Ikväll när jag tog in hästarna såg jag att Willies hade en reva på baken, såg ut som en gren eller något hade rispat honom, så jag skulle titta hur djupt det var, om det behövde pustas upp osv. Så fort jag nuddade Willies rumpa klev han raskt undan till andra ändan av boxen. "Nej matte, rör inte, det gör ont!" Så jag gick efter och nuddade honom igen.... SMACK, så sparkade han rätt bakut så leran från hans hovar sprättade upp över hela mitt ansikte. "JAG SA RÖR INT, DET GÖR ONT!!!!! "
Vad faaen, tänkte jag, glad över att bara bli träffad av leran och inte av hovarna. LUGNA DIG, FÖR FAN! Hade han velat hade han nog i och för sig träffat... Nu verkade han nästan lite ångerfull och kom fram och kramades, som om han bad om ursäkt. Man ska inte tillskriva hästar mänskliga egenskaper, men när det gäller KÄNSLOR är jag övertygad om att hästar, precis som andra djur, OCH människor, kan känna både glädje, sorg, svartsjuka, osv. Samt olika psykiska former av obehag, inkl. Det vi kallar "ånger"... Förlåt alltså... Att hästar handlar efter instinkt innebär ju inte att de inte har olika sorters känslor. Sånt ser jag bevis på 100 ggr om dagen...
Jag fick alltså ta en titt på såret sen. Enligt Willies saknades halva bakändan på honom, bloden sprutade och benen innanför var nog krossade också. I själva verket var det en ytlig skråma från en gren. 2 cm var dock utan hud så jag tyckte det behövdes lite jodgel på just där för att desinficera det. Med lite bebispratande och övertygelse fick jag dutta dit en klick.... Håhhå...
Har många gånger funderat på vad jag gör om Willies någon gång får en större sårskada som behöver vårdas. Ringer veterinären och ger honom lugnande varje gång det ska plåstras om? Har aldrig någonsin förut träffat en häst som är så smärtkänslig som Willies, på gott och ont... Det finns ju ingen risk att man utsätter honom för smärta i alla fall, utan att veta om det. Många hästar går ju och "biter ihop" fast de har ont. inte Willies. Han skriker som en liten skitunge för minsta skråma. En enorm fördel med detta är ju att jag VET att hans rygg är bra nu. Annars skulle han inte ivrigt bära ryttare i dagens läge, utan skulle nog fortfarande bete sig som för två år sen, när hans rygg konstaterades vara inflammerad och korset snedvridet: skena rakt in i väggen när man satt sig upp, dumpa personen vid väggen, sparka bakut mot personen och sedan vilt bocka runt och låta som en morrande hund....
Willies är nog det närmaste en talande häst jag någonsin har kommit. Men han kunde väl lära sig viska också, istället för att skrika hela tiden...
onsdag 31 oktober 2012
Rodeo-Nobbe och lugna Willies :)
Trotsade stormen igår och gick upp till ridhuset med Nobbe för lite markträning.. Han var rätt pigg och hispig på vägen dit (vi snackar lätt regn och ca 20 m/s här) och sprättade till några gånger. Vi kom upp till ridhuset och jag skickade ut honom på longervolten i skritt, sedan i trav... Och WROOOOM så börnade han iväg i 190 knyck, bockande som värsta rodeohästen. Och inte ville han sluta heller! Sedan skenade han som en dåre i 5-10 minuter, det var bara att hålla i och hänga med det medan han kutade runt och välte hinderstöd etc. När han äntligen lugnade sig såg han ut att vara väldigt nöjd med sig själv och känslan av att ha galopperat fort fort och länge. Något som verkligen förvånar mig är att han varken var andfådd eller svettig efter sina bestyr, bara pigg och glad. Han kom glatt fram till mig och såg ut att säga "Nu matte, nu kan vi börja!" :)
Håhhå säger jag bara, vilken knashäst jag har. :P sen gjorde vi det vi kom dit för ett tag: tränade skänkelvikning och sidepass vid hand, ökade och minskade volt etc. Fast inte var han så lugn sen heller utan betedde sig lite som om han hade grav AD/HD eller nåt... Ja, det var väl gång 4 sen jag köpte honom för 1,5 år sen som träningen inte går sådär super, så ok då. ;) Kul att se att det finns krut i gubben så det räcker och blir över. Och att han uppenbarligen har extremt bra grundkondis! :)
Idag var jag istället upp till ridhuset med lille Willies och longerade honom där (promenad i lite trevligare väder denna gång ;) ). Willies skötte sig alldeles utmärkt hela tiden och jag kände verkligen att jag fick ett kvitto på att jag tydligen vet vad jag håller på med. ;) Trots sporadisk träning av denna unghäst har han gått från att vara ett ohanterbart, trotsigt monster till en snäll och skötsam kille som lyssnar och lyder minsta signal. :)) på vägen hem fick vi två ryttare på främmande hästar bakom oss, vilket alltid tidigare har fått honom att dansa runt som en dåre, slita och stegra sig. Denna gång blåste han upp sig, frustade långa frustningar, toppade öronen, slängde svansen över ryggen och dansade fram i långsam, vacker passage, men inget tvinnande, dragande eller stegrande över huvudtaget. Han var bara otroligt vacker, haha. Efter en stund skrittade han på som en lugn gammal stövare igen, med nosen i marken.
Det är dagar som denna som jag inser varför jag söker mig till svårare hästar: jäklar vad bra framstegen känns alltså! :)
Håhhå säger jag bara, vilken knashäst jag har. :P sen gjorde vi det vi kom dit för ett tag: tränade skänkelvikning och sidepass vid hand, ökade och minskade volt etc. Fast inte var han så lugn sen heller utan betedde sig lite som om han hade grav AD/HD eller nåt... Ja, det var väl gång 4 sen jag köpte honom för 1,5 år sen som träningen inte går sådär super, så ok då. ;) Kul att se att det finns krut i gubben så det räcker och blir över. Och att han uppenbarligen har extremt bra grundkondis! :)
Idag var jag istället upp till ridhuset med lille Willies och longerade honom där (promenad i lite trevligare väder denna gång ;) ). Willies skötte sig alldeles utmärkt hela tiden och jag kände verkligen att jag fick ett kvitto på att jag tydligen vet vad jag håller på med. ;) Trots sporadisk träning av denna unghäst har han gått från att vara ett ohanterbart, trotsigt monster till en snäll och skötsam kille som lyssnar och lyder minsta signal. :)) på vägen hem fick vi två ryttare på främmande hästar bakom oss, vilket alltid tidigare har fått honom att dansa runt som en dåre, slita och stegra sig. Denna gång blåste han upp sig, frustade långa frustningar, toppade öronen, slängde svansen över ryggen och dansade fram i långsam, vacker passage, men inget tvinnande, dragande eller stegrande över huvudtaget. Han var bara otroligt vacker, haha. Efter en stund skrittade han på som en lugn gammal stövare igen, med nosen i marken.
Det är dagar som denna som jag inser varför jag söker mig till svårare hästar: jäklar vad bra framstegen känns alltså! :)
"Lite tandvärk har ingen dött av".... Eller?
Det har varit klent uppdaterat här den sista tiden... Men det betyder ju inte att inte livet går vidare här :)
Har inte fått någon direkt diagnos på mitt tillstånd, men väl en tänkbar förklaring! :) eftersom alla neurologiska dödliga och handikappande sjukdomar nu har uteslutits har jag, efter lite "tigga och be", fått tillåtelse att börja jobba igen! :D ännu bättre är att jag slipper den dyra fysioterapin när jag jobbar, eftersom läkaren tyckte jobbet skulle vara väl tillräckligt för mig. Jobbar 61%, därför var det ok, 100% hade de inte gått med på innan jag är helt bra igen. Men KLART bättre har jag blivit! :)
Så vad har jag för fel då?
Jo, läkaren sa att jag antagligen har haft någon infektion i kroppen som satt sig på muskler och nerver och som kroppen själv håller på och tar hand om. Så vi diskuterade tänkbara orsaker en stund, tills det slog mig: den håliga visdomstanden jag drog ut i somras! Jag hade en visdomstand i överkäken med en stor "krater" i, som jag gått med ett tag, för den gjorde inte ont eller så... Och tandvård är DYRT... Men så fick jag enorm tandvärk i nedrekäken på samma sida en dag och var tvungen att åka dit. Tandläkaren röntgade både över- och underkäken och konstaterade att det var visdomstanden i överkäken som gav verken i underkäken (det går tydligen nerver däremellan). Han drog ut den och sa att det säkert tar någon vecka innan tandvärken i nederläken försvinner helt. Detta var i juli/augusti och jag hade alltså haft mina symtom ca 2 månader då, men inte så starka sådana.
Värken i underkäken försvann dock inte på någon vecka. Det tog över 2 månader innan jag en dag plötsligt insåg att jag börjar kunna tugga normalt på tanden som gjort ont igen. Och när jag tänker efter så var det ju ungefär i samma veva som benvärken och även muskelryckningarna började minska.
Så antagligen sitter förklaringen just där... I en bråkig, hålig visdomstand som skickat ut bakterier i nervsystemet. Tänderna är viktigare än man tror. Jag har ett ännu värre exempel på en man jag kände som hade tandvärk ett tag. Ett halvår senare begravdes han. Tanden hade gjort så det hade kapslats in en varböld i hjärnan, och trots många operationer, eller kanske just därför, lyckades inte kirurgerna i Åbo fixa detta. Det kanske inte är helt vanligt att man dör av tandvärk och kanske inte heller att man får symtom på allvarliga neurologiska sjukdomar som sitter i ett halvår, men som ni hör händer det.
Så vad vill jag säga med detta? Sköt om dina tänder. De kan ge mer problem än du kanske trott.
Har inte fått någon direkt diagnos på mitt tillstånd, men väl en tänkbar förklaring! :) eftersom alla neurologiska dödliga och handikappande sjukdomar nu har uteslutits har jag, efter lite "tigga och be", fått tillåtelse att börja jobba igen! :D ännu bättre är att jag slipper den dyra fysioterapin när jag jobbar, eftersom läkaren tyckte jobbet skulle vara väl tillräckligt för mig. Jobbar 61%, därför var det ok, 100% hade de inte gått med på innan jag är helt bra igen. Men KLART bättre har jag blivit! :)
Så vad har jag för fel då?
Jo, läkaren sa att jag antagligen har haft någon infektion i kroppen som satt sig på muskler och nerver och som kroppen själv håller på och tar hand om. Så vi diskuterade tänkbara orsaker en stund, tills det slog mig: den håliga visdomstanden jag drog ut i somras! Jag hade en visdomstand i överkäken med en stor "krater" i, som jag gått med ett tag, för den gjorde inte ont eller så... Och tandvård är DYRT... Men så fick jag enorm tandvärk i nedrekäken på samma sida en dag och var tvungen att åka dit. Tandläkaren röntgade både över- och underkäken och konstaterade att det var visdomstanden i överkäken som gav verken i underkäken (det går tydligen nerver däremellan). Han drog ut den och sa att det säkert tar någon vecka innan tandvärken i nederläken försvinner helt. Detta var i juli/augusti och jag hade alltså haft mina symtom ca 2 månader då, men inte så starka sådana.
Värken i underkäken försvann dock inte på någon vecka. Det tog över 2 månader innan jag en dag plötsligt insåg att jag börjar kunna tugga normalt på tanden som gjort ont igen. Och när jag tänker efter så var det ju ungefär i samma veva som benvärken och även muskelryckningarna började minska.
Så antagligen sitter förklaringen just där... I en bråkig, hålig visdomstand som skickat ut bakterier i nervsystemet. Tänderna är viktigare än man tror. Jag har ett ännu värre exempel på en man jag kände som hade tandvärk ett tag. Ett halvår senare begravdes han. Tanden hade gjort så det hade kapslats in en varböld i hjärnan, och trots många operationer, eller kanske just därför, lyckades inte kirurgerna i Åbo fixa detta. Det kanske inte är helt vanligt att man dör av tandvärk och kanske inte heller att man får symtom på allvarliga neurologiska sjukdomar som sitter i ett halvår, men som ni hör händer det.
Så vad vill jag säga med detta? Sköt om dina tänder. De kan ge mer problem än du kanske trott.
torsdag 25 oktober 2012
Gårdagens hästträningar
Kände mig bättre i kroppen igår så jag lydde läkarens råd och var mer aktiv. Tänkte passa på och testa kroppen så jag var faktiskt ut med BÅDA hästar. Det blev dock ingen uppdatering av bloggen igår för på kvällen hade jag så ont så jag mådde illa. Hade gärna amputerat bort benen där och då... Men thank god sitter de kvar även idag. ;)
Willies
Tänkte rida Nobbe, men när jag ropade på honom i hagen hann Willies fram först och stack ivrigt nosen i grimman... Svårt att tro att det inte gick att sätta på honom den alls för ett par år sen... :) och när han nu var så arbetsvillig, så kom då! :)
Sadlade honom och gick (!) upp till ridhuset. Först släppte jag honom lös så han skulle få springa av sig, vilket gjorde honom till rodeohäst. Sen longerade jag honom och jobbade honom vid hand på volten. Byte av gångart, halter, flytta för tryck etc. Sen tränade vi sidepass vid hand med en vom på marken framför honom, vilket gick otroligt bra till höger men var betydligt svårare för honom till vänster. När han tyckte det blev för svårt blev han frustrerad och stegrade sig. Efter en stund fick han bocka av sin frustration på volten igen något varv, sen gick det bättre igen. Knasiga häst. <3 dags tt börja jobba lite nu. Ska sittas in färdigt i november... Har JAG tänkt i alla fall. :) men det var ett nyttigt och lärorikt träningsrillfälle idag där han fick jobba med både hjärnan och kroppen och där vi slutade när det gick som bäst, precis som det ska vara. :)
Nobbe
Fick ju alltså rida honom när jag kommit hem istället. Därför blev det att ta ut båda hästar idag. Kroppens reaktion var väntad... Kan ju säga att jag var duktigt nöjd med mig själv när jag var klar. Och med hästarna också! :)
Tränade även Nobbe i ridhuset (måste ju passa på när man nu hyr det). Tränade voltarbete, i skritt och trav, halter och ryggning, lite spin och en del sidepass. Kändes som vanligt kanon att rida denna häst. På 1,5 år tror jag vi har haft endast 3 ridturer som inte varit lyckade, och de har inte varit skit de heller egentligen, snarare medelmåttiga... Man blir lite bortskämd kan jag säga. Idag kände jag dessutom att vi börjar avancera tillsammans! :) han spinner snabbare och jag behöver använda mindre och mindre hjälper på honom. Snart rider jag honom på känsla! ;) Sidepassen behövs dock slipas på lite, speciellt för mig.. Är inte svårt rätt tekniskt, det är bara jag som försvårar allt när jag koncentrerar mig mer på var bommen under honom befinner sig än på mina hjälper. Vi ska träna mycket trail i vinter, vilket jag verkligen ser fram emot. :)
Nu ska jag se finalen sv Masterchef USA och sen sova. Natti natt.
Willies
Tänkte rida Nobbe, men när jag ropade på honom i hagen hann Willies fram först och stack ivrigt nosen i grimman... Svårt att tro att det inte gick att sätta på honom den alls för ett par år sen... :) och när han nu var så arbetsvillig, så kom då! :)
Sadlade honom och gick (!) upp till ridhuset. Först släppte jag honom lös så han skulle få springa av sig, vilket gjorde honom till rodeohäst. Sen longerade jag honom och jobbade honom vid hand på volten. Byte av gångart, halter, flytta för tryck etc. Sen tränade vi sidepass vid hand med en vom på marken framför honom, vilket gick otroligt bra till höger men var betydligt svårare för honom till vänster. När han tyckte det blev för svårt blev han frustrerad och stegrade sig. Efter en stund fick han bocka av sin frustration på volten igen något varv, sen gick det bättre igen. Knasiga häst. <3 dags tt börja jobba lite nu. Ska sittas in färdigt i november... Har JAG tänkt i alla fall. :) men det var ett nyttigt och lärorikt träningsrillfälle idag där han fick jobba med både hjärnan och kroppen och där vi slutade när det gick som bäst, precis som det ska vara. :)
Nobbe
Fick ju alltså rida honom när jag kommit hem istället. Därför blev det att ta ut båda hästar idag. Kroppens reaktion var väntad... Kan ju säga att jag var duktigt nöjd med mig själv när jag var klar. Och med hästarna också! :)
Tränade även Nobbe i ridhuset (måste ju passa på när man nu hyr det). Tränade voltarbete, i skritt och trav, halter och ryggning, lite spin och en del sidepass. Kändes som vanligt kanon att rida denna häst. På 1,5 år tror jag vi har haft endast 3 ridturer som inte varit lyckade, och de har inte varit skit de heller egentligen, snarare medelmåttiga... Man blir lite bortskämd kan jag säga. Idag kände jag dessutom att vi börjar avancera tillsammans! :) han spinner snabbare och jag behöver använda mindre och mindre hjälper på honom. Snart rider jag honom på känsla! ;) Sidepassen behövs dock slipas på lite, speciellt för mig.. Är inte svårt rätt tekniskt, det är bara jag som försvårar allt när jag koncentrerar mig mer på var bommen under honom befinner sig än på mina hjälper. Vi ska träna mycket trail i vinter, vilket jag verkligen ser fram emot. :)
Nu ska jag se finalen sv Masterchef USA och sen sova. Natti natt.
lördag 20 oktober 2012
Att vara vuxen
Kvällsunderhållning en lördagkväll för hästnördar: putsa grimmor och träns. :) nu doftar det läder i hela köket. :)
Kan inte fatta hur man kunde springa på krogen jämt på helgerna förut. Taxin är dyr, krogarna fulla med fulla idioter och så mår man som man förtjänar dagen efter, vare sig man har druckit eller inte. Antingen är man bakis eller så lider man av uttorkning och sömnbrist. Lägg till muskelvärk från allt dansande på det så kan man ju fråga sig varför man över huvudtaget går ut på krog.
Nå, omväxling förnöjer heter det ju... Även jag festar lite då och då... Om typ tre gånger per år räknas. ;) resten av tiden blir det inte en droppe... Vill inte ha vin till maten etc. heller, tycker det är godare med läsk om man vill lyxa till det. I tonåren var festa bland det roligaste som fanns... Tacka fan för att man blir vuxen till slut. :P
Minns när jag var liten, jag älskade att leka i sandlådan på den tiden... Och kommer ihåg när jag sa att jag ALDRIG skulle sluta med det, trodde jag omöjligt skulle sluta tycka om det... Och hur många gånger har jag gjort det de senaste 20 åren? Haha jadu.... Inte ens med barn kan jag säga! :) sen när man blev äldre var det, som för så otroligt många andra, musik, fester och killar som gällde.
Men hästarna - de har alltid funnits där. Och de är nog det enda som följt mig genom livet och som jag aldrig har och aldrig kommer att tröttna på. Därför sitter man här en lördagkväll, som vilken lördagkväll som helst, och putsar läder. Och även om jag var frisk hade jag varken lekt i sandlådan eller varit ute och festat.
Den största fördelen med att vara vuxen måste ju ändå vara möjligheten att välja vilket liv man vill leva. Och jag har helt klart valt mitt. Med min man, min dotter och tre alldeles underbara hästar. <3
Kan inte fatta hur man kunde springa på krogen jämt på helgerna förut. Taxin är dyr, krogarna fulla med fulla idioter och så mår man som man förtjänar dagen efter, vare sig man har druckit eller inte. Antingen är man bakis eller så lider man av uttorkning och sömnbrist. Lägg till muskelvärk från allt dansande på det så kan man ju fråga sig varför man över huvudtaget går ut på krog.
