Är arg på min dumma kropp. :( har ju gjort upp träningscheman för hela hösten till både Nobbe och Willies, tänkte verkligen utvecklas med dem denna höst; rida in Willies, krympa Nobbes mage, träna dem 5 ggr i veckan var.... Och vad för jag? Jo, jag sitter här hemma i sängen med i-paden i knät. Facebookar... Slösurfar... Går ut och fodrar... Slösurfar lite till.... Äter något.... Bloggar... Facebookar igen.....
Så ser mina dagar ut nuförtiden. Jag har dötråkigt, kroppen gör ont och jag blir stressad av att inte kunna träna mina hästar eller åka på jobb. Jag som har betalt ridhushyran för resten av året också, känns ju lite meningslöst att det "tickar på" utan att hästarna sätter en hov där inne... Vill ha ridbana hemma på gården. Då kunde jag leka med dem där, låta dem springa av sig, longera, till och med låta någon kompis rida Nobbe då och då. Då skulle de få sin motion. Men det tar en kvart att gå till ridhuset, och såklart lika länge hem... Och efter den bedriften sitter jag inte ens och surfar längre.
Den största anledningen till att jag inte släpper iväg någon på Nobbe utan mig är att man på denna ö stannar en häst genom att dra den i munnen, och svänger på det sättet också. Det skulle vara VÄLDIGT synd att rida en häst som stannar för sitsen och svänger med neckreining på det sättet... Och vana ryttare lärs inte om på 5 min, ridningen sitter i ryggmärgen och sen sitter man där och drar hästen i munnen i alla fall. Därför vill jag vara med om någon annan ska rida honom. Plus att jag är väldigt rädd om mina hästar och vill veta hur de behandlas också. Under hela ridturen. Kalla mig fånig, men det finns stora fördelar med att va snål på sina hästar kan jag säga! ;)
Willies ska inte heller tränas utan mig. Han litar inte på andra och blir spänd och osäker så fort jag är 10 meter ifrån honom om någon är med. Typ ingen annan än jag har ju hanterat honom i 2/3 av hans liv...
Ok, nu är det självklart inte så att "ingen annan KAN" hantera/träna mina hästar... Det är bara det att jag undviker att andra gör det. Av flera anledningar, som synes. Tittar ut genom fönstret och ser en lugnt betande häst, en som står och dåsar och en som ligger och snarkar utslagen på sidan. Tror ärligt talat inte de lider så mycket av att stå under tiden jag är sjuk. Det är nog jag som lider mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar