Hästarna igångsatta

Har inte uppdaterat sedan Amiral skonades från döden. Vädret har varit varmare nu och med det har även lederna varit bättre. Det ser ut som han överlever något år till, min gamle gubbe. :) för vintern är alltid värst. Bra kommer han aldrig att bli, men så länge han vill får han stanna. <3

Har satt igång hästarna nu också! Äntligen! :) nobbe "underhållstränas" medan Willies går lite mera, måste få denna lilla buse inriden nu i vår! Skäms duktigt mycket över att han inte är inriden ännu... Men sen är han inte "som alla andra barn" heller... Och med rygghistorian och utlåtandet för 2 år sen om att han kanske aldrig skulle gå att sitta på, så får det ta den tid det tar!

Red honom senast i tisdags, Therese kom över, men nuförtiden leder mina medhjälpare honom medan jag rider istället för att själva sitta på ryggen. Att matte, Willies trygghet, försvinner från marken är en ännu större grej än att bära ryttare sådär allmänt. Då och då tittar han efter att matte sitter på. Gulle. <3 i tisdags longerade jag honom bara en liten stund innan och han har inte haft ryttare på ryggen sen december (och september innan dess... Hmmm...). Jag hoppade upp och Willies, som brukar stå stilla, började plötsligt dansa runt och jag kände att han bär som helst skulle kasta sig iväg... Och minns dessutom rodeon sist jag red,dvs. Första gången jag skulle trava med honom. Så det var bara att kasta sig av fort som attans och longera några varv till. Sedan hoppade jag upp igen, denna gång utan problem. Skrittade redan runt honom med ledare några minuter och tränade styrning, halt och back. Främst halter... Att lyssna på den som sitter på ryggen har han ingen lust med ännu, han tycker det bara är konstigt när rösten kommer bakifrån/uppifrån och dessutom i kombination med hjälper... Så det blir nog att träna med ledare ett tag till, vill att han behjälpligt lyder styrning och halter innan jag ger mig upp helt ensam... Therese ansåg också att det vore helkorkat att rida honom utan ledare ännu. Sedan hoppade jag ner, Therese ledde honom något varv och sen hoppade jag upp och gjorde samma sak igen. Allt gick bra, men vi är nog lika osäkra vid ridningen fortfarande båda två... Lustigt att det skulle bli en så stor utmaning med min egen häst när det inte har varit det med andras. :P men Willies är värd det! Han kommer att bli kanon att rida bara han vänjer sig så smidig som han är. :)