Drömmer mig bort....

.... Till en värld där det inte finns någon smärta. Ingen oro. Inget gnäll.
Det rycker inte i mina muskler, bränner inte i benen. Jag har full kraft i kroppen.
Springer över en äng med Willies vid min sida. Glädjen fladdrar i bröstkorgen. Willies gör ett bocksprång, vänder på en femöring och nitar framför mig. Vi står och gosar en lååång stund. Jag hoppar upp barbacka och han bär mig hemåt.
Det finns ingen smärta, ingen oro, inget gnäll.
Det rycker inte i mina muskler, bränner inte i benen. Jag har full kraft i kroppen.
Willies frustar nöjt.

Drömmer mig bort till en säker framtid, en frisk kropp, ett aktivt liv.
Nobbe glider fram under mig i en härlig slidestop. Gör en rollback och galopperar vidare. Han har inte en tillstymmelse till utrustning på kroppen, allt funkar ändå. Öronen är toppade och ryggmusklerna känns tydligt under mig.
Jag har en säker framtid. En frisk kropp och ett aktivt liv.

Drömmer mig bort till en värld utan smärta, inte för mig och inte för min häst.
Amiral galopperar med de andra över ängen. Det knäpper inte bär han går. Han är 30 år och har inte ont. Inte jag heller. Det finns ingen smärta, inte för mig och inte för min häst.