Filmen om mitt liv

Mitt liv är som en film.
Början: en lycklig barndom på landet, önskad och älskad av min familj. Lekar med vänner i grannens ladugård, vattenlekar i sjön, camping i trädgården....
Filmen tar en vändning vid 12 års ålder: mina föräldrar skiljer sig. Skilsmässan är inte så upprörande i sig, men det som följer är flera års oroligheter, rättegångar och hot jag inte tänker beskriva här... Tonårstiden är ingen dans på rosor. Fel umgänge, medicinerade depressioner, abort, alkoholiserade pojkvänner, olycklig kärlek, frivillig "hemlöshet"... Märkligt vilka händelser som formar ens liv, som gör en till den man är... Man kan låta sig brytas ner - eller stiga upp ur askan, starkare än någonsinn...
Vändning igen, 20 år gammal: min dotter föds; räddningen i mitt liv. Lämnar hennes far 8 månader senare. Lämnar otroheten, spriten, steoriderna och skitstöveln bakom mig. Flyttar till mamma, sen till min syster, till en kompis osv... Med mitt lilla skrutt med mig. Allt jag har! <3 ekonomin är kass, Amiral är ute på foder, fogden flåsar i nacken, kräver pengar... Jobbar och knatar mig vidare i livet. Dottern växer. Och jag växer som människa.
Ny vändning igen: jag träffar mannen i mitt liv, 23 år gammal, han är bara 18. Det är 7,5 år sedan nu, men kärleken är starkare än någonsinn. Vi gifte oss för tre år sedan. Äger hus, 3 hästar, stall, fina bilar... Och har fungerande ekonomi. Min dotter vill inte se sin far. Men det är OK. Hon behöver inte.

Vad hände sedan? Jo, nån jäkel har pausat denna film. Tryckt på paus och gått därifrån... Ingen Rebecca tränar hästarna, jobbar eller njuter av livet. Istället sitter hon och irriterar sig på musklerna som rycker i hennes ben. Värken i dem, som om de var utmattade, värker, pirrar, ilar... Vid ignorering och ansträngning får hon sprängande huvudvärk. Och regeringens sparkrav gör att utredningar dröjer... Symtom ökar... Sjukskrivning förlängs......        Hästarna förblir otränade i hagen.

Någon har pausat denna film. Det känns som jag vill springa, men kommer ingenstans.... Är livrädd för att någon ska trycka på stand by innan filmen är slut....