Fly först - titta sen!


Idag har jag varit ut på en ridtur i solskenet med min vackra haflinger. Det var 12 (!) grader varmt i solen, vindstilla och fåglarna kvittrade fast klockan var halv 5 på kvällen... det hände då INTE för en månad sedan om man säger så.... Snön låg stundvis djup i skogen och det var halt på vissa ställen på grusvägarna, men Nobbe pulsade glatt igenom snön och trippade fint över isfläckarna med sina rejäla broddar. Vi tog det lugnt och lufsade mest bara på... det var en mysig ridtur. :)

Lite tittig var han förstås, han har varit det ute det senaste halvåret. Jag funderade på varför han har blivit så, tills hans förra ägare sa att han alltid varit det. Då funderade jag istället på varför han inte var det MINSTA tittig första halvåret jag hade honom, när allt dessutom var nytt... kom fram till två tänkbara anledningar:
1. När jag köpte honom stod han på ett försäljningsstall, där han reds MYCKET så vitt jag förstod, vilket även märktes på energi och framåtbjudning... han är MYCKET piggare nu.
2. När allt var nytt hade han inte sett det han såg innan han såg det så att säga. Nu är miljön invand och varje liten ändring är potentiellt farlig i hans ögon.

I alla fall, på vägen hem mötte vi grannen med barnvagn, skällande hundar och två små barn som kvittrande busade runt i diket, rullade runt i snön osv... FAAAN, vad läskigt, tyckte Nobbe, som först bara var osäker, men efter att vi passerat länkte lägga iväg och istället nästan satte sig på rumpan i snön... Nå, ingen skada skedd. Än en gång, hurra för broddar... :)

I måndags red jag upp till ridhuset. Känns bra att ha tillgång till ridhus (det finns inga älgar där inne; jag är skiträdd för älgar!). Det finns dock andra läskiga saker där inne, t ex ett antal agilityhinder för hundar som står längs väggarna, med tillhörande tunnlar osv. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger vi passera dem, de kanske hoppar fram och bits nästa gång istället, eller nästa... Det har dock aldrig hänt ännu, och med lite tur kanske Nobbe inser det snart... eller nästa gång, eller nästa...

Jag minns så väl en gång när jag red i ridhuset och vi hade sällskap av en islandshíngst där inne.. Allt var frid och fröjd så länge vi höll oss på varsinn planhalva, men när hingsten började galoppera och tölta/passa runt på hela banan fick Nobbe TOTALPANIK!!!! Kom hingsten bakom honom stack han i panik och om vi mötte dom tvärvände han och stack. Det hela slutade med att han gick in mot mitten och darrande stod och svängde sig så han alltid hade hingsten under uppsyn. Så vi gick därifrån... han var totaluppspelt en bra stund efteråt, men hade lugnat sig innan vi var hemma. Nå, lite kan jag nog förstå honom. En främmande hingst som kommer mot honom i full fart, och hur sjutton springer han egentligen??? Det är inte lätt att vara häst alla gånger...

Men det är ju så det är. Hästar är flyktdjur, det får vi aldrig glömma. De följer sina instinkter, och om en potentiell fara hotar: SPRING först och titta sen! En rädd häst märker för stunden inget av sin ägare/ryttare etc, den FLYR, oavsett hur bra ledarskapet är. Ett starkt ledarskap ger visserligen en lugnare häst, eftersom hästen läser av människan och låter denne avgöra om något är farligt eller inte, men plötsliga saker som skrämmer den slår ut allt annat: Fly så fort du kan!

...Den där ryttaren hänger ju med ändå.... ;)

Att blogga tar tid...

...Tråkigt nog. Därför kan det bli lite klent mellan inläggen här... ont om tid har jag gott om. :P

Livet rullar dock på i maklig takt. Jag längtar ENORMT mycket efter våren, då det är lättare att hålla igång hästarna ordentligt då. Hatar mörker, halka och kyla... usch. Men vi går med stormsteg mot ljusare tider. :)

Idag fich Nobbe-pånken komma med ut på en löparrunda i skogen vid hand... kul med lite omväxling! I 45 minuter pulsade vi igenom tung, djup blötsnö i både skritt och trav tills Nobbe var varm och jag var genomsvettig. Så det blev en ordentlig konditionsträning, i alla fall för mig. ;) Kommer nog att sova gott inatt...

Kram på er alla som läser. :)