...förrän man kan promenera i solskenet. :(
Tycker det börjar bli dags att testa vad denna kropp håller för, då jag har varit betydligt bättre denna vecka. Så idag tog jag en halvtimmes promenad med Willies. Inget ansträngande, bara en lugn och skön promenad längs grusvägen. Willies har stått i 5 veckor nu och gissa om han var glad över att få komma ut och ensam få mattes uppmärksamhet. Mer arbetsvillig häst får man leta efter! :)
Tyvärr känns det INGE vidare i mina ben nu efteråt. :( en halvtimmes ridning går tydligen bra men inte en halvtimmes promenad. :( är självklart superglad över att jag kan rida Nobbe igen, men för att kunna börja grundrida Willies behöver jag kunna gå till och från ridhuset, eftersom han inte förstår hjälperna ännu. Och att gå dit och hem tar totalt en halvtimme... Och det går ju uppenbarligen inte. :(
Sen skulle jag VERKLIGEN vilja börja jobba igen också!!! Dels för att jag faktiskt saknar mitt jobb jättemycket och dels för att man INTE har mycket att leva på när man är sjukskriven en längre tid, åtminståne inte när man redan från början jobbar bara 60%. Nu får jag bara 2/3 av lönen och 40% av heltidslön är ju inte så mycket direkt... Speciellt inte när jag heller inte får mina kvälls- och helgtillägg som brukar va några hundra € varje månad. Så nu vill jag bli bra, Gud. Tack så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar