Efter en lång och tragglig vinter känns det som om jag äntligen har börjat få lite flyt. :)
Amiral mår bra. Lederna fungerar och gubben är nöjd. :)
Willies är snaaaaart färdig insutten! <3 jag anser att en häst är färdigt insutten först när den UTAN att spänna sig etc accepterar och är bekväm med att självständigt bära ryttare. (Inriden är den först när den svarar lätt på hjälperna i alla gångarter. Grundriden först när den bär sig själv i alla gångarter och även flyttar sidförande.) för en definition, liksom. :)
Resan till Ranch horse classic är bokad! Western Weekend, here I come! :) har dessutom fått tag i hotell inte alltför många km från Chappen. :)
Ekonomin har börjat löpa, tack vare ekonomiskt tänkande och smarta lösningar. Samt byte av matbutik...
Min kropp funkar! :) hälsan är ok och vikten är till och med lite lägre än i höstas. ;) och jag har börjat tillåta mig själv att göra ingenting ibland, har insett att även min kropp behöver vila. Tänk att det tog mig 30 år att förstå att världen snurrar även när jag vilar. Klokaste saken jag har insett hittills tror jag.
Sen finns det förståss bestående problem jag inte kan göra något åt... Men då är de ju faktiskt inte värda att grubbla över heller!! ;)
Idag har jag ridit Willies igen. :) Linda kom och ledde honom, men denna gång gick hon på tre meters håll istället för precis bredvid. :) och både jag och Willies var sååå mycket tryggare idag. Willies skrittade på avslappnat och lade till och med av en lugn frustning en gång. ;) han är fortfarande oförstående och irriterad över hjälperna från ryggen, men idag började han fundera: "vänta lite, betyder det där nåt?" :) han gick att styra, sätta igång, stanna och backa utan större bekymmer. :) styrandet är dock svårast, men jag har insett att han vänder lättare för enbart skänkel och neckreining än om man lägger till ledande tygel. Han är speciell, lille Willies. <3 :)
torsdag 21 februari 2013
söndag 17 februari 2013
Veckan som gått
Veckans inköp: 8 rundbalar hösilage, 1 rundbal halm, 1 ulltäcke och nya ridskor. Inte är det billigt att ha hästar inte. ;) silaget har otroligt bra värden. 84 % torrsubstans, 10 MJ och 80 (!) i protein! Därav halmen.. (Sysselsättningsterapi) ;)
Igår red jag Willies. Fast det såg inte ut att bli så först... Min kompis Linda var med för första gången. Snö kanade på ridhustaket och hästar passerade i hagen bakom ridhuset. Willies var väldigt spänd och sprättade ivägvarje gång ett snösjok kanade iväg på taket och frustade uppspelt då och då. Longera var ingen höjdare då han inte ville springa utan bara vara nära matte. Och våra vanliga lekar kan han leka i sömnen och är därför fulltkapabel att göra en sak och fokusera på en annan... Att hoppa upp på honom i det läget hade blivit för mycket för honom.
Så jag byggde upp en agilitybana istället med slalom, ett litet hinder på 50 cm, koner att göra halt vid, travbommar och en bom för sidepass. Sen lekte vi oss igenom banan tillsammans några gånger. Det är en härlig känsla att ha en häst som följer en över bommar, genom slalom och över hinder och som går att byta tempo på, stanna och backa osv, helt utan grimskaft eller liknande. :) det var otroligt kul övning både för Willies och för mig. Märkligt nog var slalom det som var svårast för honom. :) men alla "stationer" passerades som om han aldrig hade gjort annat! <3 hjärnjompan fick honom dessutom att slappna av, så en stund senare satt jag på hans rygg medan Linda ledde runt honom i ridhuset, trots snökanandet på taket. Så det var nog en väldigt lyckad träning skulle jag säga. :) red bara runt ca 5 min. Och tränade halter och styrning. Tar nog ett tag innan han börjar lyssna på hjälperna så han kan börja klura ut vad de betyder. Just nu tycker han bara det är konstigt och vääääldigt irriterande och onödigt. :P
Ja, och Nobbe, han fick komma ut och springa av sig senast idag. Go och glad som vanligt. :)
Igår red jag Willies. Fast det såg inte ut att bli så först... Min kompis Linda var med för första gången. Snö kanade på ridhustaket och hästar passerade i hagen bakom ridhuset. Willies var väldigt spänd och sprättade ivägvarje gång ett snösjok kanade iväg på taket och frustade uppspelt då och då. Longera var ingen höjdare då han inte ville springa utan bara vara nära matte. Och våra vanliga lekar kan han leka i sömnen och är därför fulltkapabel att göra en sak och fokusera på en annan... Att hoppa upp på honom i det läget hade blivit för mycket för honom.