Nå, omväxling förnöjer heter det ju... Även jag festar lite då och då... Om typ tre gånger per år räknas. ;) resten av tiden blir det inte en droppe... Vill inte ha vin till maten etc. heller, tycker det är godare med läsk om man vill lyxa till det. I tonåren var festa bland det roligaste som fanns... Tacka fan för att man blir vuxen till slut. :P
Minns när jag var liten, jag älskade att leka i sandlådan på den tiden... Och kommer ihåg när jag sa att jag ALDRIG skulle sluta med det, trodde jag omöjligt skulle sluta tycka om det... Och hur många gånger har jag gjort det de senaste 20 åren? Haha jadu.... Inte ens med barn kan jag säga! :) sen när man blev äldre var det, som för så otroligt många andra, musik, fester och killar som gällde.
Men hästarna - de har alltid funnits där. Och de är nog det enda som följt mig genom livet och som jag aldrig har och aldrig kommer att tröttna på. Därför sitter man här en lördagkväll, som vilken lördagkväll som helst, och putsar läder. Och även om jag var frisk hade jag varken lekt i sandlådan eller varit ute och festat.
Den största fördelen med att vara vuxen måste ju ändå vara möjligheten att välja vilket liv man vill leva. Och jag har helt klart valt mitt. Med min man, min dotter och tre alldeles underbara hästar. <3
Onödig idioti
Idag har jag varit upp på hästryggen igen. :) har nog överansträngt kroppen lite för den känns inge vidare just nu, men Nobbe kändes kanon idag som vanligt. :)
Red upp till ridhuset och fick skrittsällskap av tre islänningar halva vägen dit. :) väl i ridhuset tränade vi snake trail, jogg och spin. Tyvärr var halva ridhuset avstängt för att hästarna i hagen utanför sk kunna gå in under tak där, men inga var inne just nu som tur var så jag kunde stänga dörren till hagen medan jag red. Tror inte Nobbes koncentration hade blivit den bästa om det hade dundrat in 10 lösa islänningar helt plötsligt. Men nu slapp vi alltså det. :)
Nobbe var pigg men skötte sig bra. Däremot är jag glad att jag gick med honom förbi ladugården på vägen hem. De höll på att mocka ur ladugården och En traktor med fullt lass körde upp bakom oss. Av någon anledning blev Nobbe halvt i panik och kutade iväg så långt tyglarna nådde. I det läget är man glad att man hade hackamore, annars hade det slitit rejält i munnen på honom. Och jag har ett snällt läderhackamore med korta skänklar så det var nog inte så hemskt för nosryggen heller som tur var. :) jag är otroligt mycket emot alla former av ryck och dragande i munnen på hästar. Ledande tygeltag är en sak. Ihopkrullade hästar en annan. Detta är en av de största anledningarna till varför jag sadlade om och blev westernryttare. När det går att samla en häst på lång tygel och små tygeltag, stanna med sitsen och styra med skänklar och neckreining - varför då sitta och dra hästen i munnen, liksom? För mig är det bara onödig idioti.
Red upp till ridhuset och fick skrittsällskap av tre islänningar halva vägen dit. :) väl i ridhuset tränade vi snake trail, jogg och spin. Tyvärr var halva ridhuset avstängt för att hästarna i hagen utanför sk kunna gå in under tak där, men inga var inne just nu som tur var så jag kunde stänga dörren till hagen medan jag red. Tror inte Nobbes koncentration hade blivit den bästa om det hade dundrat in 10 lösa islänningar helt plötsligt. Men nu slapp vi alltså det. :)
Nobbe var pigg men skötte sig bra. Däremot är jag glad att jag gick med honom förbi ladugården på vägen hem. De höll på att mocka ur ladugården och En traktor med fullt lass körde upp bakom oss. Av någon anledning blev Nobbe halvt i panik och kutade iväg så långt tyglarna nådde. I det läget är man glad att man hade hackamore, annars hade det slitit rejält i munnen på honom. Och jag har ett snällt läderhackamore med korta skänklar så det var nog inte så hemskt för nosryggen heller som tur var. :) jag är otroligt mycket emot alla former av ryck och dragande i munnen på hästar. Ledande tygeltag är en sak. Ihopkrullade hästar en annan. Detta är en av de största anledningarna till varför jag sadlade om och blev westernryttare. När det går att samla en häst på lång tygel och små tygeltag, stanna med sitsen och styra med skänklar och neckreining - varför då sitta och dra hästen i munnen, liksom? För mig är det bara onödig idioti.
fredag 19 oktober 2012
Hårda stolar och grönt gräs
Var på budgetseminarium idag. Skulle varit där mellan 8-15 men åkte därifrån redan kl 12. Redan vid halv 10 började jag få ytterst obekvämt på min hårda stol. Vilade huvudet i händerna för att nacken behövde avlastning och fick då fruktansvärt ont i axlarna istället. Och benen var som de alltid är när jag sitter hårt länge. Sista timmen var riktigt jobbig och jag satt och ålade mig som en mask på min stol. Sen åkte jag hem, lite skamsen över att jag är så trög när det gäller detta. Klart jag inte kan jobba om jag inte ens kan sitta stilla på en stol några timmar. Men har lite problem med att gå med på det...
Ang. Mina rara hästar så ska de få grön dagmat igen några dagar framöver, ska öppna upp förstoringen av vinterhagen i andra ändan Imorgon... Delar av det på några dagar så inte Nobbe blir "bakis" igen. Hans mage börjar för övrigt anta mer och mer normala proportioner. :) någon månad till så är han skitfin igen. :)
Ang. Mina rara hästar så ska de få grön dagmat igen några dagar framöver, ska öppna upp förstoringen av vinterhagen i andra ändan Imorgon... Delar av det på några dagar så inte Nobbe blir "bakis" igen. Hans mage börjar för övrigt anta mer och mer normala proportioner. :) någon månad till så är han skitfin igen. :)
torsdag 18 oktober 2012
Om att tävla i westernridning...
Som sagt är westernridningen inget som slagit igenom på Åland (ännu). Här är det islandshästar och travhästar som dominerar. Och så finns det självklart en drös ridskolehästar samt dressyr- och hopphästar, men väldigt få på högre nivå. Ja, och så jag då, med min westernridning... Och snart även min elev och hennes häst. ;)
Men mängden ryttare räcker inte riktigt för att ordna tänlingar inom western som ni kanske förstår. ;) har ju äntligen fått privilegiet att ha en westernsektion i Midgårds Islandshästklubb och därigenom fått möjligheten att ta hit tränare, ordna kurser osv. Så det går klart framåt! :) men närmaste tävlingarna finns i Sverige... Och där finns även självklart större träningsmöjligheter.
Och så har vi ju mina tävlingsnerver då, som är helt åt skogen. Därför skulle jag aldrig få för mig att lasta hästen och börja åka till Sverige och tävla. Men den dag westernridningen blivit så stor här att det kan anordnas tävlingar, kan jag personligen ta hit opartiska och duktiga domare för ändamålet.
Och då LOVAR jag att tävla med Nobbe! För på hemmaplan är inte konkurrensen lika snedvriden, det tar inte en hel dag i att resa och tillfället måste tas om det ges. PLUS att mina nerver nog skulle palla det, för vi skulle ha alla möjligheter att sopa banan inom de flesta grenar om det var på denna ö. Ja, utom i koklasser då. Där går min gräns! ;)
Men mängden ryttare räcker inte riktigt för att ordna tänlingar inom western som ni kanske förstår. ;) har ju äntligen fått privilegiet att ha en westernsektion i Midgårds Islandshästklubb och därigenom fått möjligheten att ta hit tränare, ordna kurser osv. Så det går klart framåt! :) men närmaste tävlingarna finns i Sverige... Och där finns även självklart större träningsmöjligheter.
Och så har vi ju mina tävlingsnerver då, som är helt åt skogen. Därför skulle jag aldrig få för mig att lasta hästen och börja åka till Sverige och tävla. Men den dag westernridningen blivit så stor här att det kan anordnas tävlingar, kan jag personligen ta hit opartiska och duktiga domare för ändamålet.
Och då LOVAR jag att tävla med Nobbe! För på hemmaplan är inte konkurrensen lika snedvriden, det tar inte en hel dag i att resa och tillfället måste tas om det ges. PLUS att mina nerver nog skulle palla det, för vi skulle ha alla möjligheter att sopa banan inom de flesta grenar om det var på denna ö. Ja, utom i koklasser då. Där går min gräns! ;)
Förlängd sjukskrivning och utebliven ridning
Förlängd sjukskrivning nu igen då, så nu är man sjukskriven månaden ut. Min läkare sa att jag inte får jobba förrän vardagen fungerar normalt. Och när jag sa att det känns dumt att va sjukskriven när jag är bättre vissa dagar fick jag svaret att jag skulle göra mer hemma de dagarna och försöka vara igång en hel dag istället för att fundera på att åka på jobb... Och det stämmer ju i och för sig, var bättre förra veckan och kände att jag nog kunde börja jobba igen. Sen kom denna vecka med Resan till Åbo samt styrelsemöte på måndagen och första hjälpkurs samt ett annat politikmöte på tisdagen och sen var symptomen tillbaka med full styrka... Skitkropp. :( Har inte varit så bra så jag kunnat rida denna vecka men hoppas jag känner mig bättre i helgen. Nobbe blir så förbaskat sprallig när han står för länge... Och med brallningar och bocksprång är det mer rodeo än sjukgymnastik. ;) får väl skritta bara då antar jag. ;) alltid nåt... Så hoppas alltså jag kommer mig upp på hästryggen igen i helgen!
Idag var det strålande solsken några timmar, i övrigt har det regnat konstant som vanligt... Skulle hållit en lektion idag men när det äntligen slutade regna fanns det inte tid längre... Hade väldigt gärna ridit själv i solskenet men kroppen sa nej och somnade ett par timmar på soffan istället. Är väl bara att låta den få som den vill då om den nu behöver det...
Upptäckte ikväll när jag tog in hästarna att Willies har tappat en baksko nu igen. Så nu är frågan om man ska slå på den eller sko bak rakt av när hovslagaren ändå kommer ut. Är dags att sko igen först i början av november om ca 3 veckor så får se lite, beror på när hovslagaren har passligt också... Såklart har det lossnat en bit av hoven på utsidan också. Just typiskt, han är ju inte direkt lätt att sko bak, killen... Hovslagaren har sagt att han för tillfället är den hon skor som är svårast att sko. ;) Men nåt ska man väl vinna i också!
Idag var det strålande solsken några timmar, i övrigt har det regnat konstant som vanligt... Skulle hållit en lektion idag men när det äntligen slutade regna fanns det inte tid längre... Hade väldigt gärna ridit själv i solskenet men kroppen sa nej och somnade ett par timmar på soffan istället. Är väl bara att låta den få som den vill då om den nu behöver det...
Upptäckte ikväll när jag tog in hästarna att Willies har tappat en baksko nu igen. Så nu är frågan om man ska slå på den eller sko bak rakt av när hovslagaren ändå kommer ut. Är dags att sko igen först i början av november om ca 3 veckor så får se lite, beror på när hovslagaren har passligt också... Såklart har det lossnat en bit av hoven på utsidan också. Just typiskt, han är ju inte direkt lätt att sko bak, killen... Hovslagaren har sagt att han för tillfället är den hon skor som är svårast att sko. ;) Men nåt ska man väl vinna i också!
måndag 15 oktober 2012
Levande nåldyna som överlevde tre panikattacker
Japp, det är jag det! :) flög alltså till och från Åbo och gjorde ENMG-undersökning idag för att undersöka om jag har någon muskel- eller nervsjukdom. Och jag råkade ju lida av flygfobi, cellskräck OCH kontrollbehov... Kanoners liksom... Hade lovat mig själv att ALDRIG sätta mig på ett plan, för jag var övertygad om att om jag gör det, kommer det att va den där sällsynta gången något går fel... Dödsdags med andra ord... Men sen bokade ÅHS kallt mina flygbiljetter, taxi och hela köret... Bara att ta tjuren vid hornen och stirra döden i vitögat alltså... Och gå ombord...
...med darrande knän kom jag på något sätt ombord på planet. Det första jag gjorde var att börja störtgråta, hade ENORM dödsångest. Flygvärdinnan var jättegullig och satt bredvid mig under flygresan. Första panikattacken kom när vi lämnade marken, FY FAN vad onaturligt det var! Sen satt jag skräckslagen och höll krampaktigt i mig och tyckte det var allmänt fel att molnen befann sig under mig istället för ovanför mig... Sen var det dags för landning (tar bara en halvtimme att flyga till Åbo, så man gör typ inget annat än läskiga saker... Dvs. Lyfter och landar) och dags för nästa panikattack... Men piloterna var duktiga och gjorde en mjuk landning. :) kände för att skrika och jubla när vi var nere, kändes så jävla bra att jag överlevt! En som inte är flygrädd kan omöjligt förstå vad jag pratar om, men en med flygfobi/cellskräck/kontrollbehov som jag skulle behövt månaders KBT innan... Men nu fanns det ju inte tid för det. Sen fick jag gå in till cockpiten och träffa de duktiga piloterna som fick varsin stor kram och var glada över att få besök. :)
Undersökningen var rätt obehaglig. Först fäste de elektroder på kroppen och gav mig en drös kraftiga elstötar i musklerna. Sen stack de in ett tiotal strömförande nålar i musklerna. Kände mig som ett bilbatteri på laddning alternativt en mänsklig nåldyna... Och så var det bara att åka till flygplatsen igen för att möta min största fasa än en gång...
Hemresan gick dock betydligt bättre än ditresan! Inga tårar heller! ;) insåg t o m tjusningen i när planet lyfte. Jäklar vilka krafter alltså! Uppe i luften var allt också ok... Men när vi skulle landa flög vi runt flygfältet och landade från andra hållet pga vinden... Så vi måste svänga i molnen och det blev rätt turbulent. Flyget krängde rejält, det började snurra i skallen och jag blev illamående av åksjuka, som gick över rätt fort då jag fick en ny panikattack... Lite vingligare landning denna gång, men än en gång kände jag för att jubla högljutt! ALIVE and HOME!! <3 flygvärdinnan som sett vad jag kämpade med tyckte jag förtjänade ett diplom! :) det tycker jag med, haha! hon var verkligen guld värd, den tjejen! <3
Sen hann jag bara vara hemma ett par timmar och sen var det dags att åka på budgetmöte med kommunstyrelsen, måste åka efter 3,5 timme så inte min dotter blev ensam när min man åkte på jobb. Fast det var kanske lika bra. Både hjärnan och kroppen har nog fått tillräckligt för idag. Hjärnan har tryckt in budgetförhandlingar, panikångest, stress, oro, trauma och viss näringsbrist och blodsockerfall när jag inte har haft ro att äta på typ hela dan... Och kroppen har fått elchockar och agerat nåldyna.
Hästarna står i stallet och tuggar hö. De var glada över att få komma in från regnet ikväll, få mat och torka upp. Och jag är sååå glad att se dem! <3
...med darrande knän kom jag på något sätt ombord på planet. Det första jag gjorde var att börja störtgråta, hade ENORM dödsångest. Flygvärdinnan var jättegullig och satt bredvid mig under flygresan. Första panikattacken kom när vi lämnade marken, FY FAN vad onaturligt det var! Sen satt jag skräckslagen och höll krampaktigt i mig och tyckte det var allmänt fel att molnen befann sig under mig istället för ovanför mig... Sen var det dags för landning (tar bara en halvtimme att flyga till Åbo, så man gör typ inget annat än läskiga saker... Dvs. Lyfter och landar) och dags för nästa panikattack... Men piloterna var duktiga och gjorde en mjuk landning. :) kände för att skrika och jubla när vi var nere, kändes så jävla bra att jag överlevt! En som inte är flygrädd kan omöjligt förstå vad jag pratar om, men en med flygfobi/cellskräck/kontrollbehov som jag skulle behövt månaders KBT innan... Men nu fanns det ju inte tid för det. Sen fick jag gå in till cockpiten och träffa de duktiga piloterna som fick varsin stor kram och var glada över att få besök. :)
Undersökningen var rätt obehaglig. Först fäste de elektroder på kroppen och gav mig en drös kraftiga elstötar i musklerna. Sen stack de in ett tiotal strömförande nålar i musklerna. Kände mig som ett bilbatteri på laddning alternativt en mänsklig nåldyna... Och så var det bara att åka till flygplatsen igen för att möta min största fasa än en gång...
Hemresan gick dock betydligt bättre än ditresan! Inga tårar heller! ;) insåg t o m tjusningen i när planet lyfte. Jäklar vilka krafter alltså! Uppe i luften var allt också ok... Men när vi skulle landa flög vi runt flygfältet och landade från andra hållet pga vinden... Så vi måste svänga i molnen och det blev rätt turbulent. Flyget krängde rejält, det började snurra i skallen och jag blev illamående av åksjuka, som gick över rätt fort då jag fick en ny panikattack... Lite vingligare landning denna gång, men än en gång kände jag för att jubla högljutt! ALIVE and HOME!! <3 flygvärdinnan som sett vad jag kämpade med tyckte jag förtjänade ett diplom! :) det tycker jag med, haha! hon var verkligen guld värd, den tjejen! <3
Sen hann jag bara vara hemma ett par timmar och sen var det dags att åka på budgetmöte med kommunstyrelsen, måste åka efter 3,5 timme så inte min dotter blev ensam när min man åkte på jobb. Fast det var kanske lika bra. Både hjärnan och kroppen har nog fått tillräckligt för idag. Hjärnan har tryckt in budgetförhandlingar, panikångest, stress, oro, trauma och viss näringsbrist och blodsockerfall när jag inte har haft ro att äta på typ hela dan... Och kroppen har fått elchockar och agerat nåldyna.
Hästarna står i stallet och tuggar hö. De var glada över att få komma in från regnet ikväll, få mat och torka upp. Och jag är sååå glad att se dem! <3
söndag 14 oktober 2012
Rodeo!
Nu har jag äntligen vågat hyra ridhuset igen. :) hyr det en månad åt gången och har då fri tillgång utom under vissa kvällar då det är lektioner samt då ridhuset är bokat för kurser t ex. Men det är MYCKET ledigt, speciellt på dagarna, och det är oftast då jag rider. :)
Idag tänkte jag alltså utöva min sjukgymnastik i ridhuset. Det började väldigt bra. Nobbe lydde superbra på vikt, skänklar och neckreining och gick slalom mellan koner både framåt och bakåt med helomvändning i ändorna utan att behöva använda bettet. Sen tränade vi lite jogg och slutor i lugn takt och så tänkte jag att han skulle få galoppera några steg. PANG så drog han iväg i vilda bocksprång, kastade sig åt sidorna och stod till slut och studsade nästan på stället i sina vilda språng. Vad fan hände där, liksom??? :) vi ryggade ett x antal meter och gjorde sen om samma sak igen, men UTAN rodeon denna gång. ;) resten av tiden i ridhuset kändes han MYCKET pigg och busig, fick verkligen hålla koll på honom för att inte rodeon skulle upprepas... Men slutet gott, allting gott. :) kan inte klandra honom som fått så lite motion på siståne. Han bevisade i alla fall att han INTE var sjuk, varken igår eller idag. ;)
Var rätt nära att åka i backen från honom för första gången idag. Men mig blir man inte av med så lätt. ;) hade ju varit snyggt med förlängd sjukskrivning pga min ordinerade sjukgymnastik. :) haha.
Idag tänkte jag alltså utöva min sjukgymnastik i ridhuset. Det började väldigt bra. Nobbe lydde superbra på vikt, skänklar och neckreining och gick slalom mellan koner både framåt och bakåt med helomvändning i ändorna utan att behöva använda bettet. Sen tränade vi lite jogg och slutor i lugn takt och så tänkte jag att han skulle få galoppera några steg. PANG så drog han iväg i vilda bocksprång, kastade sig åt sidorna och stod till slut och studsade nästan på stället i sina vilda språng. Vad fan hände där, liksom??? :) vi ryggade ett x antal meter och gjorde sen om samma sak igen, men UTAN rodeon denna gång. ;) resten av tiden i ridhuset kändes han MYCKET pigg och busig, fick verkligen hålla koll på honom för att inte rodeon skulle upprepas... Men slutet gott, allting gott. :) kan inte klandra honom som fått så lite motion på siståne. Han bevisade i alla fall att han INTE var sjuk, varken igår eller idag. ;)
Var rätt nära att åka i backen från honom för första gången idag. Men mig blir man inte av med så lätt. ;) hade ju varit snyggt med förlängd sjukskrivning pga min ordinerade sjukgymnastik. :) haha.
lördag 13 oktober 2012
Nobbe skrämde mig ikväll :S
Tog in hästarna som vanligt vid 9-tiden, Nobbe skrittade lugnt in fast han springer i vanliga fall... Åt upp fodret i krubban, tog en tugga hö och ställe sig sedan och dåsade i ett hörn med ögonen halvslutna. Han andades tungt och såg allmänt hängig ut...
Blev ruggigt orolig kan jag säga! Vet typ inget om när hästar blir sjuka annat än sånt jag har läst om det eftersom jag under de snart 12 år jag har varit hästägare aldrig har haft en sjuk häst (bortsett från Willies rygg, Amirals artros och två hältor på Amiral. Ja, och en erlichias på Amiral med som dock gick över av sig självt). Oavsett så har jag INTE mycket erfarenhet av sånt.....
Mätte febern på honom, 37,7 så inga problem där. Inga varma hovar och inte var det tyst i magen heller... Satte på honom ett ulltäcke och stannade kvar i stallet en timme och gosade och observerade...
Efter en stund hade jag inte en utan tre hästar i famnen. Tydligen var det mycket intressantare att gosa med matte än att äta hö ikväll. :) Antagligen har de tuggat i sig mängder av växtlighet i den förstorade hagen idag och blivit, otroligt nog, mätta.... Även ponnyn Nobbe... <3 näringsfattigt eller inte, gräs ger mig alltid en viss mängd ångest när det gäller ponnyer och kallblod. Det är väl därför de brukar hålla sig så friska också, för att jag är försiktig med sånt där, foderomställningar, inbetning osv. Hoppas man sover inatt nu då och inte ligger och oroar sig i alla fall....
Men mina hästar ligger mig SÅ varmt om hjärtat. Vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände någon av dem något och vet inte hur jag ska hantera den dagen någon av dem galopperar iväg till de evigt gröna ängarna.
Tänk att en fyrbent varelse så olik en själv i naturen kan bli så viktig för en! <3 och att ett flyktdjur kan bli så god vän med ett rovdjur och till och med låta oss stänga in dem i trånga utrymmen och åka på dess rygg... Ofattbart egentligen... Men så otroligt underbart!
Blev ruggigt orolig kan jag säga! Vet typ inget om när hästar blir sjuka annat än sånt jag har läst om det eftersom jag under de snart 12 år jag har varit hästägare aldrig har haft en sjuk häst (bortsett från Willies rygg, Amirals artros och två hältor på Amiral. Ja, och en erlichias på Amiral med som dock gick över av sig självt). Oavsett så har jag INTE mycket erfarenhet av sånt.....
Mätte febern på honom, 37,7 så inga problem där. Inga varma hovar och inte var det tyst i magen heller... Satte på honom ett ulltäcke och stannade kvar i stallet en timme och gosade och observerade...
Efter en stund hade jag inte en utan tre hästar i famnen. Tydligen var det mycket intressantare att gosa med matte än att äta hö ikväll. :) Antagligen har de tuggat i sig mängder av växtlighet i den förstorade hagen idag och blivit, otroligt nog, mätta.... Även ponnyn Nobbe... <3 näringsfattigt eller inte, gräs ger mig alltid en viss mängd ångest när det gäller ponnyer och kallblod. Det är väl därför de brukar hålla sig så friska också, för att jag är försiktig med sånt där, foderomställningar, inbetning osv. Hoppas man sover inatt nu då och inte ligger och oroar sig i alla fall....
Men mina hästar ligger mig SÅ varmt om hjärtat. Vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände någon av dem något och vet inte hur jag ska hantera den dagen någon av dem galopperar iväg till de evigt gröna ängarna.
Tänk att en fyrbent varelse så olik en själv i naturen kan bli så viktig för en! <3 och att ett flyktdjur kan bli så god vän med ett rovdjur och till och med låta oss stänga in dem i trånga utrymmen och åka på dess rygg... Ofattbart egentligen... Men så otroligt underbart!
Lyckliga hästar! :)
Idag är mina hästar suuuuuperlyckliga! För min snälla granne kom över idag och frågade om jag ville ha dem att gå på en del av hans mark i vinter. :) han ska gräva upp den marken med grävskopa i vår och tyckte det skulle vara bra om hästarna tuggade bort gräset, öppnade upp och inte gjorde det nåt om det blev nertrampat heller. :)
Så vinterhagen kommer att vara ENORM i vinter! Den är otroligt lång för den går längs med min tomt på flera sidor. Startar de i full fart i ena ändan tar det lääänge innan de är i den andra. :)
Nu går de och tuggar tistlar och gammalt gräs som om de hade haft betalt för det! :) är glad att näringen nästan är borta ur gräset nu så det inte blir för stor omställning i magen och Nobbe sväller ut igen. Men det är kanonbra pyssel för dem på dagarna och torr, fast mark under hovarna. :)
Så vinterhagen kommer att vara ENORM i vinter! Den är otroligt lång för den går längs med min tomt på flera sidor. Startar de i full fart i ena ändan tar det lääänge innan de är i den andra. :)
Nu går de och tuggar tistlar och gammalt gräs som om de hade haft betalt för det! :) är glad att näringen nästan är borta ur gräset nu så det inte blir för stor omställning i magen och Nobbe sväller ut igen. Men det är kanonbra pyssel för dem på dagarna och torr, fast mark under hovarna. :)
På föreläsning om hovar och skoning
Igår kväll var jag på en föreläsning om hovar och skoning. Det var en mycket intressant föreläsning och man lärde sig otroligt mycket, även om det blev aningens för mycket på en gång och det mesta råddade ihop sig i skallen om hovklyftor och -sprickor, lameller, laminitis, röta och gud vet vad. Hovar har aldrig varit min starkaste sida och därför fick jag sjukt mycket med mig från föreläsningen! :)
Däremot var inte jag och hovslagaren i fråga riktigt samspelta i frågan personkemi.... Fick veta att hästar med Artros bara var att avliva direkt, inget snack om saken. Och Quarterhästar var urkasst byggda, hade alldeles för små hovar som inte höll för deras vikt, och slidingskor skulle han då aldrig slå på en häst och inte skulle han sko en häst som inte var snäll att sko heller. Jag log i mitt stilla sinne när jag tänkte hur han skulle reagera om han kom till mig. Först skulle han få verka Amiral med sin artros, sen skulle Nobbe introduceras med slideskor och så quartern Willies på det som är halvt omöjlig att sko! Haha! Är så jäkla glad att jag har duktiga Malin som skor åt mig. Är verkligen supernöjd med henne! :)
Hovslagaren som höll föreläsningen är uppenbarligen bra på det han gör och föreläsningen var som sagt väldigt givande. Men mina hästar kommer han att få slippa både sko och verka, det lovar jag. ;)
Däremot var inte jag och hovslagaren i fråga riktigt samspelta i frågan personkemi.... Fick veta att hästar med Artros bara var att avliva direkt, inget snack om saken. Och Quarterhästar var urkasst byggda, hade alldeles för små hovar som inte höll för deras vikt, och slidingskor skulle han då aldrig slå på en häst och inte skulle han sko en häst som inte var snäll att sko heller. Jag log i mitt stilla sinne när jag tänkte hur han skulle reagera om han kom till mig. Först skulle han få verka Amiral med sin artros, sen skulle Nobbe introduceras med slideskor och så quartern Willies på det som är halvt omöjlig att sko! Haha! Är så jäkla glad att jag har duktiga Malin som skor åt mig. Är verkligen supernöjd med henne! :)
Hovslagaren som höll föreläsningen är uppenbarligen bra på det han gör och föreläsningen var som sagt väldigt givande. Men mina hästar kommer han att få slippa både sko och verka, det lovar jag. ;)
fredag 12 oktober 2012
Man ska inte ropa hej....
...förrän man kan promenera i solskenet. :(
Tycker det börjar bli dags att testa vad denna kropp håller för, då jag har varit betydligt bättre denna vecka. Så idag tog jag en halvtimmes promenad med Willies. Inget ansträngande, bara en lugn och skön promenad längs grusvägen. Willies har stått i 5 veckor nu och gissa om han var glad över att få komma ut och ensam få mattes uppmärksamhet. Mer arbetsvillig häst får man leta efter! :)
Tyvärr känns det INGE vidare i mina ben nu efteråt. :( en halvtimmes ridning går tydligen bra men inte en halvtimmes promenad. :( är självklart superglad över att jag kan rida Nobbe igen, men för att kunna börja grundrida Willies behöver jag kunna gå till och från ridhuset, eftersom han inte förstår hjälperna ännu. Och att gå dit och hem tar totalt en halvtimme... Och det går ju uppenbarligen inte. :(
Sen skulle jag VERKLIGEN vilja börja jobba igen också!!! Dels för att jag faktiskt saknar mitt jobb jättemycket och dels för att man INTE har mycket att leva på när man är sjukskriven en längre tid, åtminståne inte när man redan från början jobbar bara 60%. Nu får jag bara 2/3 av lönen och 40% av heltidslön är ju inte så mycket direkt... Speciellt inte när jag heller inte får mina kvälls- och helgtillägg som brukar va några hundra € varje månad. Så nu vill jag bli bra, Gud. Tack så mycket.
