Hälta, sjukdom och livets ironi...

Jag har influensa. :( Jag är i allmänhet en tålig, frisk person med hög motståndskraft, tyvärr med rätt låg smärtgräns. Men ibland tar den även mig, den jäveln...

Tror det är 4 år sedan sist nu, eller 3, minns inte riktigt. Den gången hade jag 39 graders feber i tre dagar (jag som ALDRIG brukar ha feber) och ett CRP på 180 (ska va under 8...) Läkaren påstod att det var Svininfluensan. Oavsett vad det nu var jag hade, kändes det bra att ha överlevt skiten. När jag för en gångs skull blir sjuk blir jag det ordentligt...

I torsdags kväll var det tydligen dags igen, inte för knorrfebern då, men likt förbannat för influensa. Är inte förvånad egentligen, då min dotter blev frisk två dagar tidigare efter att ha legat sjuk i 10 dagar, men jag brukar klara mig i alla fall, hur sjuka mina nära och kära än är. Nå, denna gång gjorde jag alltså inte det, och nu har jag haft feber, rivjärnshosta, snuva, huvudvärk, pipande ögonvrå, kroppsvärk, sömnlösa nätter, igensvällda bihålor, you name it... Och här kommer det mest irriterande av allt... Sedan dagen då jag blev sjuk har det varit strålande solsken. ALLA dagar. TOPPEN ridväder. Och vad gör jag?  Jo, ligger inne och är grinig och sjuk. Livets ironi...

Min gamla gubbe Amiral har det inte så lätt just nu han heller. :(
En morgon för ungefär fem år sedan, när jag skulle ta ut honom på morgonen, var han halt. Han måste ha sparkat till i väggen under natten eller något, för han mådde utmärkt kvällen innan. Han var blockhalt i 6 veckor och behövde rätt lång tid efter det innan han blev helt bra.

Nu har han gjort det igen. Samma sak, antar jag, känns lite de ja vu över det hela, med skillnaden att det är i mitt eget stall den här gången. Nu står stackarn i sjukhage med tre stödlindade ben och kan inte alls använda sitt vänstra bakben. :( Har smörjt med Arnika och avvaktar, det var inte svullet i morse men lite varmt. Ska ut och ge daghö och kolla benet nu. Lär ju knappast vara bra för hans leder detta, nu när framknäna får extra belastning och allt. :(

...Så nu får vi ta och krya på oss tycker jag. Både matte och Amiral. Såhär kan vi ju inte ha det.