Allt går inte alltid som man tänkt sig...

Skulle till frissan i morse. Blev en hel makeover. Känns skönt att vara av med 15 cm hår. Det kan vara otroligt ivägen ibland. Sådär. Nu är det väck.

I alla fall. Gamle Amiral brukar få gå lös till och från hagen. Har aldrig varit några problem. I morse hade han dock andra planer... och lomade iväg åt ett annat håll. När jag ropade på honom satte han fart över gården i rask trav med svansen i vädret, ut på en traktorväg mellan åkrarna. Just idag när man hade en tid att passa.. så jäkla typiskt alltså. Ca 100 m bort vänder Amiral och lägger upp en EXTREM fart (han som aldrig brukar galoppera!) Han kutar i full fart tillbaka, tvärnitar framför mig, spretar ut ett framben och drar iväg igen i vilda bocksprång. DEN killen hade då INTE ont i sina knän, det säger jag bara. Han ångade tillbaka och förbi mig ut på vår väg mellan hagarna, så jag passade på att hämta ett elband som jag spände upp mellan dem, gick runt genom hagen, ut på vägen och hämtade honom. Amiral satte glatt ner huvudet i grimman, mycket nöjd med sig själv. Hm. Den turen bjuder jag på. Ett sant nöje att se honom må så bra i sina ben. :)

För övrigt hann jag i tid till frissan i alla fall. :) Men blev än en gång påminnd om att det inte finns något som heter "tid" i umgänget med hästar. De gillar rutiner, men skiter fullständigt i klockan eller vad du ska göra efteråt. De lever här och nu. Tänk vad skönt om vi människor också kunde göra det. Vi har en hel del att lära oss av våra hästar...

...eller som det står på skylten jag har beställt som ska hänga i stallet ovanför stalldörren:

"Förspilld är den tid som ej förflöt med kärlek".