Tycker det börjar bli dags att testa vad denna kropp håller för, då jag har varit betydligt bättre denna vecka. Så idag tog jag en halvtimmes promenad med Willies. Inget ansträngande, bara en lugn och skön promenad längs grusvägen. Willies har stått i 5 veckor nu och gissa om han var glad över att få komma ut och ensam få mattes uppmärksamhet. Mer arbetsvillig häst får man leta efter! :)
Tyvärr känns det INGE vidare i mina ben nu efteråt. :( en halvtimmes ridning går tydligen bra men inte en halvtimmes promenad. :( är självklart superglad över att jag kan rida Nobbe igen, men för att kunna börja grundrida Willies behöver jag kunna gå till och från ridhuset, eftersom han inte förstår hjälperna ännu. Och att gå dit och hem tar totalt en halvtimme... Och det går ju uppenbarligen inte. :(
Sen skulle jag VERKLIGEN vilja börja jobba igen också!!! Dels för att jag faktiskt saknar mitt jobb jättemycket och dels för att man INTE har mycket att leva på när man är sjukskriven en längre tid, åtminståne inte när man redan från början jobbar bara 60%. Nu får jag bara 2/3 av lönen och 40% av heltidslön är ju inte så mycket direkt... Speciellt inte när jag heller inte får mina kvälls- och helgtillägg som brukar va några hundra € varje månad. Så nu vill jag bli bra, Gud. Tack så mycket.
torsdag 11 oktober 2012
Städat och ridit = lever idag. :)
Idag har jag gjort mer än jag gjort på en hel vecka tidigare känns det som. På f-m städade jag mitt lilla hus. När det är städdags är man glad över att huset är ynka 58 kvadrat. ;) Speciellt när inte kroppen är i skick. Nå, bra gick det i alla fall och på e-m red jag ut med Nobbe en halvtimme. Tränade tempoväxlingar, sidvärtsrörelser och lite jogg. Fint med en häst som är lyhörd och känslig för hjälperna. :) tror jag skulle kunna bli av med diverse kroppsdelar och ändå kunna rida denna häst. <3
Hela dagen har jag funderat på hur mycket kroppen ska orka... Känner att jag vill göra så mycket som möjligt när jag äntligen har en bättre dag, så jag hinner få undan saker som behöver göras. Sen ångrar jag mig på kvällen när musklerna värker och rycker så man tror man ska kicka till nån av bara farten. Men trots att jag varit så aktiv idag (förr hade detta räknats till mina mindre aktiva dagar) känns kroppen rätt ok! <3 till och med att musklerna rycker lite mindre idag. Man vänjer sig med allt heter det ju. Även vid muskel- och benvärk, muskelryckningar, krypningar och huvudvärk.
21 oktober går min sjukskrivning ut. Längre än så stannar jag inte hemma. Så är det bara. Så nu får de snabba på lite med diagnos och behandling.
Detta liv ska inte vara pausat länge till.
Hela dagen har jag funderat på hur mycket kroppen ska orka... Känner att jag vill göra så mycket som möjligt när jag äntligen har en bättre dag, så jag hinner få undan saker som behöver göras. Sen ångrar jag mig på kvällen när musklerna värker och rycker så man tror man ska kicka till nån av bara farten. Men trots att jag varit så aktiv idag (förr hade detta räknats till mina mindre aktiva dagar) känns kroppen rätt ok! <3 till och med att musklerna rycker lite mindre idag. Man vänjer sig med allt heter det ju. Även vid muskel- och benvärk, muskelryckningar, krypningar och huvudvärk.
21 oktober går min sjukskrivning ut. Längre än så stannar jag inte hemma. Så är det bara. Så nu får de snabba på lite med diagnos och behandling.
Detta liv ska inte vara pausat länge till.
onsdag 10 oktober 2012
Min egen "muminmugg"
Har just beställt nästa års väggkalender, självklart med bilder på mina rara hästar. :) beställde även en mugg med en bild där jag rider iväg med Nobbe och med John Waynes text "No hour of life is waisted that is spent in the saddle" på. Kan ta kort på den sen när jag hämtat den från stan. :) i mina ögon är den muggen redan värd mer än alla muminmuggar i världen, haha. :)
Kan inte begripa mig på den där muminmuggshysterin... Barnmuggar med feta mumintroll på som aktioneras ut för flera hundra, vissa enstaka exemplar för flera tusen!! Skulle man kanske gråta lite om man tappade den i golvet? "Jaha, där rök två månaders inkomster. Bara att ta fram sopborsten då"... Nej, då satsar jag hellre mina pengar i mina hästar. DE är en investering som heter duga! Vad de är värda i slutändan spelar ingen roll, då jag aldrig skulle sälja dem, men investeringen består av glädje, frisk luft, terapi, motion, styrketräning, kreativitet, vänskap, kärlek, skratt, upplevelser och tidsfördriv.
Säg den muminmugg som ger det. ;)
Kan inte begripa mig på den där muminmuggshysterin... Barnmuggar med feta mumintroll på som aktioneras ut för flera hundra, vissa enstaka exemplar för flera tusen!! Skulle man kanske gråta lite om man tappade den i golvet? "Jaha, där rök två månaders inkomster. Bara att ta fram sopborsten då"... Nej, då satsar jag hellre mina pengar i mina hästar. DE är en investering som heter duga! Vad de är värda i slutändan spelar ingen roll, då jag aldrig skulle sälja dem, men investeringen består av glädje, frisk luft, terapi, motion, styrketräning, kreativitet, vänskap, kärlek, skratt, upplevelser och tidsfördriv.
Säg den muminmugg som ger det. ;)
Sidepull på väg!
Har äntligen fått arslet ur vagnen (och tagit mig råd) till att betala Willies nya sidepull, så nu är det bara att vänta på lapp i lådan så jag får åka och hämta det från posten! :) kändes dumt att göra det tidigare då min framtid kändes så osäker. Men nu efter neurologbesöket känns det så mycket bättre och osäkerheten är borta. Känner att det inte är så långt borta nu, snart kommer det nog en diagnos och jag får behandling mot denna konstiga åkomma som drabbat mig. Börjar även vänja mig med mitt tillstånd och tycker att för första gången sen det kom, verkar det ha stannat upp och slutat bli sämre hela tiden! :) kanske jag står på en "platå" just nu, men det är skönt att inte känna "åh, nej" varje dag man vaknar, utan faktiskt har stunder man kan koppla bort eländet! :)
Idag har jag dock inte ridit fast det var frestande. Vill inte börja överbelasta kroppen och få bakslag nu bär jag äntligen får rida igen. <3 men det var dags att fylla på spån i stallet så jag fick nog min sjukgymnastik ändå känner jag. Får se hur det blir imorgon då. :) stackars Willies känner sig utanför och blir svartsjuk så fort Nobbe får komma ut och inte han. Får kramas lite extra med honom bara. :)
Idag har jag dock inte ridit fast det var frestande. Vill inte börja överbelasta kroppen och få bakslag nu bär jag äntligen får rida igen. <3 men det var dags att fylla på spån i stallet så jag fick nog min sjukgymnastik ändå känner jag. Får se hur det blir imorgon då. :) stackars Willies känner sig utanför och blir svartsjuk så fort Nobbe får komma ut och inte han. Får kramas lite extra med honom bara. :)
tisdag 9 oktober 2012
Med måttbandet i högsta hugg...
...äntrade jag stallet denna kväll.... Eller rättare sagt med viktbandet som även visar centimetrar. :)
Tog in hästarna, borstade, kramade... Ja, det där vanliga. Sen kom jag på att jag ska se om Nobbe gått ner något, tycker han börjar se liiiiite lite smalare ut nu... Och det hade han! :) går stadigt neråt och har nu "bara" 50 kg övervikt kvar.... Höhö. Men det går åt rätt håll trots att han aldrig behöver gå hungrig :) Willies och Amiral är däremot i topphull just nu. Känns bra då jag alltid varit bra på att överutfodra mina djur... Men fång- och kolikskräck har fått en att tänka till lite på vad som är bäst för dem i längden. Sen försökte jag mäta ut deras mankhöjder också, på ett ungefär. :)
Nobbe: ca 146 cm
Willies: ca 153 cm
Amiral: ca 157 cm
Dvs ungefär vad jag gissat på. Med undantag för att det är större höjdskillnad mellan Nobbe och Willies än jag trodde... Kan bero på att Nobbe är rundare och saknar manke. ;)
Totalt värdelöst vetande för er läsare, men nu är ju detta trots allt MIN dagbok ;) och då får ni stå ut med lite av varje. :)
Godnatt med er! Hoppas på en bra dag imorgon, både för mig och för er! :)
Tog in hästarna, borstade, kramade... Ja, det där vanliga. Sen kom jag på att jag ska se om Nobbe gått ner något, tycker han börjar se liiiiite lite smalare ut nu... Och det hade han! :) går stadigt neråt och har nu "bara" 50 kg övervikt kvar.... Höhö. Men det går åt rätt håll trots att han aldrig behöver gå hungrig :) Willies och Amiral är däremot i topphull just nu. Känns bra då jag alltid varit bra på att överutfodra mina djur... Men fång- och kolikskräck har fått en att tänka till lite på vad som är bäst för dem i längden. Sen försökte jag mäta ut deras mankhöjder också, på ett ungefär. :)
Nobbe: ca 146 cm
Willies: ca 153 cm
Amiral: ca 157 cm
Dvs ungefär vad jag gissat på. Med undantag för att det är större höjdskillnad mellan Nobbe och Willies än jag trodde... Kan bero på att Nobbe är rundare och saknar manke. ;)
Totalt värdelöst vetande för er läsare, men nu är ju detta trots allt MIN dagbok ;) och då får ni stå ut med lite av varje. :)
Godnatt med er! Hoppas på en bra dag imorgon, både för mig och för er! :)
Premiär för världens bästa sjukgymnastik
Var ju till neurologen igår och undersöktes. Testen visade på en onormalt snabb uttröttning i musklerna, främst i benen. Jag nämnde att jag har hästar, och innan jag ens hann fråga om det, ORDINERADE hon mig "häståkning" som vardagsmotion. :D LYCKA!!! Lugn ridning skulle snarare underhålla musklerna än belasta dem. Men hon rekommenderade att "åka häst" på snälla, lugna hästar, så inridning av unghäst med tillhörande promenader till och från ridhuset var tydligen overkill... Nå, Nobbe slipper i alla fall sin husarrest nu. Och jag också. :)
Igår var det dock inte tal om att sätta sig på en häst. Undersökningen hos neurologen kändes som värsta träningspasset så musklerna hade fått sitt för den dagen. Men idag kände jag mig bättre, och det var alltså dags för premiären av min ordinerade sjukgymnastik. :) lite spännande var det allt då hästen stått drygt en månad i hagen, PIGG häst var väntad.
