uppmärksamma på det hästen gör, är tydliga i sitt kroppsspråk, tajmar eftergifter i exakt rätt ögonblick och inte gör det hela svårare än det är. Det är dessa människor som BÖR avancera med sin häst. För de är de som kommer att uppnå känslan jag skrev om i ett inlägg häromdagen.
De andra -de som inte har känslan- kan självklart träna upp den avsevärt och förbättra sitt samspel betydligt, även om de får träna hårdare och längre tid än de som har fallenhet för det. Men, som en jämförelse med hästar kan man ju säga att ALLA hästar (människor) kan tränas upp till Lätt A-nivå i dressyr (få bra samspel med sin häst), men alla har inte förutsättningarna för svår dressyr (dansa med hästen). Oavsett vilken kategori man tillhör, kan man träna, umgås och glädjas med sin häst.
Bli en gladare hästägare. Och framför allt få en gladare häst.
Blev på riktigt bra humör av att vara där, och drog ut en hel timme över tiden... Hmmm.... :)
Såna elever har jag gärna många av! :)
Det finns ju även de som har väldigt svårt att lära sig tajming och att läsa av sin häst. Frågan är om sådana någonsinn kan lära sig dansa med sin häst. Precis som inte alla ryttare kan tävla OS hoppning på en OS-häst även om de ridit 20-30 år av sitt liv. Känslan, viljan och kunskapen måste alla finnas där. Sen finns det även de som är en naturbegåvning. Som är uppmärksamma på det hästen gör, är tydliga i sitt kroppsspråk, tajmar eftergifter i exakt rätt ögonblick och inte gör det hela svårare än det är. Det är dessa människor som BÖR avancera med sin häst. För de är de som kommer att uppnå känslan jag skrev om i ett inlägg häromdagen.
De andra -de som inte har känslan- kan självklart träna upp den avsevärt och förbättra sitt samspel betydligt, även om de får träna hårdare och längre tid än de som har fallenhet för det. Men, som en jämförelse med hästar kan man ju säga att ALLA hästar (människor) kan tränas upp till Lätt A-nivå i dressyr (få bra samspel med sin häst), men alla har inte förutsättningarna för svår dressyr (dansa med hästen). Oavsett vilken kategori man tillhör, kan man träna, umgås och glädjas med sin häst.
Bli en gladare hästägare. Och framför allt få en gladare häst.
onsdag 12 september 2012
Abrakadabra!
Fick just samtal från en som hade en 1-åring som hon ville jag skulle komma och träna från oktober.... Tänker det ramla in en förfrågan alla dar nu eller? :) känns jäkligt bra kan jag säga! :D
Så nu ska du bli frisk, kroppen. Hör du det? Du behövs här, liksom.... Har svårt att prata med kroppsspråk annars. ;)
Så nu ber jag till gudarna... Messias, Allah, tor och oden, ja alla som månne kan göra något. Gör så läkaren har en diagnos och en lösning imorgon bitti när hon ringer.
Abrakadabra!
Klotter på klagomuren
Är arg på min dumma kropp. :( har ju gjort upp träningscheman för hela hösten till både Nobbe och Willies, tänkte verkligen utvecklas med dem denna höst; rida in Willies, krympa Nobbes mage, träna dem 5 ggr i veckan var.... Och vad för jag? Jo, jag sitter här hemma i sängen med i-paden i knät. Facebookar... Slösurfar... Går ut och fodrar... Slösurfar lite till.... Äter något.... Bloggar... Facebookar igen.....
Så ser mina dagar ut nuförtiden. Jag har dötråkigt, kroppen gör ont och jag blir stressad av att inte kunna träna mina hästar eller åka på jobb. Jag som har betalt ridhushyran för resten av året också, känns ju lite meningslöst att det "tickar på" utan att hästarna sätter en hov där inne... Vill ha ridbana hemma på gården. Då kunde jag leka med dem där, låta dem springa av sig, longera, till och med låta någon kompis rida Nobbe då och då. Då skulle de få sin motion. Men det tar en kvart att gå till ridhuset, och såklart lika länge hem... Och efter den bedriften sitter jag inte ens och surfar längre.
Den största anledningen till att jag inte släpper iväg någon på Nobbe utan mig är att man på denna ö stannar en häst genom att dra den i munnen, och svänger på det sättet också. Det skulle vara VÄLDIGT synd att rida en häst som stannar för sitsen och svänger med neckreining på det sättet... Och vana ryttare lärs inte om på 5 min, ridningen sitter i ryggmärgen och sen sitter man där och drar hästen i munnen i alla fall. Därför vill jag vara med om någon annan ska rida honom. Plus att jag är väldigt rädd om mina hästar och vill veta hur de behandlas också. Under hela ridturen. Kalla mig fånig, men det finns stora fördelar med att va snål på sina hästar kan jag säga! ;)
Willies ska inte heller tränas utan mig. Han litar inte på andra och blir spänd och osäker så fort jag är 10 meter ifrån honom om någon är med. Typ ingen annan än jag har ju hanterat honom i 2/3 av hans liv...
