tisdag 10 januari 2012

Mitt livslånga beroende


Therese fick förhinder häromdagen, så det blev att longera lille Willies. Det gick jättebra de första minuterna; han tvärstannade på "whoa" från både skritt och trav. Sedan tappade han koncentrationen och slutade lyssna. Bättre har det ju gått. Kanske man borde ha slutat efter tre minuter. 10 är tydligen för länge för denna 4-åring...


På långritt 2011

Idag red jag Nobbe i ridhuset. Det är verkligen ett privilegium att få äga denna häst. Att rida honom på banan är som att dansa med en stor men mycket smidig danspartner. Eftersom det tar 15 minuter till ridhuset och 15 minuter hem igen blir det sällan så länge där inne. Men med Nobbe är man nöjd på en kvart. Och bra är väl det så han behåller koncentrationen och inte ledsnar (denna häst klarar dock mer än den andra ;) ). Vi hann med en hel del på vår kvart i ridhuset. Lite spin, sidepass, ryggningar och stopp samt en övning i trav som var jättekul att göra, där vi vände rätt upp, red skänkelvikning till mitten av långsidan och sedan sluta resten av sidan. Kändes som att flyta fram. :) Inget bocksprång blev det idag heller, så det var en mycket trevlig ridtur. :)

På kvällen blev det ett pass Zumba och sedan hem till hästarna igen. Räknade ut att jag spenderar 3-6 timmar per dag i stallet. Varje dag. Och har inga planer på att minska.

3-6 timmar utomhus varje dag. Hinner knappt städa, hinkar i hallen
(som för övrigt har en konstant doft av häst, liksom mina skor), vattendunkar i badrummet, täcken på tork över dörrar, begränsade möjligheter till semestrar och en fritid som kostar en halv tusenlapp (euro!) i månaden.

Tur att min man accepterar mitt beroende. ;)

8 kommentarer:

  1. Tjenis! Nu då! Älskar dig syrran!

    SvaraRadera
  2. Ja då, det funkar! De kommer upp vartefter jag kollat dem. :)

    SvaraRadera
  3. ...Älskar dig också för övrigt. ;)

    SvaraRadera
  4. Hej! Vad kul att det går bra för er:) Saknar Nobbe pojken ibland då jag tyvärr fick ta bort min ena häst innan jul. Så nu står jag här med 2 shettisar och en 2-årig paint. Inte så mycket att rida på för tillfället:( Däremot så kanske Nobbes halvbror (Stellan) ska låna boxplats här i sommar så jag ska få låna honom ibland och ta en ridtur då och då:) Men han är inte alls så välskolad som Nobbe är. Men det får jag väll försöka ändra på;) Ha det så gott!

    Mvh
    Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan! Ja då, här går det bara bra. Jag var i lite samma sits som dig innan jag köpte Nobbe, hade en unghäst med mycket dåliga framtidsutsikter som ridhäst pga sin rygg och ett pensionerat varmblod, och alltså ingen att rida på.

      Nobbe trivs enormt bra här. Han och Willies är oskiljaktliga och han är kramad och älskad varje dag. Vi fungerar väldigt bra ihop och det är tydligt att han trivs. Tänkte bara säga det som en liten tröst när du saknar honom. :)

      Eftersom det är du som ska ha all credit för Nobbes utbildningsnivå är jag övertygad att du även lyckas med hans halvbror om du vill. :)

      Radera
  5. Beklagar för övrigt det som hände innan jul. Jag har ännu inte behövt hantera en sådan sak och vet inte hur jag skulle klara det heller. Fruktansvärt jobbigt. Beklagar..

    SvaraRadera
  6. Ja,tack. Vi vet inte vad som hände riktigt med våran Mio. Helt plötsligt blev han agressiv och jag fick inte ens peta på honom han var som i en annan värld. Vi tror att det hadde hänt något i skallen på honom:( Blev tvungen att ta beslutet att ta bort honom då han anföll att levande, hästar, hundar, människor. Ibland blir det inte som man tänkt sig riktigt. Jobbigt men vissa beslut måste man ta fastän att man inte vill.

    Mvh Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad konstigt! Allt brukar ju ha en orsak (smärta, trauma etc), och det kan ju tyvärr hända en hel del när inte ägare är närvarande. Man hör och läser hemska saker ibland. :( Anledning eller inte, Mio hade det nog jobbigt själv med sitt förändrade beteende, och blir en häst farlig utan orsak måste man ju ta ett beslut hur jobbigt det än kan bli. En liten tröst är ju ändå att någon som inte längre lever inte heller känner längre. Som hästägare är vi ju tyvärr även ägare till det enorma ansvaret att avgöra vad som är bäst för våra älsklingar. <3

      Hoppas på att Stellan kommer och förgyller din sommar i väntan på inridning av din Paint. Rid ofta och mycket. Lär honom allt du kan. Då har du nog att göra ett tag. :)

      Mvh Rebecca

      Radera