Men Nobbe skötte sig alldeles förträffligt! :) lite som när Michelle rider på honom, lugnt och försiktigt. Kanske han kände att jag inte är helt i skick. Han är inte dum, Nobbe. <3 inte ett enda troll såg han i skogen och han skrek inte ens tillbaka då Willies ropade på honom, fast han brukar gå och skrika efter de andra halva vägen då vi inte varit ut på länge. Knäpptyst och med toppade öron skrittade han på och lydde minsta signal. Underbara häst!!! :)
Red en runda som tar 40 minuter, men den var tydligen för lång. En halvtimme gick jättebra men de sista 10 minuterna var rätt plågsamma för benen. Nu efteråt kryper och rycker det överallt i dem men det gör inget. Svävar liksom lite på moln just nu. När jag ÄNTLIGEN får sitta på hästryggen igen!! :)
Tänk, vad lite som behövs för att göra en hästtjej glad. En skritt-tur i skogen till exempel. ;)
Igår var det dock inte tal om att sätta sig på en häst. Undersökningen hos neurologen kändes som värsta träningspasset så musklerna hade fått sitt för den dagen. Men idag kände jag mig bättre, och det var alltså dags för premiären av min ordinerade sjukgymnastik. :) lite spännande var det allt då hästen stått drygt en månad i hagen, PIGG häst var väntad.
Men Nobbe skötte sig alldeles förträffligt! :) lite som när Michelle rider på honom, lugnt och försiktigt. Kanske han kände att jag inte är helt i skick. Han är inte dum, Nobbe. <3 inte ett enda troll såg han i skogen och han skrek inte ens tillbaka då Willies ropade på honom, fast han brukar gå och skrika efter de andra halva vägen då vi inte varit ut på länge. Knäpptyst och med toppade öron skrittade han på och lydde minsta signal. Underbara häst!!! :)
Red en runda som tar 40 minuter, men den var tydligen för lång. En halvtimme gick jättebra men de sista 10 minuterna var rätt plågsamma för benen. Nu efteråt kryper och rycker det överallt i dem men det gör inget. Svävar liksom lite på moln just nu. När jag ÄNTLIGEN får sitta på hästryggen igen!! :)
Tänk, vad lite som behövs för att göra en hästtjej glad. En skritt-tur i skogen till exempel. ;)
söndag 7 oktober 2012
Ridterapi
Igår höll jag en westernlektion igen. :) Min elev tränade indirect bend snake trail med sin häst vilket funkade bra åt ena hållet men gick inte alls åt det andra... Så jag tänkte "va fan" och hoppade upp på hästen för att testa om begränsningen satt hos häst eller ryttare.
Jag har alltså inte suttit på en häst på en månad. Är som bekant sjukskriven för muskel- och benvärk samt muskelryckningar i kroppen, något konstigt som läkarna håller på och reder ut just nu. Men tänkte som sagt "va fan", man måste ju få testa i alla fall. Ridning ordineras ju för allt mellan terapi och sjukgymnastik...
Att sitta på en häst igen var sååå välgörande för själen! Gud, vad jag saknar ridningen alltså! Och under tiden jag satt där insåg jag att det inte alls belastade kroppen utan att det snarare var ett ytterst angenämt sätt att förflytta sig på: Rida istället för att gå! Och inte hade jag mer ont på kvällen än jag brukar heller. Mådde bara helt otroligt bra psykiskt!!! Ska fråga neurologen imorgon om jag kan börja rida igen, vad hon tror. Sjukgymnastik och ridterapi eller bara dåligt för kroppen? Kändes inte dåligt igår i alla fall. :) idag har jag ju ont som fan igen men det kunde jag ju mycket väl ha haft ändå. Igår kväll kändes det som sagt rätt ok. :)
Och vad min elev beträffar visade det sig att begränsningen nog sitter i hästen i fråga. Hästen stretchades på stallgången efter lektionen och hade mycket sämre rörlighet i höger bog än i vänster. Inte så att hon skulle ha ont av det, hon gör utmärkt sidepass åt båda håll. men indirect bend snake trail, dvs. Kontraböjning där hästen ganska kraftigt korsar frambenen i vändningen, kräver en väldigt smidig och lösgjord kropp utan någon form av begränsningar. Låsningar, oliksidighet och kort muskulatur visar sig direkt. Det är just därför övningen är så bra: lär hästen att korsa frambenen korrekt, förbereder för en mängd olika rörelser inom westernridningen, tränar ryttaren i att hantera samverkan av hjälperna och ger en smidig, stark och lösgjord häst, alternativt visar var oliksidighet och stelhet sitter.
Jag bara älskar westernridningen alltså. Och fullkomligt älskar känslan av att sitta på en häst igen! :)
fredag 5 oktober 2012
Kognitiv beteendeterapi
Sitter och grubblar nu igen. Mitt i natten som vanligt. Har alltid värst på kvällarna. Ben och armar värker och det rycker jättemycket i mina muskler. Mockningen tar på betydligt mer än jag vill erkänna.... Men utan den, vad har jag kvar??? Känner mig redan som en värdelös skräphög så det är jätteviktigt för mig att jag kan göra det själv. Vill ju också försöka hålla igång kroppen lite, är van med att va igång från morgon till kväll.... Suger purjo att ha det såhär!!
Har funderat på om jag borde kontaka en psykolog för detta äter upp mig inifrån... Håller på och grubblar och oroar mig galen av detta. Hade en god gammal vän över igår, en kille jag har känt halva mitt liv, som alltid har funnits där när jag behöver honom. Stöttat mig, hållit mig på fötter och låtit mig bo på hans soffa under tonåren och trots att han har mängder av egna problem har han alltid funnits där! Vi ses inte så ofta men när vi väl gör det begriper man inte varför. Det bara blir så... Bor i varsin ända av Åland till att börja med... Men ändå.
I alla fall, igår svämmade det liksom över för mig och jag öste ur mig mängder av frustration och negativa tankar. Andra man pratar med brukar inte veta vad de ska säga, säger nåt i stil med "det är säkert inget farligt" vilket bara gör mig arg, för inte en jävel vet vad det är! Jag vet att de menar väl och inte vet hur de ska hantera det, jag hade heller inte vetat det i deras sits... Det blir lite som att man kastar ur sig allt, det man sagt går rätt igenom dem och flyger långt långt bort, för att sedan vända som en bumerang och åka rakt in i en igen med full fart. Man ältar och kommer ingenstans. Det enda man åstadkommer är att folk blir oroliga och tycker synd om en, och det är inte riktigt det jag vill uppnå.
Men när jag pratade med denna vän var det annorlunda. Jag kastade ur mig allt mot honom, men istället för att gå rätt igenom honom, tvärstannade det. Han höll det kvar där så jag fick titta på det, på avstånd men ändå så nära så jag fortfarande såg det, och sedan seglade det sakta tillbaka till mig. Kan inte beskriva det bättre. Tror det kallas KBT: Kognitiv beteendeterapi. Att förändra någons tankar.
Grubblar gör jag fortfarande, men han lyckades lugna ett av det största orosmomentet i min värld just nu: hästarnas träning. Han frågade mig: exakt VAD händer när du inte kan rida in Willies och träna Nobbe just nu??? Det var då jag insåg att det inte är jordens undergång att de står just nu. Nobbes kunskaper kvarstår ändå, och att Willies inte rids in än bidrar egentligen bara till att hans kropp håller längre... Han är visserligen 5 år redan, men är man sjuk så är man. Det finns ingen annan på Åland som kan rida in en westernhäst och skicka iväg honom gör jag INTE av en miljon anledningar. De är inte tävlingshästar heller, och i ärlighetens namn: hästar vill aktiveras, men VILL de verkligen ridas? Eller vill de hellre leka i hagen med sina kompisar och gosa med snälla matte på kvällarna?
En enda liten fråga lyfte en sååå stor sten från mina axlar och gjorde mitt nuvarande tillstånd så mycket lättare att bära. Det tackar jag innerligt för! Tusen, tusen tack!!!
Ska till neurologen på måndag. Få se vad hon har att säga... Sen är det bara en vecka kvar till min ENMG-undersökning: undersökningen som FÖRHOPPNINGSVIS kan ge klarhet i allt.
Sov gott alla vänner där ute! <3
Har funderat på om jag borde kontaka en psykolog för detta äter upp mig inifrån... Håller på och grubblar och oroar mig galen av detta. Hade en god gammal vän över igår, en kille jag har känt halva mitt liv, som alltid har funnits där när jag behöver honom. Stöttat mig, hållit mig på fötter och låtit mig bo på hans soffa under tonåren och trots att han har mängder av egna problem har han alltid funnits där! Vi ses inte så ofta men när vi väl gör det begriper man inte varför. Det bara blir så... Bor i varsin ända av Åland till att börja med... Men ändå.
I alla fall, igår svämmade det liksom över för mig och jag öste ur mig mängder av frustration och negativa tankar. Andra man pratar med brukar inte veta vad de ska säga, säger nåt i stil med "det är säkert inget farligt" vilket bara gör mig arg, för inte en jävel vet vad det är! Jag vet att de menar väl och inte vet hur de ska hantera det, jag hade heller inte vetat det i deras sits... Det blir lite som att man kastar ur sig allt, det man sagt går rätt igenom dem och flyger långt långt bort, för att sedan vända som en bumerang och åka rakt in i en igen med full fart. Man ältar och kommer ingenstans. Det enda man åstadkommer är att folk blir oroliga och tycker synd om en, och det är inte riktigt det jag vill uppnå.
Men när jag pratade med denna vän var det annorlunda. Jag kastade ur mig allt mot honom, men istället för att gå rätt igenom honom, tvärstannade det. Han höll det kvar där så jag fick titta på det, på avstånd men ändå så nära så jag fortfarande såg det, och sedan seglade det sakta tillbaka till mig. Kan inte beskriva det bättre. Tror det kallas KBT: Kognitiv beteendeterapi. Att förändra någons tankar.
Grubblar gör jag fortfarande, men han lyckades lugna ett av det största orosmomentet i min värld just nu: hästarnas träning. Han frågade mig: exakt VAD händer när du inte kan rida in Willies och träna Nobbe just nu??? Det var då jag insåg att det inte är jordens undergång att de står just nu. Nobbes kunskaper kvarstår ändå, och att Willies inte rids in än bidrar egentligen bara till att hans kropp håller längre... Han är visserligen 5 år redan, men är man sjuk så är man. Det finns ingen annan på Åland som kan rida in en westernhäst och skicka iväg honom gör jag INTE av en miljon anledningar. De är inte tävlingshästar heller, och i ärlighetens namn: hästar vill aktiveras, men VILL de verkligen ridas? Eller vill de hellre leka i hagen med sina kompisar och gosa med snälla matte på kvällarna?
En enda liten fråga lyfte en sååå stor sten från mina axlar och gjorde mitt nuvarande tillstånd så mycket lättare att bära. Det tackar jag innerligt för! Tusen, tusen tack!!!
Ska till neurologen på måndag. Få se vad hon har att säga... Sen är det bara en vecka kvar till min ENMG-undersökning: undersökningen som FÖRHOPPNINGSVIS kan ge klarhet i allt.
Sov gott alla vänner där ute! <3
onsdag 3 oktober 2012
Äntligen hästägare igen!
Åh, vad jag saknar mina hästar!!! Är en månad sedan jag red sist. Har inte vågat sen dess då jag alltid får så ont när jag gjort något extra. Fast sist var det lättare att rida än att gå iaf... Fast jag känner att kan jag inte jobba så ska jag inte rida heller. Sån arbetsmoral har jag!
Ser och sköter visserligen om hästarna alla dagar, men det är ändå inte samma sak när de bara gått ute och jag inte ens har tränat eller motionerat dem.. Att borsta av dem då och då medan de står och äter räknas liksom inte riktigt.....
Men idag kom då alltså äntligen mitt spån hem!! :) Det tog över en timme att natta hästarna ikväll. :) Har kramat, borstat, pussat, gosat och kramat dem lite till. Redit ut manar och svansar, kratsat hovar och gnuggat bort lera. Vägt dem med viktbandet och konstaterat att Amiral och Willies är i toppenhull och att Nobbe gärna får gå ner 70 kg... Och stått och skrattat åt Willies och Nobbe när de har lekt med sina lickit-stenar. :) Nobbe har en rätt bra teknik. Willies försöker bita i sin vilket funkar mindre bra då de hänger i ett snöre från taket... Kul att se att de har underhållning på nätterna. :)
Så nu kommer jag ÄNTLIGEN att få min dagliga dos häst igen! Få mocka och pyssla med hästarna i lugn och ro. (Inte klokt vad mitt psyke behöver detta!!!) Och även hålla igång kroppen på halvfart i väntan på att den ska börja fungera normalt igen.
Hästträningar eller inte, känner i alla fall att jag är hästägare igen nu! :)
Ser och sköter visserligen om hästarna alla dagar, men det är ändå inte samma sak när de bara gått ute och jag inte ens har tränat eller motionerat dem.. Att borsta av dem då och då medan de står och äter räknas liksom inte riktigt.....
Men idag kom då alltså äntligen mitt spån hem!! :) Det tog över en timme att natta hästarna ikväll. :) Har kramat, borstat, pussat, gosat och kramat dem lite till. Redit ut manar och svansar, kratsat hovar och gnuggat bort lera. Vägt dem med viktbandet och konstaterat att Amiral och Willies är i toppenhull och att Nobbe gärna får gå ner 70 kg... Och stått och skrattat åt Willies och Nobbe när de har lekt med sina lickit-stenar. :) Nobbe har en rätt bra teknik. Willies försöker bita i sin vilket funkar mindre bra då de hänger i ett snöre från taket... Kul att se att de har underhållning på nätterna. :)
Så nu kommer jag ÄNTLIGEN att få min dagliga dos häst igen! Få mocka och pyssla med hästarna i lugn och ro. (Inte klokt vad mitt psyke behöver detta!!!) Och även hålla igång kroppen på halvfart i väntan på att den ska börja fungera normalt igen.
Hästträningar eller inte, känner i alla fall att jag är hästägare igen nu! :)
Uppstallning!!!!! :D
I morse sken solen!!! Det var inte igår om man säger så! Vid 10-tiden ringde grannen och sa att han var på väg med spån till mig. JUBEL!!!!!! :D dags att fylla boxarna med färskt doftande strö! Tackar gudarna för min aluminiumkärra och spångrep. ;) fast ont utav helvete fick jag såklart i alla fall. Man skottar med armarna och får ont i benen. Märkligt är det. Men nu är det klart! :)
Sen mailade jag Ålands läroavtalscenter ang. Läroavtal på världens bästa arbetsplats Strömsgården. :) Så nu är det bara att vänta på svar om hur jag ska gå till väga, när teorin börjar, upprättande av avtal osv. :)
Så for jag och handlade en sväng. Hade två stora presenningar hemma men de täckte bara halva spånhögen. Fick köpa en till.... Betyder väl att jag ska klara mig på spån ett tag nu då! Dessutom blev spånet mycket billigare än jag trodde det skulle bli. Härligt med goda grannar! :)
Men nu är kroppen mör kan jag säga. Ska vila resten av dan. Facebooka, surfa och äta choklad. :)
Och ta in mina underbara hästar i deras fina, rena och torra stall. :) borsta och pyssla på dom så mycket armarna håller och sen bara stå och hänga på boxdörrarna och andas in spån- och hästdoft och lyssna på deras hötuggande. Otroligt uppskattat vardagslyx! :)
Sen mailade jag Ålands läroavtalscenter ang. Läroavtal på världens bästa arbetsplats Strömsgården. :) Så nu är det bara att vänta på svar om hur jag ska gå till väga, när teorin börjar, upprättande av avtal osv. :)
Så for jag och handlade en sväng. Hade två stora presenningar hemma men de täckte bara halva spånhögen. Fick köpa en till.... Betyder väl att jag ska klara mig på spån ett tag nu då! Dessutom blev spånet mycket billigare än jag trodde det skulle bli. Härligt med goda grannar! :)
Men nu är kroppen mör kan jag säga. Ska vila resten av dan. Facebooka, surfa och äta choklad. :)
Och ta in mina underbara hästar i deras fina, rena och torra stall. :) borsta och pyssla på dom så mycket armarna håller och sen bara stå och hänga på boxdörrarna och andas in spån- och hästdoft och lyssna på deras hötuggande. Otroligt uppskattat vardagslyx! :)
tisdag 2 oktober 2012
Just ja, har ju inte berättat om lektionen jag höll i söndags! :)
Då det var hästens och ryttarens första westernlektion av många försökte jag nagga i kanten på vad vi ska jobba med under hösten och vintern (= grunder) för att de skulle få en aning om vad det hela handlar om... Men jag är van vid att själv rida western och hålla lektioner i dressyr, så det blev nog lite rörigt i huvudet på dem, tror jag klämde in lite för mycket på en gång, tänkte inte på att de aldrig gjort det förut. Måste försöka se dem som helt nybörjare bara fast de egentligen båda har många års ridning bakom sig. Men nu ska gamla hundar lära sig sitta... Och inom western ÄR de ju faktiskt nybörjare...
Nå, det var lärorikt för oss allihopa. Det som idag känns så självklart i westernridningen för mig är ju inte det för en dressyrryttare för det... Det är en sak att lära människor rida, oavsett disciplin, och en helt annat att ändra både hästens och ryttarens inriktning. Jag måste tänka mer på det. :)
Det gick i alla fall rätt bra för dem. Hästen förstod tamejtusan neckreining och lyssnade väldigt bra på sits och skänkel, stannade till och med enbart för sitsen... Så det blir nog kanoners det här. :)
Blir att ge dem en lektion i veckan framöver. Ser fram emot att se dem utvecklas tillammans. Och är väldigt glad över att se en till på denna ö sadla om till westernridningen :)
Då det var hästens och ryttarens första westernlektion av många försökte jag nagga i kanten på vad vi ska jobba med under hösten och vintern (= grunder) för att de skulle få en aning om vad det hela handlar om... Men jag är van vid att själv rida western och hålla lektioner i dressyr, så det blev nog lite rörigt i huvudet på dem, tror jag klämde in lite för mycket på en gång, tänkte inte på att de aldrig gjort det förut. Måste försöka se dem som helt nybörjare bara fast de egentligen båda har många års ridning bakom sig. Men nu ska gamla hundar lära sig sitta... Och inom western ÄR de ju faktiskt nybörjare...
Nå, det var lärorikt för oss allihopa. Det som idag känns så självklart i westernridningen för mig är ju inte det för en dressyrryttare för det... Det är en sak att lära människor rida, oavsett disciplin, och en helt annat att ändra både hästens och ryttarens inriktning. Jag måste tänka mer på det. :)
Det gick i alla fall rätt bra för dem. Hästen förstod tamejtusan neckreining och lyssnade väldigt bra på sits och skänkel, stannade till och med enbart för sitsen... Så det blir nog kanoners det här. :)
Blir att ge dem en lektion i veckan framöver. Ser fram emot att se dem utvecklas tillammans. Och är väldigt glad över att se en till på denna ö sadla om till westernridningen :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)