.....AMIRAL!
Tro det eller inte, men gamla, stela gubben med artros och bockbenta ben har just visat att hans dagar inte är ned för räkning ännu!
Jag har en mindre extrahage som hästarna har fått gå och gnaga höstgräs i det senaste dygnet. När de slutat tugga stod de mest och hängde med öronen rakt ut... TRÅÅÅKIGT!
Idag, ett dygn senare, släppte jag alltså tillbaka dem till deras enorma vinterhage. Först lomade de iväg ner till andra ändan... Sen hördes det ett dundrande och som ett skott kom Willies bockandes i full fart, efter kom Nobbe, i lika snabb fart och lika ivrigt bockande, och sist kom Amiral! Har nog aldrig sett honom så tokig under alla 11 år jag ägt honom! Som en unghäst stormade han på och slog nästan knut på sig själv i sina bockningar och sparkar. Han som brukar komma SKRITTANDES efter de andra! Men nu jävlar, visade han vad han går för! :) Det värmde i hjärtat kan jag säga: kvittot på att det inte är så att jag är egoistisk som har honom kvar trots sina leder, utan att han fortfarande är full med livsglädje och trivs otroligt bra med det liv han lever! <3
HÄRLIGT!:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar