Tog in hästarna som vanligt vid 9-tiden, Nobbe skrittade lugnt in fast han springer i vanliga fall... Åt upp fodret i krubban, tog en tugga hö och ställe sig sedan och dåsade i ett hörn med ögonen halvslutna. Han andades tungt och såg allmänt hängig ut...
Blev ruggigt orolig kan jag säga! Vet typ inget om när hästar blir sjuka annat än sånt jag har läst om det eftersom jag under de snart 12 år jag har varit hästägare aldrig har haft en sjuk häst (bortsett från Willies rygg, Amirals artros och två hältor på Amiral. Ja, och en erlichias på Amiral med som dock gick över av sig självt). Oavsett så har jag INTE mycket erfarenhet av sånt.....
Mätte febern på honom, 37,7 så inga problem där. Inga varma hovar och inte var det tyst i magen heller... Satte på honom ett ulltäcke och stannade kvar i stallet en timme och gosade och observerade...
Efter en stund hade jag inte en utan tre hästar i famnen. Tydligen var det mycket intressantare att gosa med matte än att äta hö ikväll. :) Antagligen har de tuggat i sig mängder av växtlighet i den förstorade hagen idag och blivit, otroligt nog, mätta.... Även ponnyn Nobbe... <3 näringsfattigt eller inte, gräs ger mig alltid en viss mängd ångest när det gäller ponnyer och kallblod. Det är väl därför de brukar hålla sig så friska också, för att jag är försiktig med sånt där, foderomställningar, inbetning osv. Hoppas man sover inatt nu då och inte ligger och oroar sig i alla fall....
Men mina hästar ligger mig SÅ varmt om hjärtat. Vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände någon av dem något och vet inte hur jag ska hantera den dagen någon av dem galopperar iväg till de evigt gröna ängarna.
Tänk att en fyrbent varelse så olik en själv i naturen kan bli så viktig för en! <3 och att ett flyktdjur kan bli så god vän med ett rovdjur och till och med låta oss stänga in dem i trånga utrymmen och åka på dess rygg... Ofattbart egentligen... Men så otroligt underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar