Nu flyter det. :)

Efter en lång och tragglig vinter känns det som om jag äntligen har börjat få lite flyt. :)

Amiral mår bra. Lederna fungerar och gubben är nöjd. :)

Willies är snaaaaart färdig insutten! <3 jag anser att en häst är färdigt insutten först när den UTAN att spänna sig etc accepterar och är bekväm med att självständigt bära ryttare. (Inriden är den först när den svarar lätt på hjälperna i alla gångarter. Grundriden först när den bär sig själv i alla gångarter och även flyttar sidförande.) för en definition, liksom. :)

Resan till Ranch horse classic är bokad! Western Weekend, here I come! :) har dessutom fått tag i hotell inte alltför många km från Chappen. :)

Ekonomin har börjat löpa, tack vare ekonomiskt tänkande och smarta lösningar. Samt byte av matbutik...

Min kropp funkar! :) hälsan är ok och vikten är till och med lite lägre än i höstas. ;) och jag har börjat tillåta mig själv att göra ingenting ibland, har insett att även min kropp behöver vila. Tänk att det tog mig 30 år att förstå att världen snurrar även när jag vilar. Klokaste saken jag har insett hittills tror jag.

Sen finns det förståss bestående problem jag inte kan göra något åt... Men då är de ju faktiskt inte värda att grubbla över heller!! ;)




Idag har jag ridit Willies igen. :) Linda kom och ledde honom, men denna gång gick hon på tre meters håll istället för precis bredvid. :) och både jag och Willies var sååå mycket tryggare idag. Willies skrittade på avslappnat och lade till och med av en lugn frustning en gång. ;) han är fortfarande oförstående och irriterad över hjälperna från ryggen, men idag började han fundera: "vänta lite, betyder det där nåt?" :) han gick att styra, sätta igång, stanna och backa utan större bekymmer. :) styrandet är dock svårast, men jag har insett att han vänder lättare för enbart skänkel och neckreining än om man lägger till ledande tygel. Han är speciell, lille Willies. <3 :)