Så jag byggde upp en agilitybana istället med slalom, ett litet hinder på 50 cm, koner att göra halt vid, travbommar och en bom för sidepass. Sen lekte vi oss igenom banan tillsammans några gånger. Det är en härlig känsla att ha en häst som följer en över bommar, genom slalom och över hinder och som går att byta tempo på, stanna och backa osv, helt utan grimskaft eller liknande. :) det var otroligt kul övning både för Willies och för mig. Märkligt nog var slalom det som var svårast för honom. :) men alla "stationer" passerades som om han aldrig hade gjort annat! <3 hjärnjompan fick honom dessutom att slappna av, så en stund senare satt jag på hans rygg medan Linda ledde runt honom i ridhuset, trots snökanandet på taket. Så det var nog en väldigt lyckad träning skulle jag säga. :) red bara runt ca 5 min. Och tränade halter och styrning. Tar nog ett tag innan han börjar lyssna på hjälperna så han kan börja klura ut vad de betyder. Just nu tycker han bara det är konstigt och vääääldigt irriterande och onödigt. :P
Ja, och Nobbe, han fick komma ut och springa av sig senast idag. Go och glad som vanligt. :)
lördag 9 februari 2013
RHC 2013. :)
Har just bokat hotellrum för tre nätter i närheten av Chappen under western weekend på High Chaparral! :) Ranch horse classic känns inte längre så avlägset. ;) ser verkligen fram emot att även detta år få uppleva detta enorma westernevenemang. Alla underbara hästar, stämningen, friheten! Få gå med boots och hatt dagarna i ända och frossa i prof. Choice produkter i försäljningstälten. Detta år har jag även lyckats släpa med mig min man (med mutning om saloonerna) ;) det ni! :)
Hästarna igångsatta
Har inte uppdaterat sedan Amiral skonades från döden. Vädret har varit varmare nu och med det har även lederna varit bättre. Det ser ut som han överlever något år till, min gamle gubbe. :) för vintern är alltid värst. Bra kommer han aldrig att bli, men så länge han vill får han stanna. <3
Har satt igång hästarna nu också! Äntligen! :) nobbe "underhållstränas" medan Willies går lite mera, måste få denna lilla buse inriden nu i vår! Skäms duktigt mycket över att han inte är inriden ännu... Men sen är han inte "som alla andra barn" heller... Och med rygghistorian och utlåtandet för 2 år sen om att han kanske aldrig skulle gå att sitta på, så får det ta den tid det tar!
Red honom senast i tisdags, Therese kom över, men nuförtiden leder mina medhjälpare honom medan jag rider istället för att själva sitta på ryggen. Att matte, Willies trygghet, försvinner från marken är en ännu större grej än att bära ryttare sådär allmänt. Då och då tittar han efter att matte sitter på. Gulle. <3 i tisdags longerade jag honom bara en liten stund innan och han har inte haft ryttare på ryggen sen december (och september innan dess... Hmmm...). Jag hoppade upp och Willies, som brukar stå stilla, började plötsligt dansa runt och jag kände att han bär som helst skulle kasta sig iväg... Och minns dessutom rodeon sist jag red,dvs. Första gången jag skulle trava med honom. Så det var bara att kasta sig av fort som attans och longera några varv till. Sedan hoppade jag upp igen, denna gång utan problem. Skrittade redan runt honom med ledare några minuter och tränade styrning, halt och back. Främst halter... Att lyssna på den som sitter på ryggen har han ingen lust med ännu, han tycker det bara är konstigt när rösten kommer bakifrån/uppifrån och dessutom i kombination med hjälper... Så det blir nog att träna med ledare ett tag till, vill att han behjälpligt lyder styrning och halter innan jag ger mig upp helt ensam... Therese ansåg också att det vore helkorkat att rida honom utan ledare ännu. Sedan hoppade jag ner, Therese ledde honom något varv och sen hoppade jag upp och gjorde samma sak igen. Allt gick bra, men vi är nog lika osäkra vid ridningen fortfarande båda två... Lustigt att det skulle bli en så stor utmaning med min egen häst när det inte har varit det med andras. :P men Willies är värd det! Han kommer att bli kanon att rida bara han vänjer sig så smidig som han är. :)
Har satt igång hästarna nu också! Äntligen! :) nobbe "underhållstränas" medan Willies går lite mera, måste få denna lilla buse inriden nu i vår! Skäms duktigt mycket över att han inte är inriden ännu... Men sen är han inte "som alla andra barn" heller... Och med rygghistorian och utlåtandet för 2 år sen om att han kanske aldrig skulle gå att sitta på, så får det ta den tid det tar!
Red honom senast i tisdags, Therese kom över, men nuförtiden leder mina medhjälpare honom medan jag rider istället för att själva sitta på ryggen. Att matte, Willies trygghet, försvinner från marken är en ännu större grej än att bära ryttare sådär allmänt. Då och då tittar han efter att matte sitter på. Gulle. <3 i tisdags longerade jag honom bara en liten stund innan och han har inte haft ryttare på ryggen sen december (och september innan dess... Hmmm...). Jag hoppade upp och Willies, som brukar stå stilla, började plötsligt dansa runt och jag kände att han bär som helst skulle kasta sig iväg... Och minns dessutom rodeon sist jag red,dvs. Första gången jag skulle trava med honom. Så det var bara att kasta sig av fort som attans och longera några varv till. Sedan hoppade jag upp igen, denna gång utan problem. Skrittade redan runt honom med ledare några minuter och tränade styrning, halt och back. Främst halter... Att lyssna på den som sitter på ryggen har han ingen lust med ännu, han tycker det bara är konstigt när rösten kommer bakifrån/uppifrån och dessutom i kombination med hjälper... Så det blir nog att träna med ledare ett tag till, vill att han behjälpligt lyder styrning och halter innan jag ger mig upp helt ensam... Therese ansåg också att det vore helkorkat att rida honom utan ledare ännu. Sedan hoppade jag ner, Therese ledde honom något varv och sen hoppade jag upp och gjorde samma sak igen. Allt gick bra, men vi är nog lika osäkra vid ridningen fortfarande båda två... Lustigt att det skulle bli en så stor utmaning med min egen häst när det inte har varit det med andras. :P men Willies är värd det! Han kommer att bli kanon att rida bara han vänjer sig så smidig som han är. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)