Ok, nu är det självklart inte så att "ingen annan KAN" hantera/träna mina hästar... Det är bara det att jag undviker att andra gör det. Av flera anledningar, som synes. Tittar ut genom fönstret och ser en lugnt betande häst, en som står och dåsar och en som ligger och snarkar utslagen på sidan. Tror ärligt talat inte de lider så mycket av att stå under tiden jag är sjuk. Det är nog jag som lider mest.
Så ser mina dagar ut nuförtiden. Jag har dötråkigt, kroppen gör ont och jag blir stressad av att inte kunna träna mina hästar eller åka på jobb. Jag som har betalt ridhushyran för resten av året också, känns ju lite meningslöst att det "tickar på" utan att hästarna sätter en hov där inne... Vill ha ridbana hemma på gården. Då kunde jag leka med dem där, låta dem springa av sig, longera, till och med låta någon kompis rida Nobbe då och då. Då skulle de få sin motion. Men det tar en kvart att gå till ridhuset, och såklart lika länge hem... Och efter den bedriften sitter jag inte ens och surfar längre.
Den största anledningen till att jag inte släpper iväg någon på Nobbe utan mig är att man på denna ö stannar en häst genom att dra den i munnen, och svänger på det sättet också. Det skulle vara VÄLDIGT synd att rida en häst som stannar för sitsen och svänger med neckreining på det sättet... Och vana ryttare lärs inte om på 5 min, ridningen sitter i ryggmärgen och sen sitter man där och drar hästen i munnen i alla fall. Därför vill jag vara med om någon annan ska rida honom. Plus att jag är väldigt rädd om mina hästar och vill veta hur de behandlas också. Under hela ridturen. Kalla mig fånig, men det finns stora fördelar med att va snål på sina hästar kan jag säga! ;)
Willies ska inte heller tränas utan mig. Han litar inte på andra och blir spänd och osäker så fort jag är 10 meter ifrån honom om någon är med. Typ ingen annan än jag har ju hanterat honom i 2/3 av hans liv...
Ok, nu är det självklart inte så att "ingen annan KAN" hantera/träna mina hästar... Det är bara det att jag undviker att andra gör det. Av flera anledningar, som synes. Tittar ut genom fönstret och ser en lugnt betande häst, en som står och dåsar och en som ligger och snarkar utslagen på sidan. Tror ärligt talat inte de lider så mycket av att stå under tiden jag är sjuk. Det är nog jag som lider mest.
tisdag 11 september 2012
Därför gör jag det jag gör
Har en ny elev inbokad på lördag, NH-lektion. :) hoppas vi är på samma våglängd och de är nöjda med mig, alltid lika spännande med nya hästar och människor att träna. :) speciellt då det är en i nuläget främmande person, på främmande plats och med främmande häst!
Detta är alltså då en som har en del NH kunskaper sedan tidigare och som inte har problemlösning som mål, utan ville konsultera mig för att få bättre kontakt och samspel med sin häst. Känns så jäkla bra när man får creds för det man gör, speciellt när folk snackar och ryktet låter så bra när det når fram så folk hör av sig och vill se vad man kan göra för dem och deras hästar. :)
Varje häst jag kan hjälpa med problemen de har med människor, varje människa jag kan hjälpa få bättre samspel med sin häst, varje häst och människa jag kan påverka i en bättre riktning, varje människa som VILL förbättra kommunikationen med sin häst och inte bara se "den" som "hästen" utan som en bästa vän... VARENDA EN AV DEM får mig att känna att det jag gör har en mening. Att det är viktigt. Och framför allt BRA! Och de får MIG att må bra! Glada hästar ger glada hästägare. Och vice versa. :)
Mina guldklimpar där ute i hagen är alla självklara delar av mitt liv. De är inte en hobby, inte en "lyxpryl", inte ens bara mina bästa vänner... De är en del av mitt LIV, min familj!
Om jag lyckas förmedla det jag känner när jag kramar om gamla Amiral, andas in Nobbes doft i mina näsborrar, ser Willies backa till mig så fort jag stannar eller ser alla hästar komma dundrande mot mig i full galopp... Om jag lyckas förmedla en bråkdel av den känslan till en enda människa... Då har jag gett något som är helt ovärdeligt i livet. Sann vänskap, lyckopirr, glädje, självförverkligande, empati, inspiration, känsla.....
Och framförallt: en lyckligare häst.
Detta är alltså då en som har en del NH kunskaper sedan tidigare och som inte har problemlösning som mål, utan ville konsultera mig för att få bättre kontakt och samspel med sin häst. Känns så jäkla bra när man får creds för det man gör, speciellt när folk snackar och ryktet låter så bra när det når fram så folk hör av sig och vill se vad man kan göra för dem och deras hästar. :)
Varje häst jag kan hjälpa med problemen de har med människor, varje människa jag kan hjälpa få bättre samspel med sin häst, varje häst och människa jag kan påverka i en bättre riktning, varje människa som VILL förbättra kommunikationen med sin häst och inte bara se "den" som "hästen" utan som en bästa vän... VARENDA EN AV DEM får mig att känna att det jag gör har en mening. Att det är viktigt. Och framför allt BRA! Och de får MIG att må bra! Glada hästar ger glada hästägare. Och vice versa. :)
Mina guldklimpar där ute i hagen är alla självklara delar av mitt liv. De är inte en hobby, inte en "lyxpryl", inte ens bara mina bästa vänner... De är en del av mitt LIV, min familj!
Om jag lyckas förmedla det jag känner när jag kramar om gamla Amiral, andas in Nobbes doft i mina näsborrar, ser Willies backa till mig så fort jag stannar eller ser alla hästar komma dundrande mot mig i full galopp... Om jag lyckas förmedla en bråkdel av den känslan till en enda människa... Då har jag gett något som är helt ovärdeligt i livet. Sann vänskap, lyckopirr, glädje, självförverkligande, empati, inspiration, känsla.....
Och framförallt: en lyckligare häst.
Det surrar i knutarna....
Fler och fler hör av sig och vill ha min hjälp med sina hästar.
Kurser
Ridlektioner
NH-träning
Praktikplats
Det är nog bara så... Att när jag blivit frisk knatar jag iväg och öppnar företag. Förverkligar min dröm! <3 har bara 61% tjänst på mitt jobb så jag har 39% jag kan fylla med ett företag utan att jobba ihjäl mig.
Man ångrar oftare det man inte har gjort än det man har gjort. :)
Kurser
Ridlektioner
NH-träning
Praktikplats
Det är nog bara så... Att när jag blivit frisk knatar jag iväg och öppnar företag. Förverkligar min dröm! <3 har bara 61% tjänst på mitt jobb så jag har 39% jag kan fylla med ett företag utan att jobba ihjäl mig.
Man ångrar oftare det man inte har gjort än det man har gjort. :)
måndag 10 september 2012
Behöver råd!!!
Hoppsansa, här får man PR så det heter duga! :) blir väldigt positivt överraskad när man ramlar över en stor hästsida på ön och ser både den ena och den andra göra reklam för mig när det gäller hästhantering och problemlösning. :) ju fler man har kunskapen och förmågan att hjälpa desto bättre! Men lite nervös blir man såklart, fler och fler "elever" innebär högre krav... Och får mig mer och mer att inse hur mycket lättare det skulle va att ha ett företag inom detta, istället för att va en "doldis" som idag... Men så fort det heter "företag" blir jag nervös. En hel del att hålla reda på där du, sen blir det rätt dyrt också att anlita en när det ska in en massa skatter och grejer i priserna. Ett företag driver man inte ideellt....
Sen fick jag för övrigt en förfrågan om lektioner igen idag också, lika roligt det! :) men samma problem där igen då... Har inget företag. Och vet inte om jag vågar starta upp nåt heller.
Det krävs kundkrets, dock inget startkapital, när det är ett tjänsteföretag. Det krävs tid. Jag har ingen utbildning inom hästhantering, är endast självlärd, och även om det man gör fungerar vill folk ofta se ett papper på att man har utbildning på området. Det är lite knäppt egentligen, man kan plugga till t ex läkare, ta examen med dåliga betyg och ändå få kalla sig leg. Läkare fast man egentligen inte kan så mycket, i alla fall inte jämfört med de som har bra betyg, och framförallt inte jämfört med de som kan TA MÄNNISKOR! Och så finns de de som min mamma t ex, som bara är primärskötare (föregångaren till närvårdare), men som sjukskötare och även läkare ber om råd för att hon är så kunnig.
Det företag jag i så fall skulle driva (på sidan av mitt ordinarie jobb) kräver att man felfritt kan producera de tjänster man erbjuder, men även en STOR dos psykologi, socialkunskap, pedagogik (tusen tack, sosexamen! ;) ) samt drivkraft, engagemang, tid och tålamod. Orkar jag? Vågar jag? Är jag dum om jag låter bli?
Sen fick jag för övrigt en förfrågan om lektioner igen idag också, lika roligt det! :) men samma problem där igen då... Har inget företag. Och vet inte om jag vågar starta upp nåt heller.
Det krävs kundkrets, dock inget startkapital, när det är ett tjänsteföretag. Det krävs tid. Jag har ingen utbildning inom hästhantering, är endast självlärd, och även om det man gör fungerar vill folk ofta se ett papper på att man har utbildning på området. Det är lite knäppt egentligen, man kan plugga till t ex läkare, ta examen med dåliga betyg och ändå få kalla sig leg. Läkare fast man egentligen inte kan så mycket, i alla fall inte jämfört med de som har bra betyg, och framförallt inte jämfört med de som kan TA MÄNNISKOR! Och så finns de de som min mamma t ex, som bara är primärskötare (föregångaren till närvårdare), men som sjukskötare och även läkare ber om råd för att hon är så kunnig.
Det företag jag i så fall skulle driva (på sidan av mitt ordinarie jobb) kräver att man felfritt kan producera de tjänster man erbjuder, men även en STOR dos psykologi, socialkunskap, pedagogik (tusen tack, sosexamen! ;) ) samt drivkraft, engagemang, tid och tålamod. Orkar jag? Vågar jag? Är jag dum om jag låter bli?
Det är långt till USA....
Nobbe har tappat en baksko. :( de faller alltid av en eller ett par lagom tills det börjar bli dags att sko honom igen verkar det som. Min hovslagare tycker att han kunde skos mer sällan än han gör, för hovarna växer inte så snabbt och är hårda och bra kvalite', men när de har gått ca 7 veckor... Ja, då kliver han helt enkelt ur dem och säger "BYT!" ;)
Är väl inte hela världen just nu egentligen, det är mjukt i marken och jag är sjukskriven så han står ju ändå nu, men ändå! Vem skulle vilja gå omkring med en sko på sig liksom? Om man nu ska jämföra med nåt mänskligt.
Fick mail från Highridge förresten. Sidepullet jag hade beställt till Willies var slutsålt! ;( Men de skulle beställa efter åt mig från USA, skulle ta tre veckor, men den som väntar på något gott... :)
Är väl inte hela världen just nu egentligen, det är mjukt i marken och jag är sjukskriven så han står ju ändå nu, men ändå! Vem skulle vilja gå omkring med en sko på sig liksom? Om man nu ska jämföra med nåt mänskligt.
Fick mail från Highridge förresten. Sidepullet jag hade beställt till Willies var slutsålt! ;( Men de skulle beställa efter åt mig från USA, skulle ta tre veckor, men den som väntar på något gott... :)
söndag 9 september 2012
Inställd hästträning :(
Beställde ett nytt sidepull till Willies idag från Highridge. Ett helt i läder, gjort i USA; kastanjefärgat med svart flätad nosrem. Ser fram emot att få byta ut hans gamla, dock fullt fungerande Quarter Canyon sidepull mot det nya. :) Det kanske var lite det där med girighet igen nu då, han har ju faktiskt ett redan. Men jag har som sagt blivit lite kräsen.. Vill ha ett i mjukare läder.
Nåja, har insett att jag prioriterar kvalitet framför kvantitet. Äger hellre färre grejer jag faktiskt använder av superkvalitet än har en massa halvbra saker som ligger och skräpar överallt. Säljer grejer från stallet utav bara helskotta nu. :)
Tänkte sätta upp bild på nya sidepullen här, men ipaden är inte med på noterna. Kanske slänger igång datorn nån dag och fixar det. Typ när sidepullen kommit eller så! :)
Är trött på att va sjukskriven nu. Suuugen på hästträning! Och nu är dottern sjuk också, influensa... Så Willies träning blir inte av imorgon, då min man jobbar och jag behöver va hemma med min stackars dotter. Therese skulle ha kommit och allt. Tusan! :( Nå, han lär knappast lida så mycket av att mest bara gå i hagen ett tag igen...
Mina hästar är hiskeligt högprioriterade i mitt liv. Men dottern går alltid först! <3
Nåja, har insett att jag prioriterar kvalitet framför kvantitet. Äger hellre färre grejer jag faktiskt använder av superkvalitet än har en massa halvbra saker som ligger och skräpar överallt. Säljer grejer från stallet utav bara helskotta nu. :)
Tänkte sätta upp bild på nya sidepullen här, men ipaden är inte med på noterna. Kanske slänger igång datorn nån dag och fixar det. Typ när sidepullen kommit eller så! :)
Är trött på att va sjukskriven nu. Suuugen på hästträning! Och nu är dottern sjuk också, influensa... Så Willies träning blir inte av imorgon, då min man jobbar och jag behöver va hemma med min stackars dotter. Therese skulle ha kommit och allt. Tusan! :( Nå, han lär knappast lida så mycket av att mest bara gå i hagen ett tag igen...
Mina hästar är hiskeligt högprioriterade i mitt liv. Men dottern går alltid först! <3
lördag 8 september 2012
Jordens undergång
Tog fram viktbandet idag..
Amiral har blivit av med semesterkulan på magen, är i riktigt lagom hull.
Willies har tappat hälften av sin semesterkula.
Nobbe har på något konstigt sätt gått upp ännu mer.
Ändå går hästarna i samma hage och äter samma mat; det lilla gräs som finns i vinterhagen samt stödfodring med hö.
"Får ta till drastiska åtgärder", tänkte jag och byggde upp beteshage i trädgården. Nobbe kan inte va ensam, så Amiral och Willies fick beta i skift; Amiral 3 timmar och Willies 1,5. Nobbe fick nöja sig med vinterhagen + hö, och han var INTE imponerad! Han skrek både det ena och andra åt mig och var uppenbart sur och förundrad över vad han gjort för illa som inte fick komma ut och äta gräs. Kände mig väldigt elak, men vad gör man när Nobbe är hälsovådligt tjock för tillfället... Bantar man får man nöja sig med mineraler och hö ett tag. Nu blir det skiftesbete för de andra en period...
Just när de ätit sitt kvällshö hände det något mycket märkligt. Plötsligt blåste det upp, blev typ Tornado. Himlen blev knallgul och världen fick ett läskigt, orange sken. Det började ösregna för att gå över i hagel. Hästarna började springa i hagen. Allt var över på några minuter, sedan var allt lugnt och stilla igen. Ärligt talat blev jag rätt rädd.... Jordens undergång på kommande??? :/ Läskigt!
Amiral har blivit av med semesterkulan på magen, är i riktigt lagom hull.
Willies har tappat hälften av sin semesterkula.
Nobbe har på något konstigt sätt gått upp ännu mer.
Ändå går hästarna i samma hage och äter samma mat; det lilla gräs som finns i vinterhagen samt stödfodring med hö.
"Får ta till drastiska åtgärder", tänkte jag och byggde upp beteshage i trädgården. Nobbe kan inte va ensam, så Amiral och Willies fick beta i skift; Amiral 3 timmar och Willies 1,5. Nobbe fick nöja sig med vinterhagen + hö, och han var INTE imponerad! Han skrek både det ena och andra åt mig och var uppenbart sur och förundrad över vad han gjort för illa som inte fick komma ut och äta gräs. Kände mig väldigt elak, men vad gör man när Nobbe är hälsovådligt tjock för tillfället... Bantar man får man nöja sig med mineraler och hö ett tag. Nu blir det skiftesbete för de andra en period...
Just när de ätit sitt kvällshö hände det något mycket märkligt. Plötsligt blåste det upp, blev typ Tornado. Himlen blev knallgul och världen fick ett läskigt, orange sken. Det började ösregna för att gå över i hagel. Hästarna började springa i hagen. Allt var över på några minuter, sedan var allt lugnt och stilla igen. Ärligt talat blev jag rätt rädd.... Jordens undergång på kommande??? :/ Läskigt!
fredag 7 september 2012
Sjukskriven :( :( :(
Satansjävlaskit rentutsagt. INTE kul att inse att kroppen inte klarar samma tempo som viljan... :(
Läkaren gav mig två alterntiv: läggas in på sjukhus för utredning eller ta emot den sjukskrivning hon har velat ge mig hur länge som helst. Pest eller kolera? Blev alltså sjukskriven till slut.
Tänkte att hon säkert vet bäst, läkarutbildad som hon är och allt ;), så jag tänkte vila nu då! För TÄNK om jag faktiskt blir VÄRRE av att va i farten när jag har ont, även på sikt! Kanske lika bra att ta det lite lugnare då....
Happ, två dagar nu har jag alltså bara varit stilla, inga hästar tränade. :( var till stan och tog nya blodprover igår, och till stan igen idag; sålde lite hästgrejer jag inte längre behöver samt köpte världens coolaste svart/rosa lamicell transformer ridhjälm, så mycket mer än så har jag inte gjort på två dar! Än är det åtminståne INTE någon förbättring, har mer ont nu än tidigare tycker jag... :(
Ta det lugnt är inte min starka sida. :(
Läkaren gav mig två alterntiv: läggas in på sjukhus för utredning eller ta emot den sjukskrivning hon har velat ge mig hur länge som helst. Pest eller kolera? Blev alltså sjukskriven till slut.
Tänkte att hon säkert vet bäst, läkarutbildad som hon är och allt ;), så jag tänkte vila nu då! För TÄNK om jag faktiskt blir VÄRRE av att va i farten när jag har ont, även på sikt! Kanske lika bra att ta det lite lugnare då....
Happ, två dagar nu har jag alltså bara varit stilla, inga hästar tränade. :( var till stan och tog nya blodprover igår, och till stan igen idag; sålde lite hästgrejer jag inte längre behöver samt köpte världens coolaste svart/rosa lamicell transformer ridhjälm, så mycket mer än så har jag inte gjort på två dar! Än är det åtminståne INTE någon förbättring, har mer ont nu än tidigare tycker jag... :(
Ta det lugnt är inte min starka sida. :(
torsdag 6 september 2012
Utnämning av "dagens rodeohäst" går till.....
.....AMIRAL!
Tro det eller inte, men gamla, stela gubben med artros och bockbenta ben har just visat att hans dagar inte är ned för räkning ännu!
Jag har en mindre extrahage som hästarna har fått gå och gnaga höstgräs i det senaste dygnet. När de slutat tugga stod de mest och hängde med öronen rakt ut... TRÅÅÅKIGT!
Idag, ett dygn senare, släppte jag alltså tillbaka dem till deras enorma vinterhage. Först lomade de iväg ner till andra ändan... Sen hördes det ett dundrande och som ett skott kom Willies bockandes i full fart, efter kom Nobbe, i lika snabb fart och lika ivrigt bockande, och sist kom Amiral! Har nog aldrig sett honom så tokig under alla 11 år jag ägt honom! Som en unghäst stormade han på och slog nästan knut på sig själv i sina bockningar och sparkar. Han som brukar komma SKRITTANDES efter de andra! Men nu jävlar, visade han vad han går för! :) Det värmde i hjärtat kan jag säga: kvittot på att det inte är så att jag är egoistisk som har honom kvar trots sina leder, utan att han fortfarande är full med livsglädje och trivs otroligt bra med det liv han lever! <3
HÄRLIGT!:D
Tro det eller inte, men gamla, stela gubben med artros och bockbenta ben har just visat att hans dagar inte är ned för räkning ännu!
Jag har en mindre extrahage som hästarna har fått gå och gnaga höstgräs i det senaste dygnet. När de slutat tugga stod de mest och hängde med öronen rakt ut... TRÅÅÅKIGT!
