Ledig dag = extra "hästlig" dag :)

Idag var jag ledig från jobbet, vilket innebär att jag har haft mer tid för hästarna. :) Jag var ledig igår också, men då var jag tvungen att städa huset..... (mummel)

Steg upp, släppte ut hästarna, mockade och gjorde alla stallsysslor på morgonen. På förmiddagen red jag upp till ridhuset med Nobbe och tränade en del sidvärtsrörelser och galopparbete. Våra volter blev lite rundare än vanligt så det kändes bra. Nobbe var som vanligt pigg och glad. :) Han är bra på att göra mig glad också. :)

När jag kom tillbaka till stallet bytte jag häst och gick upp till ridhuset med Willies, eftersom Therese skulle komma och åka på honom (är över en månad sedan sist). Men det hade blivit ett missförstånd så hon kom inte. Anledningen till det var att vi planerade in en tid men bestämde att jag skulle höra av mig igår när jag testat om han gick att ha oskodd bak i halkan... eftersom jag inte hörde av mig trodde hon att det inte skulle bli något.. och eftersom jag inte hörde av mig trodde jag hon skulle komma... knas. Inte hade hon telefonen igång heller. Nåja. Longerade Willies istället + tränade honom lös en stund. Han behövde springa av sig, var busigare än vanligt. Han verkade lite besviken när Therese inte kom som hon brukar när han har sadeln på sig till ridhuset, stod och krafsade osäkert i marken när vi skulle gå därifrån och tittade upp mot läktaren där Therese brukar dyka upp. Underbart att han tycker inridningen är så kul! :)

Nu på kvällen har jag roat mig med att läsa Willies gamla dagböcker från 2009, när han flyttade hit som blivande 2-åring, och framåt... och minns tillbaka till tiden för ändå inte alltför längesen, om alla bekymmer med att lyfta hovar, gå ifrån gården och vänja honom vid utrustningen. Om när den stackars hovslagaren kom och när vi upptäckte hans inflammerade ryggrad och snedvridna kors... Om den dagen han slet sig och jag med gråten i halsen började fundera om jag tagit mig vatten över huvudet med denna häst. Och om alla de gånger jag känt lyckofjärilar i bröstet när allt har gått bra, som en så enkel sak som när det gick att sätta flugluva på honom, tränsa honom, och borsta benen, och för att inte tala om SITTA på honom! Och hur vi har byggt upp ett förtroende som gjort att han idag är den hästen som ofta är lättast att ha att göra med av alla tre. Som följer mig lös över stock och sten, utan att tveka, utan att stanna eller vända. För "där matte är, där ska jag vara". Willies är medvetet tränad att vara nära. Andra uppfattar han nog som påträngande, kanske lite obehaglig. Det är den första häst jag medvetet skippat det mesta av "den personliga bubblan" med, eftersom Willies behöver min trygghet. Och eftersom han är så snabb, smidig och uppmärksam på minsta rörelse från min sida fungerar detta utmärkt. Med honom. Han är även tränad med godis under tre års tid utan att nånsinn ha börjat tigga på något sätt, vilket inte heller funkar på hästar i allmänhet. Han är speciell, lille Willies.

Hovslagaren är bokad, kommer nästa onsdag. OCh jag har tagit ett beslut ang. skoningen, Willies får gå oskodd bak under vintern.