Fly först - titta sen!
Idag har jag varit ut på en ridtur i solskenet med min vackra haflinger. Det var 12 (!) grader varmt i solen, vindstilla och fåglarna kvittrade fast klockan var halv 5 på kvällen... det hände då INTE för en månad sedan om man säger så.... Snön låg stundvis djup i skogen och det var halt på vissa ställen på grusvägarna, men Nobbe pulsade glatt igenom snön och trippade fint över isfläckarna med sina rejäla broddar. Vi tog det lugnt och lufsade mest bara på... det var en mysig ridtur. :)
Lite tittig var han förstås, han har varit det ute det senaste halvåret. Jag funderade på varför han har blivit så, tills hans förra ägare sa att han alltid varit det. Då funderade jag istället på varför han inte var det MINSTA tittig första halvåret jag hade honom, när allt dessutom var nytt... kom fram till två tänkbara anledningar:
1. När jag köpte honom stod han på ett försäljningsstall, där han reds MYCKET så vitt jag förstod, vilket även märktes på energi och framåtbjudning... han är MYCKET piggare nu.
2. När allt var nytt hade han inte sett det han såg innan han såg det så att säga. Nu är miljön invand och varje liten ändring är potentiellt farlig i hans ögon.
I alla fall, på vägen hem mötte vi grannen med barnvagn, skällande hundar och två små barn som kvittrande busade runt i diket, rullade runt i snön osv... FAAAN, vad läskigt, tyckte Nobbe, som först bara var osäker, men efter att vi passerat länkte lägga iväg och istället nästan satte sig på rumpan i snön... Nå, ingen skada skedd. Än en gång, hurra för broddar... :)
I måndags red jag upp till ridhuset. Känns bra att ha tillgång till ridhus (det finns inga älgar där inne; jag är skiträdd för älgar!). Det finns dock andra läskiga saker där inne, t ex ett antal agilityhinder för hundar som står längs väggarna, med tillhörande tunnlar osv. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger vi passera dem, de kanske hoppar fram och bits nästa gång istället, eller nästa... Det har dock aldrig hänt ännu, och med lite tur kanske Nobbe inser det snart... eller nästa gång, eller nästa...
Jag minns så väl en gång när jag red i ridhuset och vi hade sällskap av en islandshíngst där inne.. Allt var frid och fröjd så länge vi höll oss på varsinn planhalva, men när hingsten började galoppera och tölta/passa runt på hela banan fick Nobbe TOTALPANIK!!!! Kom hingsten bakom honom stack han i panik och om vi mötte dom tvärvände han och stack. Det hela slutade med att han gick in mot mitten och darrande stod och svängde sig så han alltid hade hingsten under uppsyn. Så vi gick därifrån... han var totaluppspelt en bra stund efteråt, men hade lugnat sig innan vi var hemma. Nå, lite kan jag nog förstå honom. En främmande hingst som kommer mot honom i full fart, och hur sjutton springer han egentligen??? Det är inte lätt att vara häst alla gånger...
Men det är ju så det är. Hästar är flyktdjur, det får vi aldrig glömma. De följer sina instinkter, och om en potentiell fara hotar: SPRING först och titta sen! En rädd häst märker för stunden inget av sin ägare/ryttare etc, den FLYR, oavsett hur bra ledarskapet är. Ett starkt ledarskap ger visserligen en lugnare häst, eftersom hästen läser av människan och låter denne avgöra om något är farligt eller inte, men plötsliga saker som skrämmer den slår ut allt annat: Fly så fort du kan!
...Den där ryttaren hänger ju med ändå.... ;)
Men det där med rädda hästar... minns du den gången när Rökkva och jag gick ner oss i bottenlös mark? Hon höll sig lugn och stirrade blint på mig och följde mig när jag försökte dra upp henne med tyglarna. Hon bara väntade att jag skulle ta mig undan innan hon började kämpa för att komma upp ur leran.
SvaraRaderaJo då, jag minns det så väl! Det var jättejobbigt att sitta där uppe på Lucifer på vägen och inte kunna göra något annat än ångestfyllt titta på när du försvann till midjan och Rökkva till manken... Skönt att allt gick så bra, det kunde ha slutat mycket värre om inte Rökkva varit så lugn. Frågan är om det var genomtänkt beteende eller om hon blev i nån sorts chock...?
RaderaHej! Ja, detta med att han tittar på allt kan va lite jobbogt i perioder. När det är snö ute är det värre . Särskilt plogade snödrivor med lite grus/sten i. Vet inte om han tycker det ser ut som små monster med ögon (sten) som ska äta upp honom. När man möter folk kan han stanna och undra ibland, då brukar jag ropa hej till personen som man möter så att dom också säger hej. Då hör Nobbe att det är en människa och inte ett monster och traskar lungt på. Blev rädd en gång att han såg dåligt eftersom han gör som han gör, så jag bad en veterinär kolla ögonen på honom men hon såg inget konstigt. Så jag tror det sitter i skallen på honom. Barn har han inte haft så mycket kontakt med så det kan va en anledning att han tycker dom är lite läskiga. Han är ju uppvuxen i flock/lösdrift tills han var fyra och inte mycket hanterad så kanske det kan ha med saken att göra också. Hoppas att han lugnar ner sig nu när sommaren är påväg:) Mvh Catarina
SvaraRaderaDet är både bra och intressant att ha kontakt med dig, det förklarar så mycket. :) Min Quarter köpte jag "grön" just för att veta det mesta om hans bakgrund (har en gammal, dålig erfarenhet i bagaget, min syster vet vilken häst jag pratar om), men med Nobbe funkar det bra genom research och kontakter. :)
RaderaDet är ju nu under vintern han varit så tittig, kanske minskar nu då när snön smält. :) I våras/somras vara han stadig som en klippa i terrängen. Har inte ridit ut på någon vecka så sist var det snö. Så kanske han är stabil igen nu. :) Han är dock väldigt pigg och glad och sticker gärna spontant iväg i vilda bocksprång, är det nåt han bara gör här eller har han varit så även tidigare? Händer inte varje gång men tillräckligt ofta för att fundera på det. Kan iofs vara ren överloppsenergi då han bara rids ett par gånger i veckan för tillfället.
Jag har för vana att alltid hälsa högt på alla jag möter, av just den anledningen. Gäller oavsett häst jag rider. :)
Ang. sakerna i ridhuset börjar han äntligen fatta att de inte kommer att hoppa på honom. Toleransträningen ger resultat. :)
Hej igen! Bocka kunde han göra om han blev skrämd för något eller blev busig om det var andra hästar med och det var dags för galopp. Men aldrig i ridhus. När jag hade honom jobbade han ofta 6 dagar i veckan, men fick han stå 1 dag extra så kunde det va lite bus;) Tror han är lite rädd för att bli lämnad ensam ibland, kanske har det att göra med att han fick gå så länge med flocken? Därav bockningarna, dom kom oftas när han kände sig otrygg har jag fått för mig. Ja tolerans träning är inte dumt:) Försöker med unghästen här hemma nu när jag får tid över. Svårt när man har en liten som ska ha 100% uppmärksamhet, men man får kämpa på;) Mvh Catarina
SvaraRaderaJa, inte så konstigt då, han har INTE gått 6 dagar i veckan här, utan typ varannan dag... Han har nog stort behov av hästsällskap för i början skrek han som sjutton efter sina kompisar hela uteritterna, men det har han slutat med helt nu. Han taktade även de första 15 minuterna man red men nuförtiden skrittar han normalt.
RaderaSom sagt är det mycket saker runt väggarna i ridhuset, hund-agilityhinder osv, och vi är oftast ensamma där inne så kanske han känner sig lite otrygg där inne också, har inte tänkt på det så faktiskt. Tror det beror på att han inte jobbar så ofta som han är van vid. Annars verkar han trivas bra här. Han gnäggar och kommer springande varje gång han ser mig, trivs med sina hästkompisar och är alltid go och glad (glädjesprång?). :)