Japp, det är jag det! :) flög alltså till och från Åbo och gjorde ENMG-undersökning idag för att undersöka om jag har någon muskel- eller nervsjukdom. Och jag råkade ju lida av flygfobi, cellskräck OCH kontrollbehov... Kanoners liksom... Hade lovat mig själv att ALDRIG sätta mig på ett plan, för jag var övertygad om att om jag gör det, kommer det att va den där sällsynta gången något går fel... Dödsdags med andra ord... Men sen bokade ÅHS kallt mina flygbiljetter, taxi och hela köret... Bara att ta tjuren vid hornen och stirra döden i vitögat alltså... Och gå ombord...
...med darrande knän kom jag på något sätt ombord på planet. Det första jag gjorde var att börja störtgråta, hade ENORM dödsångest. Flygvärdinnan var jättegullig och satt bredvid mig under flygresan. Första panikattacken kom när vi lämnade marken, FY FAN vad onaturligt det var! Sen satt jag skräckslagen och höll krampaktigt i mig och tyckte det var allmänt fel att molnen befann sig under mig istället för ovanför mig... Sen var det dags för landning (tar bara en halvtimme att flyga till Åbo, så man gör typ inget annat än läskiga saker... Dvs. Lyfter och landar) och dags för nästa panikattack... Men piloterna var duktiga och gjorde en mjuk landning. :) kände för att skrika och jubla när vi var nere, kändes så jävla bra att jag överlevt! En som inte är flygrädd kan omöjligt förstå vad jag pratar om, men en med flygfobi/cellskräck/kontrollbehov som jag skulle behövt månaders KBT innan... Men nu fanns det ju inte tid för det. Sen fick jag gå in till cockpiten och träffa de duktiga piloterna som fick varsin stor kram och var glada över att få besök. :)
Undersökningen var rätt obehaglig. Först fäste de elektroder på kroppen och gav mig en drös kraftiga elstötar i musklerna. Sen stack de in ett tiotal strömförande nålar i musklerna. Kände mig som ett bilbatteri på laddning alternativt en mänsklig nåldyna... Och så var det bara att åka till flygplatsen igen för att möta min största fasa än en gång...
Hemresan gick dock betydligt bättre än ditresan! Inga tårar heller! ;) insåg t o m tjusningen i när planet lyfte. Jäklar vilka krafter alltså! Uppe i luften var allt också ok... Men när vi skulle landa flög vi runt flygfältet och landade från andra hållet pga vinden... Så vi måste svänga i molnen och det blev rätt turbulent. Flyget krängde rejält, det började snurra i skallen och jag blev illamående av åksjuka, som gick över rätt fort då jag fick en ny panikattack... Lite vingligare landning denna gång, men än en gång kände jag för att jubla högljutt! ALIVE and HOME!! <3 flygvärdinnan som sett vad jag kämpade med tyckte jag förtjänade ett diplom! :) det tycker jag med, haha! hon var verkligen guld värd, den tjejen! <3
Sen hann jag bara vara hemma ett par timmar och sen var det dags att åka på budgetmöte med kommunstyrelsen, måste åka efter 3,5 timme så inte min dotter blev ensam när min man åkte på jobb. Fast det var kanske lika bra. Både hjärnan och kroppen har nog fått tillräckligt för idag. Hjärnan har tryckt in budgetförhandlingar, panikångest, stress, oro, trauma och viss näringsbrist och blodsockerfall när jag inte har haft ro att äta på typ hela dan... Och kroppen har fått elchockar och agerat nåldyna.
Hästarna står i stallet och tuggar hö. De var glada över att få komma in från regnet ikväll, få mat och torka upp. Och jag är sååå glad att se dem! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar