Som sagt är westernridningen inget som slagit igenom på Åland (ännu). Här är det islandshästar och travhästar som dominerar. Och så finns det självklart en drös ridskolehästar samt dressyr- och hopphästar, men väldigt få på högre nivå. Ja, och så jag då, med min westernridning... Och snart även min elev och hennes häst. ;)
Men mängden ryttare räcker inte riktigt för att ordna tänlingar inom western som ni kanske förstår. ;) har ju äntligen fått privilegiet att ha en westernsektion i Midgårds Islandshästklubb och därigenom fått möjligheten att ta hit tränare, ordna kurser osv. Så det går klart framåt! :) men närmaste tävlingarna finns i Sverige... Och där finns även självklart större träningsmöjligheter.
Och så har vi ju mina tävlingsnerver då, som är helt åt skogen. Därför skulle jag aldrig få för mig att lasta hästen och börja åka till Sverige och tävla. Men den dag westernridningen blivit så stor här att det kan anordnas tävlingar, kan jag personligen ta hit opartiska och duktiga domare för ändamålet.
Och då LOVAR jag att tävla med Nobbe! För på hemmaplan är inte konkurrensen lika snedvriden, det tar inte en hel dag i att resa och tillfället måste tas om det ges. PLUS att mina nerver nog skulle palla det, för vi skulle ha alla möjligheter att sopa banan inom de flesta grenar om det var på denna ö. Ja, utom i koklasser då. Där går min gräns! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar