Om tillit och förtroende

Tog en uteritt med Nobbe igår. Han var rätt tittig och lite spänd. Det blåste en hel del och han hade en hel del att titta på... hoppade till för ett troll i skogen en gång men knatade i övrigt på, tyst och snällt. Han fick upp ett jäkla tempo på hemvägen men varken bockade eller drog iväg. Efter ett tag började han slappna av, beror nog på att jag också gjorde det för vid det laget hade jag förträngt min älgfobi. Jag har varit lite nojjig sedan jag fick veta hur många älgar som bor i Tranvik. 7-8 stycken är MYCKET för en liten by... :S Och då är det ju klart att han blir nojjig han också.

Idag kom hovslagaren och skruvade ur Nobbes broddar, verkade Amiral och skodde Willies fram. Willies hade tappat sin ena framsko och var tydligt påverkad av att knata runt med en enda sko. Han är så känslig, min lilla plutt. <3 Men nu går han jämt igen och är nöjd och glad. :)

Han var dock inte speciellt nöjd eller glad under skoningen... Han tycker det är urjobbigt med hovslagare. När han var liten kunde man inte ens borsta benen på honom utan att han sparkade mot en och man fick ännu mindre hålla en hov uppe i luften mer än en sekund. Det har vi tränat bort och i dagens läge kan jag sitta och krama om hans ben hur länge jag vill... men Willies litar i allmänhet inte på andra människor än matte, och idag blev han DUKTIGT sur på hovslagaren när hon inte släppte hans ben när han sa till. Efter ett tag törnade han precis (denna häst kan verkligen bli ordentligt ARG) och hovslagaren flög genom stallet och landade i ett hörn under Willies... såg verkligen inte bra ut, hon fick bula i huvudet och armbågen ordentligt islagen och uppskrapad och hon fick rejält ont. Willies hade tröttnat och lät henne inte lyfta en hov till!

Det hela slutade med att JAG fick dra bort de två sömmarna som satt i bakskorna (blev tvungen att variera bakhov vid skoningen, därav två sömmar per sko), vilket inte är min starka sida om man säger så, jag har verkligen tummen mitt i handen när det gäller hovslagargrejer... Tur att Willies accepterar mig, annars hade han fått "klonka" omkring med två lösa bakskor ett tag...

...Så nu är han bara skodd fram, men behöver verkligen skos upp bak igen. Han sliter hovar rejält och har verkligen inte mycket hov bak för tillfället... Hovslagarn kommer tillbaka och skor honom bak bara jag ringer. Vi ska träna hovlyft först.

Snart får man väl hålla i medan hon skor. Det är både för- och nackdelar med att ha det band jag och Willies har... <3 I övrigt är jag glad att jag har en lugn, tålig och bra hovslagare. :)