Idag, ett dygn senare, släppte jag alltså tillbaka dem till deras enorma vinterhage. Först lomade de iväg ner till andra ändan... Sen hördes det ett dundrande och som ett skott kom Willies bockandes i full fart, efter kom Nobbe, i lika snabb fart och lika ivrigt bockande, och sist kom Amiral! Har nog aldrig sett honom så tokig under alla 11 år jag ägt honom! Som en unghäst stormade han på och slog nästan knut på sig själv i sina bockningar och sparkar. Han som brukar komma SKRITTANDES efter de andra! Men nu jävlar, visade han vad han går för! :) Det värmde i hjärtat kan jag säga: kvittot på att det inte är så att jag är egoistisk som har honom kvar trots sina leder, utan att han fortfarande är full med livsglädje och trivs otroligt bra med det liv han lever! <3
HÄRLIGT!:D
onsdag 5 september 2012
Ridit Willies igen. :)
Therese kom över idag. Hon satt på Willies rygg i skritt och trav medan jag tränade honom från marken. Sen tränade vi hjälper en bra stund. Styrning, igångsättning och halt. Willies var jätteduktig men tyckte det var mycket att fundera på, han tyckte det gick lite långsamt också emellanåt. Dessutom var det en massa hästar i hagen utanför ridhuset som gick av och an och frustade, vilket gjorde Willies lite spänd stundvis. Men det gick bra i alla fall. :)
På slutet skulle Therese leda honom en stund, men Willies ville inte lämna matte kvar,vände och vred sig och ville inte gå ifrån mig. Då satt jag upp, Willies försökte backa till mig som förut men vi fick honom att gå fram och då rörde ju jag mig också framåt, så då gick det bra. Skrittade en stund och hoppade sedan ner, det var redan mycket att smälta för lille Willies, med all hjälpträning och allt.
När vi kommit hem var det tydligt att Willies var trött i skallen efter allt nytt. Han blir det, han var lite trött redan när vi började på grund av skoningen igår, är jobbigt för honom att lära sig nya saker och ta in grejer som är psykiskt tunga för honom. Nu har han stått och sovit i hagen i ett par timmar medan de andra går omkring i andra ändan och betar, hihi. Att det kan va så ansträngande med träning fast man inte springer och inte jobbar i mer än en halvtimme. :) fast det är ju iofs lite likadant med oss människor. Minns när man satt och räknade matte i några timmar, blev ju helt slut efter det!
Slut känner jag mig nu också för övrigt. I hela kroppen. Det värker i benen och rycker i musklerna. Önskar läkarna kunde skynda på lite med sina utredningar så man blir hel igen snart. Känner att läkaren snart får sin vilja igenom ochfår ge mig en sjukskrivning... Fast jag inte vill det.
På slutet skulle Therese leda honom en stund, men Willies ville inte lämna matte kvar,vände och vred sig och ville inte gå ifrån mig. Då satt jag upp, Willies försökte backa till mig som förut men vi fick honom att gå fram och då rörde ju jag mig också framåt, så då gick det bra. Skrittade en stund och hoppade sedan ner, det var redan mycket att smälta för lille Willies, med all hjälpträning och allt.
När vi kommit hem var det tydligt att Willies var trött i skallen efter allt nytt. Han blir det, han var lite trött redan när vi började på grund av skoningen igår, är jobbigt för honom att lära sig nya saker och ta in grejer som är psykiskt tunga för honom. Nu har han stått och sovit i hagen i ett par timmar medan de andra går omkring i andra ändan och betar, hihi. Att det kan va så ansträngande med träning fast man inte springer och inte jobbar i mer än en halvtimme. :) fast det är ju iofs lite likadant med oss människor. Minns när man satt och räknade matte i några timmar, blev ju helt slut efter det!
Slut känner jag mig nu också för övrigt. I hela kroppen. Det värker i benen och rycker i musklerna. Önskar läkarna kunde skynda på lite med sina utredningar så man blir hel igen snart. Känner att läkaren snart får sin vilja igenom ochfår ge mig en sjukskrivning... Fast jag inte vill det.
tisdag 4 september 2012
Willies skodd runtom! :)
Idag kom världens tålmodigaste hovslagare Malin och skodde Willies bak. Inte var det lätt men behövde i alla fall inte sederas för första gången på ett år! :D så klara framsteg även där! :)
Det fanns typ inget att verka på den hoven som saknade en sko, på två veckor har han lyckas nöta ner det som växt ut på nästan två månader. Så han behöver skor, lille Willies.
Nu sitter det skor på alla fyra igen. :) imorgon kommer Therese, hon har inte varit här sen i våras men ska få vara med några gånger till så jag kan jobba honom från marken med ryttare på ryggen, är lättare att lära in att styra och stanna om man är två.
Och så ska jag ta upp Nobbe till ridhuset en sväng också, träna tempoväxlingar och övergångar samt jobba honom på volterna.
God natt, alla bloggläsare! :)
Det fanns typ inget att verka på den hoven som saknade en sko, på två veckor har han lyckas nöta ner det som växt ut på nästan två månader. Så han behöver skor, lille Willies.
Nu sitter det skor på alla fyra igen. :) imorgon kommer Therese, hon har inte varit här sen i våras men ska få vara med några gånger till så jag kan jobba honom från marken med ryttare på ryggen, är lättare att lära in att styra och stanna om man är två.
Och så ska jag ta upp Nobbe till ridhuset en sväng också, träna tempoväxlingar och övergångar samt jobba honom på volterna.
God natt, alla bloggläsare! :)
Det långa hästtestet
Alla hästtokiga fyller i det!
Detta är dock modifierat och nerkortat! ;) Otroligt löjligt men bra tidsfördriv.
~ Hästarna ~
Hur många älsklingshästar har du haft: ca 6 st.
Vad hette alla dom hästarna: De som betytt mest för mig är Freddy (Oldenburgare), Rökkva (Islandshäst), Austri (Islandshäst) och självklart mina egna Willies (Quarter), Nobbe (Haflinger) och Amiral (Svnskt Varmblod). Willies har (hittills) varit den häst som påverkat mig allra mest. <3
~ Utrustning ~
Hur många
ridbyxor har du: 3
hjälmar har du: 1
spön har du: 1
ridvästar har du: 0
ridskor har du: 2
ridstövlar har du: 1
grimmor har du: 3
täcken har du? 19
Vilken färg var dina första ridbyxor: Beiga
Vilka färger har dina nuvarande ridbyxor: svarta, bruna och svarta med beige skoning
Vilken färg var din första grimma: minns inte
~ Vad har du gjort inom ridningen ~
Hoppat [x]
Ridit dressyr [x]
Skänkelvikning [x]
skolor (öppna och sluta) [x]
Galopperat [x]
Piaff []
Passage []
Tölt [x]
slidestop[/]
sidepass [x]
spin [x]
Hoppat utomhus [x]
Badat med häst [x]
Ridit på egen hand [x]
Testat voltige []
Suttit på en häst som skenat [x]
Tappat kontrollen över hästen helt []
Ramlat av [x]
Bakdelsvändning [x]
Framdelsvänding [x]
Ridit dressyrprogram [x]
Tävlat i hoppning []
Tävlat i dressyr []
Tävlat i fälttävlan [ ]
Tävlat i någon annan kategori [x] Om ja, vad? Galopp.
~ Hästraser ~
Jag har ridit...
ett varmblod [x]
en blandras [x]
en welsh [ x]
en tinker [x]
en shire [ ]
en Quarter [x]
en connemara [x]
en dartmoor [ ]
en haflinger [x]
en islandshäst [x]
en shetlandsponny [x]
en frieser [ ]
~ Din ridning ~
Rider du på ridskola: nej
Isåfall, hur många gånger i veckan: -
Har du medryttarhäst/ponny: nej
Isåfall, hur många gånger i veckan: -
Har du häst/ponny på foder: nej
Hur ofta rider du honom/henne isåfall: -
Har du medryttare på honom/henne: -
Har du egen häst: Ja, 3 st
Hur ofta rider du honom/henne: Rider totalt ca 5-6 ggr/vecka
Har du medryttare på honom/henne: -
Har du tävlat med någon av dessa hästar: -
~ Dina avramlingar ~
Hur många gånger har du ramlat av: ingen aning, men inte så många. 10-15 kanske?
~ Hästarna ~
Hur många älsklingshästar har du haft: ca 6 st.
Vad hette alla dom hästarna: De som betytt mest för mig är Freddy (Oldenburgare), Rökkva (Islandshäst), Austri (Islandshäst) och självklart mina egna Willies (Quarter), Nobbe (Haflinger) och Amiral (Svnskt Varmblod). Willies har (hittills) varit den häst som påverkat mig allra mest. <3
~ Utrustning ~
Hur många
ridbyxor har du: 3
hjälmar har du: 1
spön har du: 1
ridvästar har du: 0
ridskor har du: 2
ridstövlar har du: 1
grimmor har du: 3
täcken har du? 19
Vilken färg var dina första ridbyxor: Beiga
Vilka färger har dina nuvarande ridbyxor: svarta, bruna och svarta med beige skoning
Vilken färg var din första grimma: minns inte
~ Vad har du gjort inom ridningen ~
Hoppat [x]
Ridit dressyr [x]
Skänkelvikning [x]
skolor (öppna och sluta) [x]
Galopperat [x]
Piaff []
Passage []
Tölt [x]
slidestop[/]
sidepass [x]
spin [x]
Hoppat utomhus [x]
Badat med häst [x]
Ridit på egen hand [x]
Testat voltige []
Suttit på en häst som skenat [x]
Tappat kontrollen över hästen helt []
Ramlat av [x]
Bakdelsvändning [x]
Framdelsvänding [x]
Ridit dressyrprogram [x]
Tävlat i hoppning []
Tävlat i dressyr []
Tävlat i fälttävlan [ ]
Tävlat i någon annan kategori [x] Om ja, vad? Galopp.
~ Hästraser ~
Jag har ridit...
ett varmblod [x]
en blandras [x]
en welsh [ x]
en tinker [x]
en shire [ ]
en Quarter [x]
en connemara [x]
en dartmoor [ ]
en haflinger [x]
en islandshäst [x]
en shetlandsponny [x]
en frieser [ ]
~ Din ridning ~
Rider du på ridskola: nej
Isåfall, hur många gånger i veckan: -
Har du medryttarhäst/ponny: nej
Isåfall, hur många gånger i veckan: -
Har du häst/ponny på foder: nej
Hur ofta rider du honom/henne isåfall: -
Har du medryttare på honom/henne: -
Har du egen häst: Ja, 3 st
Hur ofta rider du honom/henne: Rider totalt ca 5-6 ggr/vecka
Har du medryttare på honom/henne: -
Har du tävlat med någon av dessa hästar: -
~ Dina avramlingar ~
Hur många gånger har du ramlat av: ingen aning, men inte så många. 10-15 kanske?
Har du ramlat av och skadat dig allvarligt: Jo, har krossade utskott nere i ryggraden och lätt skadat knä från en ridolycka för ca 14 år sedan. Men ramlar av så sällan, är minst 10 år sen sist.
Brukar du skratta eller gråta när du ramlar av? beror nog på omständigheterna
~ Upplevelser till häst ~
Har du ridit långritt med övernattning: nej
Har du ridit långritt med fika: ja
Har du ridit islandshästar på turridning: ja
Har du gått på ridläger: ja
Har du ridit utomlands: Ja
Isåfall, vart någonstans: Sverige
Och hur var dom hästarna/hästen, och hur var stället: ett var skabbigt, mörkt och trångt; var och provred en häst. Ett annat var fint, red en stor och duktig Quarter som kunde typ allt. Har ridit i Sverige fler gånger men dessa är de senaste
Brukar du skratta eller gråta när du ramlar av? beror nog på omständigheterna
~ Upplevelser till häst ~
Har du ridit långritt med övernattning: nej
Har du ridit långritt med fika: ja
Har du ridit islandshästar på turridning: ja
Har du gått på ridläger: ja
Har du ridit utomlands: Ja
Isåfall, vart någonstans: Sverige
Och hur var dom hästarna/hästen, och hur var stället: ett var skabbigt, mörkt och trångt; var och provred en häst. Ett annat var fint, red en stor och duktig Quarter som kunde typ allt. Har ridit i Sverige fler gånger men dessa är de senaste
måndag 3 september 2012
Snake-trail... Vill du veta vad det e?
Red Nobbe i ridhuset idag. Tränade med hackamore, mest i skritt och trav, tog endast en liten galopp. (Inga bocksprång idag, hähä.) :) Tränade tempoväxlingar, halt och back, voltarbete samt lite snake-trail. Nobbe jobbade som vanligt på i fin form utan speciellt mycket tygel, behövs bara en förhållning kombinerad med skänkel då och då för att han ska hålla formen på lång tygel och en hand. Var väldigt lätt att styra med sits, skänkel och neckreining. Är så härligt med en häst som tvärstannar för sits och röst på direkten oavsett gångart. :) och som man styr mer eller mindre med tanken.
Behöver finslipa tempoväxlingarna för sitsen, dock funkar ett steg-stop fint. Och mer snake-trail. Men detta hör som sagt till mina grundövningar med häst, så dessa lär vi fortsätta knata då och då forever and ever...
För de som inte vet kan jag ju snabbt förklara vad snake-trail är. Man ställer ut koner och rider zick-zack mönster med hjälp av dem, går även utan koner men är enklare med. Idag hade vi dock inga.
- Direct bend snake trail: böj hästen i rörelseriktningen.
- Kontraböjning: man böjer hästen från rörelseriktningen när man byter riktning.
- Bakdelsförflyttning: man flyttar runt bakdelen till den nya riktningen.
Dessa tre olika delar kombineras sedan fritt. Speciellt kontraböjning är suverän träning för smidighet, korsande av framben och framtida rörelsemönster, t ex spin. Men är också svårast att utföra.
Imorgon ska Willies skos bak. Wish me luck. ;)
söndag 2 september 2012
Euforiskt lyckorus!!! :D
Denna dag är en STOR dag! <3 :)
Löslongerade Willies i ridhuset, full med energi, bus och bocksprång, när Corinne ringde mig och sa att hon var på väg ut till mig. Willies fick springa av sig lite till och så gick vi hem, mötte Corinne på vägen. Gick hem med Willies och satte på sadel och träns, sen skuttade Corinne upp. Willies är inte påsutten på 4 mån. Och har bara blivit pååkt av Therese förut. Så det var intressant att se hur det skulle gå... Naturligtvis trodde jag ju det skulle gå bra! ;)
Det finns tre skäl till att jag bara har suttit på Willies och inte ridit honom, utan haft Therese på hans rygg istället.
Löslongerade Willies i ridhuset, full med energi, bus och bocksprång, när Corinne ringde mig och sa att hon var på väg ut till mig. Willies fick springa av sig lite till och så gick vi hem, mötte Corinne på vägen. Gick hem med Willies och satte på sadel och träns, sen skuttade Corinne upp. Willies är inte påsutten på 4 mån. Och har bara blivit pååkt av Therese förut. Så det var intressant att se hur det skulle gå... Naturligtvis trodde jag ju det skulle gå bra! ;)
Det finns tre skäl till att jag bara har suttit på Willies och inte ridit honom, utan haft Therese på hans rygg istället.
- Willies är osäker på andra och har behövt mitt stöd på marken
- När jag har satt mig på har han velat backa till mig, som han gör från marken.
- Jag har sett hans rodeosprång... De har satt sig i mitt minne. Och jag är inte självmordsbenägen
Nåväl, Willies gick så snällt med Corinne på ryggen, så på hemvägen bytte vi plats och jag red honom istället. För första gången ever! Speciell känsla, det finns ettså brokigt förflutet med smärtor, osäkerhet och samarbete.... Vägen hit har varit lång för oss båda och försvårats av omständigheter vi inte kunnat undvika.
Men nu kom den alltså! Jag har ridit Willies. NU KÖR VI! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)